Hybridkrigföring

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hybridkrigföring eller sjätte generationens krigföring, är en typ av krigföring som karaktäriseras av en kombination av traditionella militära, irreguljära och civila metoder, och som utnyttjas mot ett gemensamt mål i alla olika skeden av en konflikt.[1] Öppna och dolda inslag kombineras vanligen i hybridkrigföring, och kan bland annat innefatta följande:[2]

Begreppets användning[redigera | redigera wikitext]

Begreppet hybridkrigföring fick större spridning utanför militärstrategiska kretsar efter konflikten i östra Ukraina bröt ut 2014.[2] Många Natoländer, särskilt de med rysktalande befolkning, uttryckte i samband med detta oro för att själva utsättas för hybridkrigföring från Ryssland. Dessa länder menade att Nato måste bli bättre på att försvara sig mot hybridkrigföring[3].

Det har hävdats att hybridkrigföring i grund och botten inte är en ny företeelse inom krigföringen, men att begreppet hybridkrigföring alternativt "hybrida hot" är användbart för poängtera en ökad komplexitet i hotbilden i samband med konflikter.[1] Andra forskare har däremot hävdat att begreppet bygger på okunskap och leder till onödig förvirring.[4]

Begreppets faser[redigera | redigera wikitext]

Hybridkrigföring, eller sjätte generationens krigföring består av åtta faser.[5]

  • Första fasen, är av icke-militär krigföring, utan riktar sig mot opinionen i syfte att etablera en bild av konflikten. Bland annat genom propaganda i medier tillsammans med diplomatiska och ekonomiska åtgärder.
  • Andra fasen, är av icke-militär krigföring, där desinformation till civila och militära beslutsfattare sprids genom media.
  • Tredje fasen, är av icke-militär krigföring, där påtryckningar görs till civila och militära beslutsfattare, i syfte att de ska lämna sina tjänster. Oftast sker det genom mutor.
  • Fjärde fasen, är det sista steget av icke-militär krigföring, och där propagandan höjs i syfte att stärka missnöjet hos befolkningen. I denna fas organiseras och etablerar sig en väpnad milis.
  • Femte fasen, är det första steget i militär krigföring i ett hybridkrig. Detta genom att specialtrupper stödjer och hjälper den väpnade milisen.
  • Sjätte fasen, är fasen där de militära operationerna inleds.
  • Sjunde fasen, högteknologiska vapen som stridsflyg och robot- och artillerisystem sätts in.
  • Åttonde fasen, är den sista fasen och fullbordandet av hybridkrigföring. Där specialtrupper rensar bland kvarvarande motstånd.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] National Defense: Hybrid Warfare, Government Accountability Office, GAO-10-1036R, 2010-09-10
  2. ^ [a b] Hybrid Warfare: Who Is Ready? i Munich Security Report 2015 Arkiverad 7 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine., s. 34-35
  3. ^ Deterring hybrid warfare: a chance for NATO and the EU to work together?, NATO Review, 2014
  4. ^ Ilmari Käihkö (2017). ”All Krigföring är av Hybrid Natur”. Statsvetenskaplig Tidskrift 118 (4): sid. 623-641. http://journals.lub.lu.se/index.php/st/article/view/16443/14897. 
  5. ^ ”Hybridkriget börjar med propaganda”. dn.se. http://www.dn.se/nyheter/varlden/hybridkriget-borjar-med-propaganda/. Läst 1 maj 2015.