Hundkäxbock

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hundkäxbock
Phytoecia cylindrica01547.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
UnderklassBevingade insekter
Pterygota
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
UnderordningAllätarbaggar
Polyphaga
FamiljLånghorningar
Cerambycidae
UnderfamiljÄkta bockbaggar
Lamiinae
SläktePhytoecia
ArtHundkäxbock
P. cylindrica
Vetenskapligt namn
§ Phytoecia cylindrica
AuktorLinné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Hundkäxbock (Phytoecia cylindrica) är en skalbagge i familjen långhorningar. Larven lever i stjälken på hundkäx och andra flockblommiga växter.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Skalbaggen är svart med långa antenner och blir 6–14 millimeter lång. Hanens antenner är längre än kroppen medan honans är något kortare än kroppen. Frambenen är röda på skenbenen och yttre delen av låren. De andra benen är svarta. Ögonen är kraftigt inskurna på mitten. [1]

Larv[redigera | redigera wikitext]

Larven blir högst 15 mm lång. Den är gul och benlös. Det första bröstsegmentet har ett gulbrunt fält och två sneda fåror. [1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Hundkäxbockens larv lever, som namnet antyder, ofta i stjälken på hundkäx. Även morot, kirskål och björnloka kan vara värdväxt. Den kan ibland orsaka skador på fröodlingar av morot. Honan gnager djupa fåror i stjälken och lägger ägget strax nedanför. Växten vissnar ovanför gnagfåran vilket gör att man lätt kan se att det finns hundkäxbockar i området. Larven gnager sig nedåt i stjälken ända ner till rötterna. Den är fullvuxen efter tre månader och övervintrar då. Den förpuppas i den torra fjolårsstjälken strax ovanför markytan i mitten av maj till mitten av juni. De fullvuxna skalbaggarna ses ofta på värdväxten i juni och juli. [1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Hundkäxbocken är vanlig i Sverige från Skåne till Hälsingland. Den finns även i Danmark, sydöstra Norge och i sydöstra Finland. Den finns i en stor del av Europa, i Turkiet och vidare österut till västra Sibirien. [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Skalbaggar: Långhorningar Coleoptera:Cerambycidae. 2007. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-62-7

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]