Hjortråttor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hjortråttor
Peromyscus maniculatus
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Överfamilj Musliknande gnagare
Myomorpha
Familj Cricetidae
Släkte Hjortråttor
Peromyscus
Vetenskapligt namn
§ Peromyscus
Auktor Gloger, 1841
Arter
cirka 55
Hitta fler artiklar om djur med

Hjortråttor eller vitfotsråttor (Peromyscus) är ett släkte av gnagare som förekommer i Central- och Nordamerika med omkring 55 arter.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Arterna når en kroppslängd mellan 7 och 17 centimeter och därtill kommer en 4 till 21 centimeter lång svans. Vikten varierar mellan 15 gram (främst hos arter i nordliga delar av utbredningsområdet) och 110 gram. Pälsen är på ovansidan oftast guldgul, grå eller brunaktig och undersidan är vit. Dessutom finns arter som är nästan helt vita eller svarta. De stora öronen är oftast täckta av fina hår. Även på svansen finns hår och vid spetsen finns oftast en tofs.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig från södra Alaska och Kanada över hela USA och Mexiko till Panama. Hjortråttor lever i olika habitat som skogar, gräsland, bergsregioner och halvöknar.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arterna är främst aktiva på natten. Några arter bygger bon av gräs och andra växtdelar och andra arter vilar i bergssprickor eller andra gömställen. Flera arter är sociala och lever i familjegrupper eller grupper med annan sammansättning.

Födan utgörs av frön, nötter, frukter, insekter och andra ryggradslösa djur samt as.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Hjortråttor kan para sig hela året om inte klimatet är för hett eller för kallt. Efter dräktigheten som varar i 21 till 27 dagar föder honan i genomsnitt 3,4 (1 till 9) ungdjur. Ungdjuren öppnar ögonen efter ungefär två veckor och efter tre till fyra veckor slutar honan att ge di. Efter 30 till 50 dagar är ungarna könsmogna. Deras reproduktionsförmåga är mycket god, en hona i fångenskap hade 14 kullar per år.

I naturen blir de flesta individerna inte äldre än två år. Individer i fångenskap har blivit upp till åtta år gamla.

Hjortråttor och människor[redigera | redigera wikitext]

Dessa gnagare går lätt att avla och de finns ofta som försöksdjur. I vissa regioner är hjortråttor fruktade då de överför hantaanvirus. Arterna i Nordamerika har ofta ett större utbredningsområde och ett stort bestånd. I Centralamerika är flera arter isolerade på olika öar och dessa är ofta hotade i beståndet. Två arter, P. pembertoni och P. nesodytes, är redan utdöda och flera andra listas som sårbara eller starkt hotade.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 57 olika arter, däribland två utdöda:

Vissa zoologer räknar även de arter till släktet hjortråttor som av andra biologer listas i släktena Isthmomys, Megadontomys, Habromys och Osgoodomys.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 1 januari 2009.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]