Hunter S. Thompson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hunter Stockton Thompson
Hunter S. Thompson intervjuad 2005 i filmen Fuck. Hans sista intervju innan han begick självmord.
Hunter S. Thompson intervjuad 2005 i filmen Fuck. Hans sista intervju innan han begick självmord.
Född 18 juli 1937
Louisville, Kentucky, USA
Död 20 februari 2005 (67 år)
Woody Creek, Colorado, USA
Yrke Journalist och författare
Genrer Gonzojournalistik
Litterära rörelser New journalism
Framstående verk Hell's Angels
The Rum Diary
Las Vegas: en grym resa till hjärtat av den amerikanska drömmen
Fear and Loathing on the Campaign Trail '72
The Curse of Lono
Maka Sandra Conklin (1962 - 1980) Anita Bejmuk (2003-2005)
Barn 1

Hunter Stockton Thompson, född 18 juli 1937 i Louisville i Kentucky, död 20 februari 2005 i Woody Creek (nordväst om Aspen) i Colorado, var en amerikansk journalist och författare, samt portalfigur för och upphovsman till den så kallade gonzojournalistiken.[1] Thompson föddes i en medelklassfamilj i Louisville, Kentucky, och hade en turbulent ungdom efter att faderns död satt familjen i fattigdom. Han kunde inte rent formellt sett gå färdigt high school, då han fängslades i 60 dagar för medhjälp till rån. Efter att ha avtjänat fängelsestraffet anslöt han sig till USA:s flygvapen innan han gick vidare till journalistiken. Han reste ofta, och stannade bland annat i Kalifornien, Puerto Rico, och Brasilien, innan han bosatte sig i Aspen, Colorado i början av 1960-talet.

Thompson blev internationellt känd i samband med publiceringen av Hell’s Angels (1967). Den informationen han fick som lade till grunden för boken fick han genom att spendera ett år där han levde och åkte runt med motorcykelklubben Hell's Angels, hur de upplevde sina liv och höra deras berättelser i första hand. Från att tidigare ha varit en relativt konventionell journalist så blev han i samband med att år 1970 ha publicerat The Kentucky Derby Is Decadent and Depraved en motkulturell figur, med sin egen version av new journalism, där han myntade termen "gonzo", en experimentell version av journalistik där reportrar lade sig i händelseförloppet till en sådan grad att de själva blev protagonister i sina egna berättelser. Det verk som han är mest känd för, Las Vegas: en grym resa till hjärtat av den amerikanska drömmen (1971), utgör en idissling på det misslyckande som 1960-talets motkultur stod för. Det började först som en följetong i Rolling Stone, ett magasin som Thompson länge kom att förknippas med, och det släpptes även en film med Johnny Depp och Benicio del Toro, som regisserades av Terry Gilliam år 1998.

På politiskt plan försökte Thompson bli sheriff för Pitkin County, Colorado, år 1970, men misslyckades, på biljetten till Freak Power. Han blev känd för sitt ingrodda hat mot Richard Nixon, som han påstod representera "den mörka, korrumperade och den obotligt våldsamma sidan av den amerikanska drömmen"[2] och som han beskrev i Fear and Loathing on the Campaign Trail '72. Thompsons värdighet minskade betydelsevis från mitten av 1970-talet, då han kämpade med kändisskapets konsekvenser, och klagade över att han nu inte längre kunde rapportera om händelser då han var för välkänd. Han var även känd för sitt livslånga användande av alkohol och illegala droger, hans dragenhet till handeldvapen, samt sitt ikonoklastiska försök till auktoritarianism. Han påpekade att han "hatar att tvingas försvara droger, alkohol, våld, eller galenheter som drabbar andra, men de har alltid funkat för mig".

