Husförhörslängd

Husförhörslängden är en kyrkobok med uppgifter om alla invånarna i en församling. Dessa blev vanliga från andra delen av 1700-talet, undantagsvis finns det husförhörslängder från 1600-talet. Syftet var i främsta hand att upprätthålla folkbokföring. Den blev också ett hjälpmedel i kyrkans undervisning, i upprätthållandet av kyrkotukten och i befrämjandet av folkhälsan.

Husförhörslängden fördes över varje församling. Den kunde vara uppdelad i flera böcker om församlingen var stor. Boken är oftast uppdelad efter varje rote, sedan efter gårdar och ev. efter familjer.

Innehållet i boken varierade med tiden, platsen och prästen. Innehållet kunde vara

namnet på gården, roten, skattekraften
namn på hushållets medlemmar inklusive ev. pigor och drängar (födelseort, år och datum)
betyg för katekeskunskap samt (ibland) notiser om läs- eller skrivkunnighet, även innan folkskolan infördes 1842.
redovisning av nattvard samt husförhör
inflyttad från/utflyttad till ort och datum
dödsår (datum)
vigsel
vandel (till exempel tjuv eller oäkta om barn). Ibland förekommer även noteringar om personliga drag som prästen hade lagt märke till.
vaccinerad mot smittkoppor
värnpliktsnotering (kan användas för vidare forskning hos Krigsarkivet).

Husförhörslängden kan ses som en sammanfattning av andra böcker. Längderna är en viktig resurs för släktforskare och lokalhistoriker genom sina data om befolkningen på mikronivå och utöver rent demografiska notiser som födelse- och dödsår.

År 1895 ersattes husförhörslängden av en församlingsbok. Här fanns fortfarande anteckningar om religion, som till exempel deltagande i nattvarden och kunskaper i kristendom.

Ett komplement till husförhörslängden var kommunionlängden. I Finland motsvaras dessa båda böcker av kommunionboken.