Holmium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Holmium
Nummer
67
Tecken
Ho
Grupp
3
Period
6
Block
f

Ho

Es
DysprosiumHolmiumErbium
   


Generella egenskaper
Ämnesklass      Lantanoid
Relativ atommassa 164,93032(2) u
Utseende Silvrigt vit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 8800 kg/m3 (273 K)
Smältpunkt 1747 K (1474 °C)
Kokpunkt 2968 K (2695 °C)
Molvolym 18,7 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 12,2 kJ/mol
Ångbildningsvärme 241 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 175 (226) pm
Kovalent radie 158 pm
1:a jonisationspotential 581,0 kJ/mol
2:a jonisationspotential 1140 kJ/mol
3:e jonisationspotential 2204 kJ/mol
4:e jonisationspotential 4100 kJ/mol
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Xe] 4f11 6s2
e per skal 2, 8, 18, 29, 8, 2
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 3 (svag bas)
Elektronegativitet 1,23 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur Hexagonal
Ljudhastighet 2170
Elektrisk konduktivitet 1,24·106 A/(V × m)
Mohs hårdhet ingen uppgift
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Holmiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
163Ho syntetisk 4570 år ε 0,003 163Dy
164Ho syntetisk 29 minuter ε
β-
0,987
0,962
164Dy
164Er
165Ho 100 % 165Ho, stabil isotop med 98 neutroner
166Ho syntetisk 26,763 timmar β- 1,855 166Er
167Ho syntetisk 3,1 timmar β- 1,007 167Er
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Holmium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Det upptäcktes först av den scweiziske kemisten Jacques-Louis Soret 1878 och kort därefter, oberoende af denna upptäckt, 1879 av den svenske kemisten och geologen Per Teodor Cleve i mineraler från Ytterby gruva i Stockholms skärgård och är uppkallat efter Stockholm.

Se även[redigera | redigera wikitext]