Hoppa till innehållet

Hugo Kołłątaj

Från Wikipedia
Hugo Kołłątaj
Född1 april 1750[1][2][3]
Welyki Dederkaly[4][1], Ukraina
Död28 februari 1812[1][2][3] (61 år)
Warszawa[1][5]
BegravdPowązki[1]
Medborgare iStorfurstendömet Litauen
Utbildad vidJagellonska universitetet
SysselsättningPolitiker, universitetslärare, katolsk präst, geograf, historiker, författare, filosof, antropolog
Befattning
Grand Referendary of Lithuania (cleric) (1787–1791)[6][7]
Polska Kronans vicekansler (1791–1793)[8]
ArbetsgivareJagellonska universitetet
Politiskt parti
Polish Jacobins
FöräldrarAntoni Andrzej Kołłątaj
Marianna Mierzyńska
Utmärkelser
Vita örnens orden
Polska Sankt Stanislaus orden
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Hugo Kołłątaj, född 1 april 1750, död 28 februari 1812, var en polsk politiker.

Kołłątaj var rektor för Krakóws universitet 1782-85, kronkansler vid riksdagen 1788-91 och i övrigt verksam för tillkomsten av den fria författningen 1791 men inlät sig på grund av maktlystnad i förbindelser med Katarina II av Ryssland 1793. Han miste därefter sin förut stora popularitet och försökte förgäves spela en roll under Kościuszko-upproret. 1792-1803 var han fången hos österrikarna, och förde därefter ett kringflackande liv.

  1. ^ [a b c d e] läs online, www.uj.edu.pl .[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Hugo Kollataj, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, wspolnotapolska.home.pl .[källa från Wikidata]
  5. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Коллонтай Гуго”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 310, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Stanisław Ptaszycki, Dzieje rodów litewskich jako materyał do archeologii historycznéj, Ateneum, 1887, s. 530, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Antoni Gąsiorowski (red.), Urzędnicy centralni i nadworni Polski XIV-XVIII wieku, Kórnik Library, 1992, s. 114, ISBN 83-85213-04-X.[källa från Wikidata]