Hoppa till innehållet

Hongkongs överföring

Från Wikipedia
En obelisk om Hongkongs överföring

Hongkongs överföring (kinesiska: 香港主權移交; pinyin: Xiānggǎng zhǔquán yíjiāo, engelska: Transfer of sovereignty over Hong Kong) ägde rum mellan 30 juni och 1 juli 1997 i Hongkong och överlämnade stadens suveränitet från Storbritannien till folkrepubliken Kina.

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Hongkong blev en del av Brittiska imperiet i slutet av 1800-talet efter opiumkrigen. Ett avtal mellan Storbritannien och Qingdynastin överlämnade Hongkongön och Kowloonhalvön på motliggande stranden för eviga tider.[1] År 1898 hyrde Storbritannien resten av Hongkong, de sk. Nya territorierna, i 99 år. I början av 1900-talet funderade Storbritannien på att lämna över sin koloni till Kina men ändrade sig under andra världskriget då Japan tog över kolonin. Efter kommunisternas seger i kinesiska inbördeskriget bestämde Storbritannien att behålla Hongkong.[2]

Enligt Kinas ståndpunkt skulle Hongkong i sin helhet överföras till Kina trots att hyresavtalet gällde bara Nya territorierna. Kina var beredd att skicka in sin armé att erövra kolonin vid behov. Inte heller ett självständigt Hongkong, eller självständiga delar av Hongkong, skulle vara ett alternativ för Kina.[3]

Storbritannien och Kina började förhandla om stadens framtid år 1979 då Hongkongs guvernör Murray MacLehose träffade Deng Xiaoping i Peking, men detta ledde inte till någonting konkret.[4] År 1984 undertecknade Margaret Thatcher och Zhao Ziyang den sino-brittiska gemensamma deklarationen som skulle möjliggöra Hongkongs överlämnande till Kina.[2] En del av saker skulle bevaras i oförändrat skick medan en del av saker skulle förändras:[5]

Bevarades Förändrades
  1. Hongkongs specialstatus bevaras för 50 år.
  2. Hongkongs dollar bevaras som stadens lagliga valuta.
  3. Gränsen mellan Hongkong och Kina stannar kvar och kontrolleras av Hongkongs polis
  4. Ortnamn från koloniala tider bevaras
  1. Ansvar för utrikespolitik överföras till Kina
  2. Högsta domstolen kommer att grundas
  3. Mötes- och organisationsfrihet begränsas så att verksamhet som är fientlig mot Kina förbjuds (bl.a. att stöda Taiwans självständighet)
  4. Guvernören ersättas med en chefsminister

Överföringsceremoni

[redigera | redigera wikitext]

Överföringsceremonin planerades så att Hongkong överfördes till Kina vid midnatt den 1 juli 1997.[6]

Guvernören Chris Patten lämnade sin officiella residens och höll ett tal. Ytterligare spelades det God Save the Queen och Pattens favoritlåt Highland Cathedral.[7] Vid dygnskiftet fanns det 12 sekunders paus på grund av missförståelse.[8][9]

Prins Charles och Patten tillsammans med hans familj lämnade Hongkong med kungliga jakten Britannia som eskorterades av fregatten HMS Chatham till först till Filippinerna och sedan till Storbritannien. Premiärministern Blair tillsammans med resten av brittiska tjänstemän flög från Hongkong till Storbritannien på British Airways.[10]

Gäster

[redigera | redigera wikitext]

Källa:[6]

Konsekvenser

[redigera | redigera wikitext]

Enligt den sino-brittiska gemensamma deklarationen ska Hongkong vara en särskild administrativ region av folkrepubliken Kina tills 2047. Kina har inte avslöjat vad kommer att hända efter detta. Alternativ inkluderar att fortsätta med specialstatus, avskaffa den eller något mellan de två.[13]

Hongkongs överföring kan anses vara Brittiska imperiets officiella slut eftersom Hongkong var den sista märkbara kolonin som hörde till Storbritannien.[14][15][16]

Då Hongkong blev en del av Kina representerade staden 18 % av hela landets ekonomi men detta har sedan fallit till 2 % år 2021.[17][18]

