Hjalmar Eneström

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hjalmar Eneström.

Erik Hjalmar Eneström, född 29 augusti 1880 i Norrköping, död 6 september 1964 i Johannes församling, Stockholm[1], var en svensk psykiater.

Eneström blev student i Norrköping 1901, avlade mediko-filosofisk examen 1904 i Uppsala, blev medicine kandidat där 1909 och medicine licentiat 1916 i Stockholm. Han var underläkare vid Medevi brunnslasarett somrarna 1911–12, underläkare vid Långbro sjukhus 1912–15 och biträdande läkare där 1915–23, under denna tid flera gånger förordnad som biträdande överläkare och som överläkare och sjukhusdirektör där. Han var överläkare och sjukhusdirektör vid Katarina sjukhus och provisoriska sinnessjukhusen i Stockholm 1923–32 och därjämte överläkare vid avdelningen för sinnessjuka vid Sankt Eriks sjukhus från 1926.

Eneström genomgick kurs i rättspsykiatri 1921, blev ledamot av styrelsen för sinnesslöanstalten Åkeshov 1928 och medverkade vid utarbetande av förslag till nytt sinnessjukhus för Stockholms stad (Beckomberga sjukhus). Han ligger begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Krigslasarett i sinnessjukanstalter (Allmänna svenska läkartidningen 1916)
  • Psykiska och nervösa sjukdomar hos krigsdeltagare (Allmänna svenska läkartidningen 1919)
  • Ett bidrag till frågan om vården av samhällsfarliga sinnessjuka (Svenska läkartidningen 1923)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).

Källor[redigera | redigera wikitext]