Honoré Théodore Maxime Gazan de la Peyrière
| Honoré Théodore Maxime Gazan de la Peyrière | |
 | |
| Född | 29 oktober 1765[1][2] Grasse, Frankrike |
|---|---|
| Död | 9 april 1845[2] (79 år) Grasse, Frankrike |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Politiker, militär |
| Befattning | |
| Ledamot av Pairkammaren Fransk pair | |
| Utmärkelser | |
| Storkors av Hederslegionen (1805) Riddare av Sankt Ludvigsorden Namn ingraverat på Triumfbågen | |
| Redigera Wikidata | |
Honoré Théodore Maxime Gazan de la Peyrière, född 29 oktober 1765 i Grasse i Frankrike, död 9 april 1845 i Grasse i Frankrike var en fransk general som stred under Franska revolutionskrigen och Napoleonkrigen.
Gazan började sin karriär i den franska kustbevakningen. Senare utsågs han att vara med i det kungliga livgardet[3] men vid den franska revolutionens början gick han med i Franska nationalgardet. Efter att ha tjänstgjort i den franska armén i Nederländerna fick han vara med på André Massénas offensiv in i Schweiz 1799 och deltog i slagen vid Winterthur och Zürich. Augusti 1805 hade Gazan befälet över en fransk division som omringade österrikare vid Ulm. 11 november samma år deltog Gazan och hans division i anfallet mot Wien. Gazans division omringades av Michail Kutuzovs men och Gazan förlorade mer än 40% av hans män. Efter den preussiska förlusten vid slaget vid Dürenstein överfördes han till Iberiska halvön där han tog flera viktiga beslut under Spanska självständighetskriget. Han deltog i flera viktiga slag, såsom slaget vid Vitoria och Slaget vid Albuera.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Honoré Théodore Maxime Gazan comte de la peyriere, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Honoré-Théodore-Maxime Gazan de La Peyrière, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ (franska) Charles Mullié, "Honoré Théodore Maxime Gazan," Biographie des célébrités militaires des armées de terre et de mer de 1789 à 1850, Poignavant et Compagnie, 1852.