I. arméfördelningen (1937–1942)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
I. arméfördelningen
Officiellt namnI. arméfördelningen
Datum1937–1942
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
StorlekFördelning
FöregångareSödra arméfördelningen
Efterföljare1. arméfördelningen
Ingående delarSödra militärområdet
HögkvarterKristianstads garnison
FörläggningsortKristianstad
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

I. arméfördelningen, var en arméfördelning inom svenska armén som verkade i olika former åren 1937–1942. Förbandsledningen var förlagd i Kristianstads garnison i Kristianstad.[1][2][3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

I. arméfördelningen bildades genom försvarsbeslutet 1936 den 1 januari 1937. Arméfördelningen ersatte då Södra arméfördelningen. Den nya organisationen bestod av en arméfördelningschef och en militärområdesbefälhavare. Arméfördelningschefen var i fred chef över arméns högre truppförband, samt ansvarade för regementenas utbildning, krigsplanläggning samt mobiliseringsverksamhet. Medan militärområdesbefälhavaren ledde den territoriella verksamheten.[2] Genom försvarsbeslutet 1942 delades arméfördelningen i två delar. Arméfördelningen utgick ur fredsorganisationen och organiserades som I. arméfördelningen i krigsorganisationen. Militärområdet som tidigare ingick i arméfördelningen fick nu även den markoperativa uppgiften, då det territoriella ansvaret förenades med chefskapet för arméfördelningen. I. arméfördelningens uppgifter fördelades den 1 oktober 1942 på I. militärområdet och I. arméfördelningen.[5]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Arméfördelningschef har sig underställda en militärområdesbefälhavare och en särskild stab, till vilken höra 1 beredskapsofficer, 1 stabschef och 1 mobiliseringsofficer (de båda sistnämnda på generalstabskårens stat), 2 såsom adjutanter ur underlydande truppförband kommenderade officerare, 1 fortifikationsofficer (på fortifikationskårens stat), i fördelningsintendent och 1 expeditionsintendent (på intendenturkårens stat), 1 fördelningsläkare och i fördelningsveterinär.

Södra militärområdet[redigera | redigera wikitext]

Genom den värnpliktslag som infördes i samband med försvarsbeslutet 1901 infördes inskrivningsområden inom arméfördelningarna. Arméfördelningarna omfattade ett antal inskrivningsområden, vilka i sin tur hade i uppgift att skriva in och redovisa värnpliktiga. I regel motsvarade inskrivningsområdena geografiskt sett de svenska länen.[6] År 1937 bildades Södra militärområdet inom I. arméfördelningen, vilken övertog den roll de geografiska inskrivningsområdena tidigare haft. År 1940 omfattade I. arméfördelningsområdet följande inskrivningsområden: Malmöhus södra och norra, Kronobergs och Norra Smålands inskrivningsområden.[7]

Ingående trupper[redigera | redigera wikitext]

År 1940 bestod arméfördelningen av följande förband:[8]

Arméfördelningschefer[redigera | redigera wikitext]

Namn och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
I. arméfördelningen 1937-01-01 1942-??-??
Förläggningsorter
Helsingborgs garnison 1937-01-01 1939-09-30
Kristianstads garnison 1939-10-01 1942-??-??

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Braunstein (2003), s. 301
  2. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 85
  3. ^ Arméns indelning i Sveriges statskalender 1940
  4. ^ ”Militärområden”. xml.ra.se. http://xml.ra.se/Forvaltningshistorik/46-61_Forsvaret.htm. Läst 29 december 2018. 
  5. ^ Holmberg (1993), s. 86
  6. ^ Arméns indelning. i Sveriges statskalender 1915
  7. ^ Arméns indelning. i Sveriges statskalender 1940
  8. ^ Arméns indelning. i Sveriges statskalender 1940

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris länk. ISBN 91-972209-0-6 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5