Hotell Mollberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hotell Mollberg
Hotell
Hotell Mollberg vid Stortorget.
Hotell Mollberg vid Stortorget.
Officiellt namn Elite Hotel Mollberg
Land Sverige
Ort Helsingborg
Adress Stortorget 18, Södra Storgatan 2–4, Norra Kyrkogatan 19
Koordinater 56°2′47.5″N 12°41′40.1″Ö / 56.046528°N 12.694472°Ö / 56.046528; 12.694472
Arkitekter Mauritz Frohm, Alfred Hellerström (inre ombyggnad)
Byggherre Louis Goetze
Ägare Elite Hotels
Arkitektonisk stil Nyrenässans
Konstruktion Fullmurat tegel
Fasadsmaterial Vit puts
Takmaterial Skiffer
Coat of arms of Helsingborg, Sweden.svg Portal:Helsingborg

Hotell Mollberg är ett hotell i Helsingborg som möjligtvis är Sveriges äldsta. Det har förmodligen legat ett gästgiveri på platsen ända sedan 1300-talet och alla ägare sedan 1639 är kända vid namn.[1] Hotellet fick dock inte sitt nuvarande namn förrän 1802, då det köptes av sjömannen Peter Mollberg som döpte hotellet till Hotel d'Mollberg. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes i etapper mellan 1884 och 1902.

Kaffemärket Zoégas mörkrostade blandning, vid namn Mollbergs blandning, har fått sitt namn efter hotellet då den skapades på begäran av den dåvarande krögaren på hotellet 1903.

Hotellverksamheten[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1990 drivs hotellet av Elite Hotels och dess fullständiga namn är numera Elite Hotel Mollberg. Hotellet består av 131 rum, konferenslokaler, bastu, pub samt en restaurang som även den kan räknas som en av Sveriges äldsta då det alltid funnits en restaurang i anknytning till hotellet. Restauranglokalerna har tidigare gått under namnet Mollbergs matsalar och lokalerna utnyttjas idag av Elite Hotels restaurangkedja Café le fil du Rasoir. I byggnaden ligger även hotellkedjans engelskinspirerade pubkedja, Bishops Arms. Under 2010 omsatte hotellet 44 miljoner kronor och hade 37 anställda.

Fram till november 2011 ägdes byggnaden som hyser hotellet av Wihlborgs Fastigheter, men köptes då av Elite Hotels för 97,5 miljoner kronor. Totalt omfattar byggnaden cirka 8 000 kvadratmeter, varav 7 600 kvadratmeter nyttjas av hotellet. Resterande yta utgörs av butikslokaler, vars hyresgäster Elite Hotels tar över. Elite Hotels ägare, Bicky Chakraborty, anger att hotellkedjan ämnar investera 30 miljoner kronor ytterligare i fastigheten.[2]

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Hotell Mollberg julen 2012.

Byggnaden är belägen med sin huvudfasad i norr, mot Stortorget, men fastigheten löper genom kvarteret med byggnadsdelar även mot Norra Kyrkogatan. Mot Stortorget är byggnaden uppförd åren 1884 och 1902 i nyklassicistisk stil med renässansinspiration i fyra våningar med mansardvåning. Fasaden i ljus puts med en rik putsdekor med basrelief. Byggnadens mittaxel och hörn markeras genom risaliter krönta av attikavåningar. I sockelvåningen finns stora rundbågiga fönstervalv med pilastrar mellan sig och putsen har här en svagt sandfärgad ton. Huvudentrén är markerad av två halvkolonner. Över entrén ligger balkonger i tre våningar. Andra våningen består av korspostfönster accentuerade av pilastrar på båda sidor och triangulära överstycken, samt balustrader under. Tredje våningens fönster är något mindre och utan balustrad, utom de i risaliterna, och pilastrar och med rundade överstycken. Den översta våningen består av par av mindre valvbågiga fönster separerade av små halvkolonner i jonisk stil. Mellan fönsterparen står relativt breda pilastrar i dorisk stil. Hörnrisaliterna har något annat utförande och består av två bredare rundbågiga fönster med i nischer inplacerade skulpturer. Mansardvåningen består av kopparklätt tak med ornamenterade takkupor i koppar. Fyravåningsdelen sträcker sig en aning in på Södra Storgatan där den sedan byts ut mot två byggnader i vit puts från 1861-1862: en tvåvåningsbyggnad med mycket enklare ornamentik, och i hörnet mellan Södra Storgatan och Norra Kyrkogatan, en trevåningsbyggnad. Längst i sydost i fastigheten ligger en byggnad i brunt sprutputs i tre våningar med takvåning.

