I stålstormen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
I stålstormen
FörfattareErnst Jünger
OriginaltitelIn Stahlgewittern
OriginalspråkTyska
ÖversättareUrban Lindström
LandKejsardömet Tyskland
ÄmneFörsta världskriget
GenreSjälvbiografi
Utgivningsår1920
Utgiven på
svenska
2008

I stålstormen (tysk originaltitel: In Stahlgewittern) är en självbiografisk krigsskildring från 1920 av den tyske författaren Ernst Jünger. Den hade ursprungligen undertiteln Aus dem Tagebuch eines Stoßtruppführers ("Ur en stöttruppschefs dagbok"). Boken handlar författarens upplevelser som soldat, underofficer och officer i tyska armén under första världskriget, från januari 1915 fram till augusti 1918.

Jünger tillhörde 73:e fysiljärregementet från Hannover, vilket sattes in på västfronten. Han blev sårad åtskilliga gånger och tillbringade flera perioder på militärsjukhus, och dekorerades bland annat med utmärkelserna Järnkorset av första klass, riddarkorset av Hohenzollernska husorden och Pour le Mérite.[1] Han stannade efter kriget kvar som officer i det nya Riksvärnet fram till 1923. Under sin tid som fredstida officer ägnade sig Jünger bland annat åt att författa handböcker om infanteritaktik, baserade på de nya erfarenheterna från skyttegravskriget.

Sina personliga erfarenheter bearbetade han i en stil som kallades "heroisk-realistisk" även i den expressionistiska essän "Der Kampf als inneres Erlebnis" (Striden som inre upplevelse) (1922), kortromanen "Sturm" (1923, på svenska 2006),[2] samt i "Feuer und Blut" (Eld och blod) (1925) och "Wäldchen 125" (Skogsdunge 125) (1925).

Utgivning[redigera | redigera wikitext]

Boken kom först ut på eget förlag 1920 i endast 2000 exemplar, och har sedan dess genomgått flera bearbetningar av författaren, och har kommit ut på flera förlag. Den senaste tyska upplagan (2010) är den 47:e (Klett-Cotta). Den svenska utgåvan är baserad på den version som utgavs 1979 genom Ernst Klett Verlag i Stuttgart. I Sverige utkom den år 2008 på Bokförlaget Atlantis i förlagets klassikerserie "Atlantis väljer ur världslitteraturen", i översättning av Urban Lindström och med ett förord av förlagschefen och litteraturvetaren Peter Luthersson.[3] En andra utgåva i pocket utkom 2011.[4] Den första översättningen av In Stahlgewittern var till spanska, och kom ut redan 1922 i Buenos Aires (Bajo la tormenta de acero). Den utkom på engelska 1929 (The Storm of Steel) och på franska 1930 (Orages d'acier), och har sedan dess översatts till ett flertal andra språk.

Omdömen[redigera | redigera wikitext]

Den franske författaren och nobelpristagaren André Gide skrev 1942 att "... [I stålstormen] är otvivelaktigt den vackraste bok om kriget jag känner till, fullständigt trovärdig, verklig, ärlig".[5]

Historikern Peter Englund beskriver den i sitt stora verk om första världskriget, "Stridens skönhet och sorg", som en "lysande krigsskildring",[6] och senare även som "ett mästerverk, som det är omöjligt att komma förbi om man alls vill förstå den händelsen. Och då inte trots hans attityder – inte minst det där distanserade, lite kyliga esteticerandet av kriget – utan just tack vare dem".[7]

Författaren Carl-Henning Wijkmark jämför tjugotalets tyska krigsromaner: "... Ernst Glaesers 'Jahrgang 1902' (1928), Ludwig Renns 'Krieg' (samma år), Erich Maria Remarques 'På västfronten intet nytt' ('Im Westen nichts neues' (1929)). Ingen av dem fullödig litteratur: när de inte är primitivt deskriptiva är de mer eller mindre förljugna, sentimentaliserade, genomdränkta med ideologi - och ingen av dem kan i kraft och sanning mäta sig med Ernst Jüngers 'In Stahlgewittern' (1920), som är skriven i halvdokumentär dagsboksform; det är som om krigsupplevelsens våldsamhet hos en författare av Jüngers resning sprängde den bräckliga tyska romanformen."[8]

Den norske författaren Karl Ove Knausgård återkommer ofta till Ernst Jünger och "I stålstormen" i sin romancykel "Min kamp": "Av alla skildringar som finns av skyttegravskriget är Ernst Jüngers I stålstormen den mest detaljerat närgångna och därför den förfärligaste, bredvid engelsmannen Robert Graves Farväl till alltihop som betraktar skeendet från andra sidan. Jünger beskriver allt så som det utspelar sig inför hans ögon, från det att han kom till fronten tills han lämnar den fyra år senare, och känslan av kaos släpper aldrig berättelsen, det är en värld utan någon privilegierad utsiktspunkt, en oöverskådlig värld där döden kontinuerligt skördar människoliv."[9]

Litteraturkritikern och författaren Mats Gellerfelt kommenterade den svenska utgåvan "I stålstormen" med följande ord: "Plötsligt kan vi åter läsa om första världskriget, här i en verklig insiderberättelse av en legendarisk krigshjälte som låter oss komma kriget, eländet och storheten tätt inpå livet, skriven på en prosa som har få motsvarigheter, skimrande som marmor. En skakande men också njutningsrik läsning."[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fabiansson, Nils: "Das Begleitbuch zu Ernst Jüngers 'In Stahlgewittern'", E. S. Mittler & Sohn Verlag, 2010
  2. ^ Ernst Jünger: "Sturm", Bokförlaget Augusti, 2006 (översättning, efterskrift och bibliografi av Urban Lindström)
  3. ^ ”I stålstormen (2008)”. Libris. Kungliga biblioteket. http://libris.kb.se/bib/11207056. Läst 12 februari 2013. 
  4. ^ ”I stålstormen (2011)”. Libris. Kungliga biblioteket. http://libris.kb.se/bib/12107283. Läst 12 februari 2013. 
  5. ^ Gide, André: "Journal t. II : 1926-1950", Gallimard, Bibliothèque de la Pléiade, 1997
  6. ^ Englund, Peter: "Stridens skönhet och sorg: första världskriget i 212 korta kapitel", Bokförlaget Atlantis, 2008
  7. ^ ”Stridens skönhet och sorg, blogg”. https://stridensskonhetochsorg.wordpress.com/2015/01/21/en-som-foll-bort/. Läst 27 januari 2015. 
  8. ^ Wijkmark, Carl-Henning: "Rött och svart: Kritik och presentationer 1958-76", Bo Cavefors Bokförlag, 1976
  9. ^ Knausgård, Karl Ove: "Min kamp VI", Norstedts, 2013
  10. ^ Svenska Dagbladet (2008-11-28)