Hjalmar af Klintberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

August Fredrik Hjalmar af Klintberg, född 8 september 1835 i Fasterna, Stockholms län, död 1 december 1912 i Stockholm, var en svensk sjömilitär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Klintberg blev sekundlöjtnant vid flottan 1856, kommendörkapten 1884, kommendör 1889, konteramiral 1894, viceamiral 1901, samt erhöll amirals avsked 1903. Han var 1856–1859 anställd på handelsfartyg och 1863–1865 i engelsk örlogstjänst, varunder han särskilt utmärkte sig i striderna på Nya Zeeland. Klintberg fick guldmedaljen för tapperhet till sjöss som han bar från 1866.[1] 1889–1903 var Klintberg chef för flottans stab och tjänstgjorde 1895, 1896, 1902 och 1903 som högste befälhavare till sjöss. Han var ledamot av ett flertal kommittéer, bland annat av kommittén angående Lant- och Sjöförsvarsdepartementets sammanslagning 1894 och sjökrigsmaterielkommittén 1901.

Klintberg jordfästes i Skeppsholmskyrkan i Stockholm den 6 december 1912 i närvaro av kung Gustaf V, prins Wilhelm, prins Carl och prins Oscar Bernadotte.[2]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Svenska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Utländska utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska Dagbladet 3 december 1912 sid.7
  2. ^ Amiral Klintbergs jordfästning., Svenska Dagbladet 7 december 1912 sid.7
  3. ^ [a b c d e f g h] ”Af Klintberg nr 2285 - Adelsvapen-Wiki” (på sv). www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Af_Klintberg_nr_2285. Läst 11 oktober 2017.