Hummelmora, Järfälla kommun

Den här artikeln handlar om området Hummelmora i Viksjö i Järfälla kommun. För byn Hummelmora på Ljusterö, se Hummelmora, Österåkers kommun.
Hummelmora hage i full grönska på sommaren.

Hummelmora är ett naturområde i kommundelen Viksjö, nära Jakobsberg i Järfälla kommun, Stockholms län. Hummelmora ligger nära Mälaren och på gångavstånd från Görväln.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Från Viksjöleden går Hummelmoravägen som en halvcirkel runt Hummelmoraområdet. Vägen startar vid rondellen vid Traktorvägen och kommer runt området tillbaka till Viksjövägen mitt emot området vid Södra Lund.

Upplandsleden går genom Hummelmora naturområde och det finns många småvägar som löper genom området, vilket gör det till ett populärt utflyktsmål för friluftsintresserade.

Hummelmoraberget är Järfälla kommuns högsta punkt och höjden är 67,4 meter över havet, enligt triangelmätning.[1] Den högsta punkten ligger 300 m norr om Hummelmoravägen som övergår i Vattenverksvägen, som går från Viksjö till Görvälns vattenverk omkring 1,5 km från Skäftingebroarna.[2]

Hummelmoras olika naturområden[redigera | redigera wikitext]

Naturområdet Hummelmora innefattar Basetkärret, Hummelmoraberget med Hummelmorabergets klapperstensfält, Hummelmora äng samt Gåsberget med Gåseborg fornborg och ligger i södra delen av Görvälnområdet inom Görvälns naturreservat.

  • Hummelmoraberget är ett av de högsta bergen i hela Stockholmstrakten och det är Järfällas högsta berg. Stora klapperstensvallar bildades vid Hummelmorabergets klapperstensfält när berget en gång steg ur havet. Dessa strandvallar är särskilt tydliga söder om toppen ner mot Vattenverksvägen. Åtminstone tio olika strandvallar kan urskiljas här. Längre ner till svallat material i allt finare fraktioner. Ett så kallat stentorg hittar man även här på Hummelmoraberget, det räknas som ett av de största i Stockholms län.
  • Hummelmora äng eller Hummelmora hage ligger ner mot Mälarens strand. Hela området betas av får. Idag brukas området även som betesmark för kor. Ängsmarken är en så kallad friskäng med torrare partier som ned mot stranden övergår i en fuktäng. Man skiljer ängsmarken efter fuktighetsgraden, således existerar även torräng. Oberoende av markanvändning används begreppet äng för att inom växtekologin beteckna öppna gräs- eller örtdominerade vegetationstyper. Hummelmoraängen växer en ädellövskog och bestånd av fuktig blandskog. I området ligger också Hummelmora torp, som omnämns i skrift för första gången i en dombok från 1618. Ängen omfattar också några torrbackar. Vid strandens södra del växer ett bestånd av knäckepil och al. Alldeles norr om ängen växer gamla naturminnesmärkta ekar. Uppskattningsvis är dessa ekar över 600 år gamla. Dessa ekar fanns således redan på 1300-talet. Bort mot parkeringen, ned mot ängen, växer en blandskog med inslag av ädla trädslag som ek och ask. I norr övergår blandskogen till mer renodlat ädellövskogsbestånd.
  • Gåsberget är kommunens näst högsta berg efter Hummelmoraberget och det mäter 55 meter över havet. Berget skjuter upp vid Mälarens strand och från Gåsbergets topp har man en fantastisk utsikt över Mälaren och det omgivande landskapet. Mot strandkanten stupar berget brant, Vid bergets fot finns en kraftig storblockig rasbrant, det vill säga bergssluttningen har en blockrik bildning. Runt berget består omgivningarna av blandskog, här finns också inslag av ädellövträd, främst av ek. Närmast berget har området lundkaraktär, men här förekommer också öppna gräsytor.
På södra delen av Gåsberget finns två jättegrytor som är utbildade i urberget och som mäter en knapp meter i diameter. Fördjupningen i berget har bildats genom att strömmande vatten fått en sten att rotera tillsammans med grus och mindre stenar i en virvel under en längre tid.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lars Gustafsson j:r, Järfällaboken 1957, sidan 37.
  2. ^ Lars Gustafsson j:r, Järfällaboken, 1957, sidan 40.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Johan Dahlberg, Andreas Totschnig, Järfälla kommun, Naturinventering 1993, sidorna 61-64.
  • Per Collinder, Ulf Lovén, Vägvisare till naturen i Järfälla, Järfälla kommun, Miljö- och Hälsovårdskontoret, 1982, sidorna 44-45. ISBN 91-7260-800-5.