Hypokondri

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hypokondri
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 F45.2
ICD-9 300.7
MeSH engelsk

Hypokondri innebär en ogrundad övertygelse om, eller överdriven rädsla för, att själv ha eller utveckla en svår sjukdom.

I vardagligt tal används begreppet ofta synonymt med hälsoångest, nosomani och inbillningssjuka.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet hypokondri kommer från hypokondrium, från klassisk grekiska ὑποχόνδριος (hýpochóndrios), ’som ligger under revbensbrosken’. Det var därifrån man först trodde att hypokondrin hade sitt ursprung[1][2].

Hypokondri som psykiatrisk diagnos[redigera | redigera wikitext]

Utöver den vardagliga betydelsen kan "hypokondri" även åsyfta en psykiatrisk diagnos.

Enligt diagnossystemet ICD-10 klassificeras hypokondri (F45.2) som ett somatoformt syndrom[3][4]. För att ställa diagnosen hypokondri enligt ICD-10 krävs följande:

  1. (a) en ihållande övertygelse om att minst en allvarlig fysisk sjukdom ligger bakom aktuella symptom, trots att upprepade medicinska undersökningar ej kunnat påvisa detta, alternativt (b) en ihållande upptagenhet med en upplevd avvikelse eller deformation
  2. en ovillighet att acceptera läkares rådgivning och försäkran om att ingen fysisk sjukdom ligger bakom symptomen

Hypokondri ingick tidigare även i diagnossystemet Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), senast i DSM-IV[5], men har nu strukits. I diagnossystemets nyaste version (DSM-5) specificeras istället diagnoserna kroppssyndrom (300.82) och sjukdomsångest (300.7)[6].

Trots att hypokondri, både i ICD-10 och gamla DSM-versioner, tillhör de somatoforma syndromen har många forskare och kliniker argumenterat för att hypokondri bör betraktas som ett ångestsyndrom[7][8][9].

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Hypokondri ansågs länge vara svårbehandlat[10][8][11][12], men synen på problemet är idag mer optimistisk[11].

Den mest väletablerade behandlingen för hypokondri är kognitiv beteendeterapi (KBT)[11][13]. Lovande fynd har även gjorts med vissa läkemedel[14], i synnerhet fluoxetin[15] och paroxetin[16].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”hypokondri”. Svenska Akademiens ordbok. Svenska Akademien. 1932. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/100/113.html. 
  2. ^ ”hypokondrium”. Svenska Akademiens ordbok. Svenska Akademien. 1932. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/100/117.html. 
  3. ^ World Health Organization (1992). The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders 
  4. ^ ”ICD-10 (ICD-10-SE) Diagnoskoder”. www.internetmedicin.se. http://www.internetmedicin.se/icd.aspx?avssCode=F00&avseCode=F99&katsCode=F40&kateCode=F48&sCode=F45&klass=KSH. Läst 2015-05-11. 
  5. ^ American Psychiatric Association (2000). Diagnostic and statistical manual of mental disorders: DSM-IV-TR 
  6. ^ American Psychiatric Association (2013). Diagnostic and statistical manual of mental disorders: DSM-5 
  7. ^ Braddock, A. E. Abramowitz, J. S. (2006). ”Listening to hypochondriasis and hearing health anxiety”. Expert Review of Neurotherapeutics "6" (9): sid. 1307-1312. doi:10.1586/14737175.6.9.1307. 
  8. ^ [a b] Warwick, H. M. C. Salkovskis, P. M. (1990). ”Hypochondriasis”. Behaviour Research and Therapy "28" (2): sid. 105-117. doi:10.1016/0005-7967(90)90023-c. 
  9. ^ Olatunji, B. O. Deacon, B. J. Abramowitz, J. S. (2009). Is hypochondriasis an anxiety disorder?. ""194"". sid. 481-482. doi:10.1192/bjp.bp.108.061085. 
  10. ^ ”[www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1846563/ Hypochondriasis]”. British medical journal "2" (5472): sid. 1199. 1965. www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1846563/. 
  11. ^ [a b c] Taylor, S. Asmundson, G. J. G. Coons, M. J. (2005). ”Current Directions in the Treatment of Hypochondriasis”. Journal of Cognitive Psychotherapy: An International Quarterly "19" (3): sid. 285-304. doi:10.1891/jcop.2005.19.3.285. 
  12. ^ Barsky, A. J. Geringer, E. Wool, C. A. (1988). ”A cognitive-educational treatment for hypochondriasis”. General Hospital Psychiatry "10": sid. 322-327. doi:10.1016/0163-8343(88)90003-5. 
  13. ^ Olatunji, B.O. Kauffman, B. Y. Meltzer, S. Davis, M. L. Smits, J. A. J. Powers, M. B. (2014). ”Cognitive-behavioral therapy for hypochondriasis/health anxiety: A meta-analysis of treatment outcome and moderators”. Behaviour Research and Therapy "58": sid. 65-74. doi:10.1016/j.brat.2014.05.002. 
  14. ^ Louw, K.-A. Hoare, J. J. Stein, D. (2014). ”Pharmacological Treatments for Hypochondriasis: A Review”. Current Psychiatry Reviews "10" (1): sid. 70-74. 
  15. ^ Fallon, B. A. Petkova, E. Skritskaya, N. Sanchez-Lacay, A. Schneier, F. Vermes, D. Cheng, J. Liebowitz, M. R. (2008). ”A double-masked, placebo-controlled study, of fluoxetine for hypochondriasis”. Journal of Clinical Psychopharmacology "28" (6): sid. 638-645. doi:10.1097/JCP.0b013e31818d21cf. 
  16. ^ Greeven, A. van Balkom, A. J. Visser, S. Merkelbach, J. W. van Rood, Y. R. van Dyck, R. van der Does, A. J. Zitman, F. G. Spinhoven, P. (2007). ”Cognitive behavior therapy and paroxetine in the treatment of hypochondriasis: A randomized controlled trial”. The American Journal of Psychiatry "164" (1): sid. 91-99.