I Medici

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Operor av Ruggero Leoncavallo
Ferenc Erkel

I Medici är en opera i fyra akter med musik och libretto av Ruggero Leoncavallo. Med handlingen utspelad i renässansens Florens vid Lorenzo de' Medicis hov, var operan tänkt som del ett i en planerad men ofullbordad trilogi med titeln Crepusculum. Operan hade premiär den 6 november 1893 på Teatro Dal Verme i Milano.

Bakgrund och uppförandehistorik[redigera | redigera wikitext]

I Medici var tänkt att vara första delen i en planerad men aldrig fullbordad trilogi med titeln Crepusculum, där andra och tredje operorna skulle heta Savonarola och I Borgia.[1] Ordet "crepusculum" är latin för "skymning", signalerande påverkan från Richard Wagners tetralogi Der Ring des Nibelungen (vars fjärde del heter "Gudaskymning" (Götterdammerung)).[2] De två återstående operorna fullbordades aldrig. Leoncavallo försökte skapa ett "episkt drama" för scenen.[3] EN samtida kritiker konstaterade vid premiären:

I I Medici har vi en historisk opera som har gjorts förut och som kommer att göras igen … [men] vi har varken en epok eller karaktärer som känns levande; vi har inte den mänskliga motpol till Wagners mytologiska trilogi som Leoncavallo blickade mot.[a]

Operan hade premiär på Teatro Dal Verme i Milano den 9 november 1893.[4] Den var ingen succé då och blev aldrig del av standardrepertoaren. Men den framfördes på Frankfurt Alte Oper 1993 i en konsertversion dirigerad av Marcello Viotti (operas första framförande på tyska) och gavs i en full iscensättning i mars 2013 på Theater Erfurt i Erfurt dirigerad av Emmanuel Joel-Hornak.[5]

Personer[redigera | redigera wikitext]

Roller[4][6] Stämma[4][6] Premiärbesättning[4]
9 november 1893
(Dirigent: Rodolfo Ferrari)
Giuliano de' Medici tenor Francesco Tamagno
Lorenzo de' Medici baryton Ottorino Beltrami
Simonetta Cattanei lyrisk sopran Adelina Stehle-Garbin
Fioretta de' Gori dramatisk sopran Adele Gini Pizzorni
Giambattista da Montesecco bas Giovanni Scarneo
Francesco de' Pazzi bas Ludovico Contini
Bernardo Bandini Baroncelli tenor Giovanni Pagliano
Il Poliziano baryton Vittorio Bellati
Francesco Salviati bass Gaetano Biancardi
Simonettas moder mezzosopran Federica Casali

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelas i renässansens Italien och rör intrigerna kring familjen Medici och Pazzisammansvärjningen. Giuliano de' Medici älskar Simonetta Cattanei, som försöker varna honom för sammansvärjningen mot hans familj. Men hon dödas av Montesecco, en lejd mördare av påven Sixtus V. Giuliano dödas av konspiratörerna men Lorenzo de' Medici flyr med hjälp av poeten Poliziano. Han vinner sina landsmäns förtroende och de dödar konspiratörerna.

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Originalitalienska: "In I Medici abbiamo un'opera su sfondo storico come ce ne furono tante prima e come ce ne saranno dopo ... non abbiamo né un'epoca né un complesso di figure vive e vere; non abbiamo, in una parola, quel contrapposto umano alla trilogia mitica del Wagner a cui il Leoncavallo ha mirato.".[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ John Alexander Fuller-Maitland, red. Grove's Dictionary of Music and Musicians (1911). New York: The Macmillan company. Sid. 680. 
  2. ^ Dryden, Konrad (2007). Leoncavallo: Life and Works. Scarecrow Press. 
  3. ^ [a b] Depanis, Giuseppe (12 november 1893). ”Il libretto e la musica di I Medici” (på Italian). La Stampa: s. 2. 
  4. ^ [a b c d] ”Almanacco 9 November 1893” (på Italian). AmadeusOnline. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140812033800/http://amadeusonline.eu/almanacco.php?Start=0&Giorno=9&Mese=11&Anno=1893&Giornata=&Testo=&Parola=Stringa. Läst 30 augusti 2010. 
  5. ^ Molke, Thomas (5 April 2013). "Die Medici (I Medici)". Online Musik Magazin .
  6. ^ [a b] Robert J. Farr (1 augusti 2010). ”Review - Leoncavallo - I Medici”. MusicWeb International. http://www.musicweb-international.com/classrev/2010/Aug10/leoncavallo_4777456.htm. Läst 30 augusti 2010.