Många Hongkongbor var pessimistiska mot Kina som nya stadens nya ägare. Detta började redan efter protesterna och massakern på Himmelska fridens torg år 1989 då Hongkongs lagstiftande organ började kräva att Hongkongborna skulle ha rätten till att flytta till Storbritannien.[19] År 1992 fick myndigheterna rekordmånga 66 000 ansökan.[20] Vid sidan av Storbritannien var också Kanada, Tonga och Singapore populära destinationer till Hongkongborna som ville lämna staden.[21][22][23]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Opium Wars | Definition, Summary, Facts, & Causes” (på engelska). Encyclopædia Britannica. 2025. https://www.britannica.com/topic/Opium-Wars. Läst 11 juni 2025. 
  2. ^ [a b] ”Why Did Hong Kong Belong to Britain?” (på engelska). ThoughtCo. https://www.thoughtco.com/china-lease-hong-kong-to-britain-195153. Läst 11 juni 2025. 
  3. ^ ”How Hong Kong Came Under 'One Country, Two Systems' Rule” (på engelska). HISTORY. 3 september 2019. https://www.history.com/articles/hong-kong-china-great-britain. Läst 11 juni 2025. 
  4. ^ Diamond, Larry (2001-05-10) (på engelska). Elections and Democracy in Greater China. OUP Oxford. ISBN 978-0-19-158351-3. https://books.google.fi/books?id=upDNEYtw4uYC&pg=PA229&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 11 juni 2025 
  5. ^ ”HS 01.07.1997”. HS Aikakone. https://nakoislehti.hs.fi/23e9eb02-160b-407c-8514-94d60fbde4e5/20. Läst 11 juni 2025. 
  6. ^ [a b] ”Hong Kong returned to China | July 1, 1997” (på engelska). HISTORY. 24 november 2009. https://www.history.com/this-day-in-history/july-1/hong-kong-returned-to-china. Läst 11 juni 2025. 
  7. ^ ”BBC Politics 97” (på engelska). BBC News. 1997. https://www.bbc.co.uk/news/special/politics97/news/06/0630/hk2.shtml. Läst 11 juni 2025. 
  8. ^ ”The missing ten seconds during the Hong Kong handover” (på engelska). https://fridayeveryday.com/the-man-who-got-the-brits-to-release-hong-kong-early/. Läst 11 juni 2025. 
  9. ^ ”解放军三军仪仗队原大队长追忆香港回归前的最后12秒-中新网” (på kinesiska). chinanews.com. 22 juni 2017. https://www.chinanews.com.cn/ga/2017/06-22/8257874.shtml. Läst 11 juni 2025. 
  10. ^ ”How Hong Kong Changed Countries” (på engelska). Wendover Productions. 19 februari 2019. https://www.youtube.com/watch?v=69EVxLLhciQ. Läst 11 juni 2025. 
  11. ^ ”MOFA: Press Conference by the Press Secretary June 29, 1997” (på engelska). Ministry of Foreign Affairs of Japan. Arkiverad från originalet den 3 september 2023. http://web.archive.org/web/20230903121826/https://www.mofa.go.jp/announce/press/1997/6/629.html. Läst 11 juni 2025. 
  12. ^ ”Australia to attend body's swearing-in” (på engelska). South China Morning Post. 13 juni 1997. https://www.scmp.com/article/199784/australia-attend-bodys-swearing. Läst 11 juni 2025. 
  13. ^ ”Hong Kong's handover: How the UK returned it to China” (på engelska). 29 juni 2017. https://www.bbc.com/news/world-asia-china-40426827. Läst 11 juni 2025. 
  14. ^ Higgins, Andrew (1 juli 1997). ”A last hurrah and an empire closes down” (på engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/world/1997/jul/01/china.andrewhiggins. Läst 11 juni 2025. 
  15. ^ ”British Empire | History, Countries, Map, Size, & Facts” (på engelska). Encyclopædia Britannica. 7 juni 2025. https://www.britannica.com/place/British-Empire. Läst 11 juni 2025. 
  16. ^ Halloran, Richard (26 augusti 2014). ”The Sad, Dark End of the British Empire” (på engelska). POLITICO Magazine. https://www.politico.com/magazine/story/2014/08/the-sad-end-of-the-british-empire-110362. Läst 11 juni 2025. 
  17. ^ ”The transformation of Hong Kong in five charts” (på engelska). Reuters. 28 juni 2022. https://www.reuters.com/world/china/transformation-hong-kong-five-charts-2022-06-28/. Läst 11 juni 2025. 
  18. ^ ”Hong Kong economy faces uncertain future 25 years after handover” (på engelska). RFI. 29 juni 2022. https://www.rfi.fr/en/business-and-tech/20220629-hong-kong-economy-faces-uncertain-future-25-years-after-handover. Läst 11 juni 2025. 
  19. ^ ”A Rough Road ahead” (på engelska). Taiwan Today. Arkiverad från originalet den 24 april 2016. https://web.archive.org/web/20160424062259/http://www.taiwantoday.tw/ct.asp?xItem=103048&ctNode=2198&mp=9. Läst 11 juni 2025. 
  20. ^ Manion, Melanie (2009-07-01) (på engelska). Corruption by Design: Building Clean Government in Mainland China and Hong Kong. Harvard University Press. sid. 80. ISBN 978-0-674-04051-9. https://books.google.fi/books?id=zyMeydaAu1kC&pg=PA80&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 11 juni 2025 
  21. ^ ”In the Court of the King of Tonga” (på engelska). The New York Times Magazine. 7 juni 1992. Arkiverad från originalet den 24 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160724160803/http://www.nytimes.com/1992/06/07/magazine/in-the-court-of-the-king-of-tonga.html?pagewanted=all. Läst 11 juni 2025. 
  22. ^ ”SINGAPORE LURE STIRS CROWDS IN HONG KONG” (på engelska). Chicago Tribune. 12 juli 1989. https://www.chicagotribune.com/1989/07/12/singapore-lure-stirs-crowds-in-hong-kong/. Läst 11 juni 2025. 
  23. ^ ”A tale of two solitudes written anew” (på engelska). The Globe and Mail. 26 oktober 2001. Arkiverad från originalet den 18 april 2016. https://web.archive.org/web/20160418034355/http://www.theglobeandmail.com/news/national/a-tale-of-two-solitudes-written-anew/article1034293/. Läst 11 juni 2025. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hongkongs_överföring&oldid=57643355”