Hjärt-lungräddning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”HLR” leder hit. För GSM-databasen, se Home Location Register.
HLR utförd under träning på en docka.

Hjärt- och lungräddning (HLR) är en akut första hjälpen-behandling som ges omgående till en person som är medvetslös och inte andas eller uppvisar gravt avvikande andningsmönster, ex agonal andning. Den drabbade bedöms då ha ett hjärtstillestånd eller, då personen fortfarande har puls; andningsstillestånd. Svenska rådet för hjärt-lungräddnings nya riktlinjer från 2011 säger att kontrollen av puls är borta och att man bara kontrollerar andningen. Anledningen är att tidsåtgången för pulskontroll påverkar tiden tills hjärtkompressionerna startas. Tid är en absolut nyckelfaktor för överlevnad vid hjärtstopp. Varje minut som går utan start av HLR minskar chansen att överleva med 10%. Risken att skada en drabbad person som enbart har andningsstopp med Hjärt-lungräddning är väldigt liten i förhållande till riskerna med att vänta med start av kompressioner om den drabbade har ett hjärtstopp.

Behandlingen utförs genom växelvis 30 stycken kompressioner av personens bröstkorg (hjärtkompressioner) och växelvis 2 stycken inblåsningar i personens mun eller näsa, den så kallade mun mot mun-metoden. Bröstkorgen ska tryckas ner 5–6 cm varje gång med en hastighet av 100–120 kompressioner per minut. Avbrott i kompressionerna görs endast för inblåsningar. Behandlingen fortsätter oavbrutet tills ambulanspersonal tar över behandlingen - även om personen inte uppvisar synliga tecken på andning eller puls.

Riktlinjerna för hur HLR bör genomföras sätts av [ERC] som i Sverige representeras av Svenska rådet för hjärt-lungräddning. Svenska rådet för hjärt-lungräddning har en avvikande uppfattning av ERC:s riktlinjer och anser att man vid andningsstillestånd, då personen har puls, endast bör genomföra inblåsningar (10 stycken inblåsningar/min). Detta gäller dock endast sjukvårdspersonal, för allmänheten gäller samma riktlinjer som ERC och Svenska Röda korset förespråkar. Nya svenska riktlinjer publicerades i oktober 2011.

HLR återställer sällan hjärtats slag, men rätt utförd kan den köpa tid och skydda hjärna och hjärta från syrebrist. Den kan också ge defibrilleringsbara rytmer i hjärtat, vilka inte alltid är närvarande initialat. Defibrillering innebär att en elektrisk stöt skickas genom hjärtat, för att låta det återta normal rytm på egen hand.

Den vanligaste behandlingsbara anledningen till hjärtstillestånd utanför sjukhus är hjärtinfarkt, som kan medföra en oregelbunden hjärtrytm med förlorad pumpförmåga. HLR kan användas för hjärt- eller andningsstillestånd på grund av drunkning, överdos och förgiftning av droger, och alla andra tillstånd med liknande symtom. Vid drunkningstillbud finns specialanpassade HLR-direktiv, men saknar man utbildning i detta går vanliga HLR-regim bra att använda. Det är viktigt att i väntan på ambulanspersonal ge HLR om det behövs för att öka den skadades chanser att överleva.

Personer som överlever HLR riskerar att drabbas av krossade revben, punkterad lunga och även hjärnskador.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Information Sheet 4: The reality of CPR for patients nearing the end-of-life” (på engelska). My Wishes. South Western Sydney Local Health District. http://www.swslhd.nsw.gov.au/mywishes/content/pdf/newfilesjuly2013/acp_information_sheet_4.pdf. Läst 11 november 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]