Hybridbuss

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Amerikansk hybridbuss
Volvo 7700 hybridbuss
Hess-Vossloh hybridbuss, Lübeck, Tyskland

En hybridbuss är en buss med två motorer, en förbränningsmotor och en elektrisk motor. Bussen kan drivas antingen av den ena, vanligtvis endast den elektriska eller av båda motorerna samtidigt. Den elektriska motorn drivs av ett batteri alternativt en superkondensator som laddas upp under körning med förbränningsmotorn samt vid överföring av bromsenergi. Hybridbussar har högre inköpspris än konventionella bussar, men lägre driftskostnader. Den största fördelen med en hybridbuss är att den släpper ut mindre föroreningar än en konventionell buss, på grund av lägre bränsleförbrukning.

Typer[redigera | redigera wikitext]

Det finns två typer av drivlinor till moderna hybridbussar, den ena är parallellhybriden där både förbränningsmotorn via en mekanisk växellåda och elmotorn/elmotorerna är kopplade till drivhjulen och arbetar tillsammans eller separat (vanligtvis enbart elmotorerna), fördelarna med denna konstruktion är att det kan föras över mer kraft till drivhjulen när både förbränningsmotorn och elmotorerna arbetar, vilket gör att det blir lättare att konstruera tyngre bussar, eller bussar som kan ta flera passagerare, till exempel ledbussar eller dubbeldäckare samt att den mekaniska drivlinan gör att bussarna kan komma upp i högre hastigheter, som vid landsvägs- och motorvägskörning.

Den andra är seriehybriden, där elmotorerna ensamt driver drivhjulen och förbränningsmotorn endast driver generatorer som genererar extra kraft till elmotorerna eller laddar upp batteriet/superkondensatorn. Fördelarna med denna drivlina är att gången blir mjukare och mer komfortabel samt att utväxlingen blir helt steglös vid alla hastigheter, vilket gör dessa bussar särskilt lämpade för tät stadstrafik. Topphastigheten är lägre än för parallellhybrider, vilket gör att seriehybrider lämpar sig sämre för landsvägs- eller motorvägskörning.

En tredje typ av hybridbuss, som egentligen inte är någon hybrid i egentlig mening, är lätthybriden, där motorn, precis som hos vanliga hybridbussar stängs av vid stopp vid till exempel hållplatser eller trafikljus.

Det finns även laddhybridbussar som, utöver förbränningsmotorn, även har externa strömkällor, såsom laddstolpar vid ändhållplatserna eller i bussdepåerna som till exempel kan anslutas med strömavtagare till en kontakt på bussens tak, dessa kräver mindre energi av förbränningsmotorn och minskar på så vis utsläppen ännu mer.

Både parallellbaserade och seriebaserade hybridbussar samt lätthybrider kan idag oftast ha en teknik som även kan utvinna energin som alstras av bromsenergin och lagra den i batterierna/superkondensatorerna i form av elektricitet så den senare kan användas vid acceleration från stillastående, helt utan hjälp från förbränningsmotorn och därmed utsläppsfritt.

Se även[redigera | redigera wikitext]