Efter en våg av hälsoproblem begick Thompson självmord vid 67 års ålder. I i enlighet med hans önskan avfyrades hans aska i en kanon under en ceremoni som betalades av hans vän Johnny Depp och som många av hans vänner gick på, inklusive den dåvarande senatorn John Kerry och Jack Nicholson. Hari Kunzru har skrivit att "Thompsons sanna röst är den som kommer att vara den amerikanska moralistens ... en som ofta förfular sig själv i syfte att exponera omvärldens fulhet".[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Thompson var som ung inblandad i diverse gängbrottslighet. När Thompson och två av hans vänner åkt fast efter att ha stulit en plånbok fick han välja mellan fängelsestraff eller att gå med i armén, Thompson valde det senare. Han tjänstgjorde inom flygvapnet på Eglin Air Force Base, Florida där han blev sportredaktör för den lokala armétidningen.[1] Efter han lämnat flygvapnet 1958 jobbade han en tid som utrikeskorrespondent i Puerto Rico. Inspirerad av vistelsen i Puerto Rico skrev Thompson, endast 22 år gammal, den skönlitterära boken The Rum Diary som dock inte publicerades förrän han nått ordentlig kändisstatus 1998.

Thompson tillbringade en längre tid tillsammans med Hell's Angels och hans stora genombrott kom med romanen Hell's Angels: en sällsam och skrämmande legend, en journalistisk bok som beskriver motorcykelgänget inifrån. Thompson var också mycket intresserad av politik och förutom politiska reportage och böcker såsom Fear and Loathing on The Campaign Trail '72, ställde han en gång upp (och förlorade) i sheriffvalet i Aspen, Colorado.

Thompsons mest kända bok är Las Vegas: en grym resa till hjärtat av den amerikanska drömmen (1971, Fear and Loathing in Las Vegas). I denna skickas han och hans nära vän, advokaten och författaren Oscar Zeta Acosta iväg för att bevaka en MC-tävling i Nevadaöknen. Istället för att rapportera om MC-tävlingen bestämmer sig duon för att hitta hjärtat av den Amerikanska drömmen, alltjämt påverkade av en ansenlig mängd droger. Boken har även filmatiserats med Johnny Depp och Benicio Del Toro i huvudrollerna. Where the Buffalo Roam är en tidigare filmatisering, då med Bill Murray i huvudrollen.

Som journalist och författare har han inspirerat många av sina amerikanska kollegor på vänsterkanten och Fear and Loathing in Las Vegas anses av många[vilka?] vara en av sin tids viktigaste böcker. Boken bidrog också starkt till att skapa en personkult kring Thompson, som genom sin libertariana hållning och positiva inställning till droger tilltalade många likasinnade. Han var också väldigt kvicktänkt och hade alltid svar på tal, oavsett om det gällde politiska eller kulturella frågor. Thompson gjorde sig också känd för sina utseendemässiga attribut: Han bar ofta solglasögon, solhattar, hawaiiskjortor och andra aparta kläder. Han använde ofta cigarettmunstycke när han rökte, vilket ytterligare bidrog till en excentrisk image.

Enligt honom själv kände han ofta stor press på att leva upp till den myt han själv skapat genom sina ofta överdrivna artiklar, essäer och böcker. Detta kan ha lett till en snöbollseffekt rörande mytspridningen runt hans person och kan ha bidragit till hans på många sätt destruktiva beteende.

Den 20 februari 2005 begick Thompson självmord, med en pistol, i sitt hem i Woody Creek nära Aspen.[4]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Hunter S. Thompson Biography” (på Engelska). biography.com. http://www.biography.com/people/hunter-s-thompson-9506260#awesm=~oHVwsdMdDGJsRL. Läst 22 juni 2014. 
  2. ^ ”Obituary: Hunter S Thompson”. 21 februari 2005. http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/4283349.stm. Läst 3 augusti 2012. 
  3. ^ ”Hari Kunzru reviews 'The Rum Diary' by Hunter S. Thompson and 'The Proud Highway' by Hunter S. Thompson, edited by Douglas Brinkley · LRB 15 October 1998”. Lrb.co.uk. http://www.lrb.co.uk/v20/n20/hari-kunzru/the-first-person-steroid-enhanced. Läst 11 oktober 2012. 
  4. ^ Martin Weil & Allan Lenge (21 februari 2005). ”Hunter S. Thompson Dies at 67”. washingtonpost.com. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/articles/A40737-2005Feb20.html. Läst 22 juni 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]