Huttonlira

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Huttonlira
Status i världen: Starkt hotad[1]
Hutton's Shearwater - Kaikorua - New Zealand (39153723791).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljLiror
Procellariidae
SläktePuffinus
ArtHuttonlira
P. huttoni
Vetenskapligt namn
§ Puffinus huttoni
AuktorMathews, 1912
Synonymer
  • Huttonslira
Boat with Hutton's shearwaters.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Huttonlira[2] (Puffinus huttoni) är en starkt utrotningshotad fågel i familjen liror som enbart förekommer i Nya Zeeland.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Huttonliran är en medelstor (38 cm) lira med huvudsakligen svart ovansida och vit undersida. Ovansidan är svartbrun, övergående på huvudsidan under ögat till vitaktig haka och strupe. Undersidan är mestadels mattvit med brunaktiga bröstsidor och fläckar vid "låren". Undersidan av vingen är gråaktig, mot bakkanten mörkare brun. Den är svårt att skilja från nyazeelandliran, men huttonliran har vanligen längre näbb och är gråaktig på haka, strupe och undre stjärttäckare. Ovansidan är också svartare. Nyazeelandliran har också tydligare avgränsning mellan den mörka huvudsidan och den vita strupen.[1]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Lätena ska likna nyazeelandliran (P. gavia) och gråliran (Ardenna grisea).[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar på nordöstra delen av SydönNya Zeeland, och dess pelagiska utbredningsområde sträcker sig till Australien.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Den har tidigare behandlats som underart till nyazeelandliran (P. gavia).

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Huttonliran häckar i bohålor i bergssluttningar på mellan 1200 och 1800 meters höjd.[5] Den tros börja häcka först vid fyra till sex års ålder. Arten lever mestadels av småfisk och krill.[6] Under häckningstid födosöker den så långt söderut som till Otagohalvön, i norr Kapiti Island och Cook Strait och ända ut till Chathamöarna.[7] Den har noterats dyka till hela 36 meters djup.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Även om huttonliran tros ha en stabil population har den tidigare minskat kraftigt i både antal och utbredningsområde. Numera hittas den endast i två kolonier och är därför mycket sårbar, framför allt för predation från frilevande grisar som förekommer i närliggande områden. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som starkt hotad.[1] Världspopulationen uppskattades 2004 till mellan 300.000 och 350.000 individer.[8]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar Frederick Wollaston Hutton (1836-1905), geolog boende i Nya Zeeland.[9]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Puffinus huttoni Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 27 december 2014.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27
  4. ^ Carboneras, C., Jutglar, F. & Kirwan, G.M. (2020). Hutton's Shearwater (Puffinus huttoni). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52575 11 mars 2020).
  5. ^ Marchant, S.; Higgins, P. J. 1990. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic birds, 1: ratites to ducks. Oxford University Press, Melbourne.
  6. ^ Heather, B. D. and Robertson, H. A. 1997. The field guide to the birds of New Zealand. Oxford University Press, Oxford, UK.
  7. ^ [a b] Harrow, G. 2009. Another chance for Hutton's Shearwater. Southern Bird: 6.
  8. ^ Brooke, M. de L. 2004. Albatrosses and Petrels Across the World. Oxford University Press, Oxford.
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]