Horst L. Störmer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Horst Störmer

Horst Ludwig Störmer, född i Frankfurt am Main 6 april 1949, är en tysk nobelpristagare i fysik år 1998. Han tilldelades priset för sin "upptäckt av en ny form av kvantvätska med fraktionellt laddade exitationer".[1] Han delade priset med amerikanerna Robert B. Laughlin och Daniel C. Tsui.

Störmer fick doktorsgrad i fysik 1977 vid Stuttgarts universitet i Tyskland. Han var föreståndare för Physical Research Laboratory, Bell Laboratories 1992-97. Han är professor vid Columbia University, New York, och adjungerad föreståndare för fysik vid Lucent Technologies' Bell Labs sedan 1998.

Han belönades med Nobelpriset för att upptäckten att elektroner i samverkan i starka magnetfält bildar en ny form av "partiklar" med laddningar som är bråkdelar av elektronens laddning. Störmer och Tsui gjorde upptäckten 1982 i ett experiment, där de utnyttjade extremt starka magnetfält och låga temperaturer. Inom ett år efter upptäckten lyckades Laughlin förklara deras resultat. Genom teoretisk analys visade han att elektronerna i ett starkt magnetfält kan kondensera och bilda en sorts kvantvätska, besläktad med de kvantvätskor som uppträder vid supraledning och i flytande helium.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Pristagare Kungl. Vetenskapsakademin: Horst L Störmer”. Kungl. Vetenskapsakademin. https://www.kva.se/sv/priser/pristagare/horst-l-stormer-2. Läst 3 november 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]