Historia[redigera | redigera wikitext]

På medeltiden var den tomt som hotellet numera står på inte riktad mot norr och Stortorget, då detta inte anlades förrän 1692-1693, utan den var istället riktad mot söder, mot Sankta Maria kyrka och Norra Kyrkogatan. Denna gata var under den tidiga medeltiden den viktigaste gatan i staden. Detta berodde på att gatan var en förbindelse mellan de norra landsvägarna, som kom från Kullabygden respektive Ängelholm och längre norrut, och hamnen, varifrån varor fördes över till Danmark, vilket Helsingborg då var en del av. På grund av ett antal krig, särskilt under det för Helsingborg så förödande skånska kriget (1676-1679), där hela stadsarkivet brann upp, har man inga äldre källor till vad byggnaden haft för funktion. Det äldsta bevarade dokumentet på att tomten nyttjats som gästgiveri kommer från 1639, där man kan läsa att tomten ägdes av vintapparen Johan Ennes. Men på grund av tomtens strategiska läge och långa historia som plats för ett gästgiveri är det troligt att det långt innan dess, kanske ända tillbaka till 1300-talet då strandstaden i Helsingborg började etableras, drevs ett gästgiveri eller någon liknande verksamhet på platsen.[1]

När Johan Ennes dog år 1658 tog hans son, Johan Ennes d.y., över verksamheten och man vet att han drev både gästgiveri och "källare", det vill säga servering, i byggnaden. Verksamheten blev dock under denna tid ofta avbruten på grund av krig, men även strider över rättigheterna till tomten.[1] Ennes arvingar fortsatte driva verksamheten en bit in på 1700-talet, fast efter dessa fanns flera skiftande ägare. 1787 köpte traktören Erik Winström tomten, vilken sedan 1693 även haft fasad mot Stortorget, och han drev här ett gästgiveri med servering fram till sin död 1795. Tomten köptes sedan av hotellets namngivare, styrmannen Peter Mollberg. Denne drev vidare verksamheten, som under denna tid bestod av ett mycket enkelt gästgiveri utan speciell lyx. Vid denna tid låg hotellets huvudbyggnad i tomtens västra sida, mot Stortorget. Det var en korsvirkesbyggnad i två våningar som innehöll 13 gästrum, varav sju hade kakelugn och sex hade vanliga pottugnar. Byggnaden innehöll även en danssal, som då var stadens största, samt ekonomiutrymmen.[3] Öster om huvudbyggnaden låg en korsvirkeslänga i en våning som innehöll ytterligare gästrum samt en restaurangsal. I hörnet Södra Storgatan och Norra Kyrkogatan låg ännu en envånings korsvirkesbyggnad som kunde inhysa gäster. Mot Norra Kyrkogatan vätte två korsvirkeshus i en våning innehållande stall med plats för kor och hästar samt ved- och fodermagasin. Från portar i dessa byggnader nådde man en innergård.[4] Dessa södra byggnader ersattes 1861-62 av en tvåvåningsbyggnad i sten, som är den man ser än idag.[5]

Efter Mollberg ägdes hotellet av ryttmästare C. H. Follin, som 1834 sålde vidare det till Isaac Bergström. Vid denna tid var alla byggnader gulmålade.[6] 1861 övertogs hotellet av herrarna Olof Andersson och Nils Strömberg, som senare sålde vidare till N. P. Nordin.[7] 1884 ägdes hotellet av Louis Goetze, som samma år lät påbörja byggandet av vad som slutligen blev det hotell vi ser idag. Som arkitekt hade han valt stadsarkitekten Mauritz Frohm och byggnaden uppfördes i två etapper: den västra delen var den första som uppfördes 1884 och 1902 fullbordades bygget slutligen genom byggandet av den östra delen, som bestod av en påbyggnad av det redan existerande tvåvåningshuset. Däremellan hade arkitekten Alfred Hellerström år 1894 gjort en inre ombyggnad, som anpassade den befintliga bottenvåningen till det nya bygget.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Johannesson, G: Helsingborgs historia, del VI:2, sid 278
  2. ^ Melkersson, Erik (3 november 2011). ”Mollbergs får ny ägare”. Helsingborgs Dagblad. http://hd.se/ekonomi/2011/11/03/mollbergs-far-ny-agare/. Läst 16 november 2011. 
  3. ^ Tengberg, E F, sid 18
  4. ^ Johannesson, G: Helsingborgs historia, del VI:2, sid 279
  5. ^ Johannesson, G: Helsingborgs historia, del VI:2, sid 280
  6. ^ Rooth, M: Helsingborgs historia, del VI:1, sid 298
  7. ^ Rooth, M: Helsingborgs historia, del VI:1, sid 432
  8. ^ Helsingborgs stadslexikon, sid 268

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Rooth, Margit: Helsingborgs historia, del VI:1: Personhistoriska anteckningar, Helsingborg 1979. ISBN 91-20-06026-2
  • Johannesson, Gösta: Helsingborgs historia, del VI:2: Bebyggelse, hantverk, manufaktur, Helsingborg 1985. ISBN 91-20-06743-7
  • Bevarandeplanskommittén, Helsingborgs stad: Helsingborgs stadskärna - Bevarandeprogram 2002, Helsingborg 2003. ISBN 91-631-3664-3
  • Helsingborgs lokalhistoriska förening: Helsingborgs stadslexikon, Helsingborg 2006. ISBN 91-631-8878-3
  • Stadsbyggnadskontoret, Helsingborgs stad: Arkitekturguide för Helsingborg, Helsingborg 2005. ISBN 91-975719-0-3
  • Tengberg, E F: Helsingborg år 1816 - faksimilieupplaga av 1902 års upplaga, Scmidts Boktryckeri AB, Helsingborg 1978

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]