Immigration till Europa

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Många människor har under 1900-talet invandrat till Europa, antingen för att få utbildning eller arbete eller som flyktingar från krig eller politiskt förtryck. Särskilt gamla kolonialmakter som Storbritannien och Frankrike har under hela 1900-talet upplevt en betydande invandring från de många brittiska kolonierna. Andra europeiska länder, som Sverige och Tyskland, har först efter andra världskriget upplevt en större invandring. Den har givit upphov till politisk diskussion och olika tillvägagångssätt när det gäller att hantera en alltmer mångkulturell befolkning. Ett känt exempel är den status av gastarbeiter som Tysklands arbetskraftsinvandrare tilldelades, utan medborgarskap och därtill hörande rättigheter. I dagens Tyskland får de tidigare gästarbeternas barn tyskt medborgerskap när de föds. Men i Österrike ärver barn till gästarbetare fortfarande föräldrarnas medborgarskap, inte det österrikiska. I Frankrike accepterades algeriska och marockanska invandrare som franska medborgare och som del i det franska samhället efter den franska VM-segern i fotboll 1998. [källa behövs]

Förhistorisk tid[redigera | redigera wikitext]

Under förhistorisk tid nåddes den Europeiska kontinenten av tre stora invandringsvågor av moderna människor, Homo Sapiens, från andra kontinenter:[1]

  1. För ungefär 42 000 år sedan invandrade Jägare-samlare till Europeiska kontinenten.
  2. Med början för 10 000 år sedan invandrade jordbrukare som odlade säd och skötte tamboskap från Anatolien i nuvarande Turkiet och Syrien, sannolikt till följd av Svarta havets översvämningar, och förde med sig bondestenåldern till Europa. De anlände först till södra Europa och spred sig därifrån över stora delar av övriga Europa. De nådde centrala Tyskland för cirka 7 500 år sedan, och Skandinavien som trattbägarkultur för 6 000 år sedan.
  3. För cirka 4 800 år sedan anlände stäppherdar med stora fårhjordar från nuvarande Ryssland, och associeras till snörkeramisk kultur och Jamnakulturen. Efter ytterligare 300 år invandrade ytterligare en grupp människor västerifrån: den så kallade klockbägarkulturen, som förde med sig kunskaper om metallhantering och båtbyggande. Stäppherdarna gav upphov till stridsyxekulturen i södra Sverige-Norge, vilket var upptakten till bronsålderns dramatiska förändringar.

Därefter har inga stora migrationer skett till Europa från andra kontinenter fram till modern tid.[2] Exempel på mindre omfattande utomeuropeisk invandring som skett sedan dess och innan modern tid är:

En rad mycket stora folkvandringar har dock skett inom Europa under historien, exempelvis under folkvandringstiden mellan år 375 och 568.

Modern tid[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget har Europa, främst Västeuropa, sett en nettoinvandring.

Sedan Schengen-avtalet infördes 1985, och sedan 2004 då även övriga EU och EES beviljade sina medborgare fri rörlighet och bosättning inom området som EU-migranter, har termen "invandrare" i Europeiska länder främst använts för att hänvisa till utomeuropeiska medborgare och andra tredjelandsmedborgare.

Flyktingvågen till EU nådde en topp 1992 under Jugoslaviska krigen, med 672 000 asylsökande till EU-15. Detta rekord tangerades 2014 när 626 715 flyktingar anlände i samband med Flyktingkrisen i Europa, och passerades 2015. De största ursprungsländerna 2014 var Syrien (20%), Afghanistan (7%), Kosovo (6%), Eritrea (6%) och Serbien (5%).[3]

Mottagarländer 2013[redigera | redigera wikitext]

Här följer FN-statistik från 2013 över antal invandrare i europeiska länder (inklusive de delar av länderna som ligger i Asien):[4]

Land Antal invandrare Andel (%) av
världens
invandrare
Andel (%)
invandrare av
landets befolkning
Ryssland Ryssland 11048064 4,8 7,7
Tyskland Tyskland 9845244 4,3 11,9
Storbritannien Storbritannien 7824131 3,4 12,4
Frankrike Frankrike 7439086 3,2 11,6
Spanien Spanien 6466605 2,8 13,8
Italien Italien 5721457 2,5 9,4
Ukraina Ukraina 5151378 2,2 11,4
Schweiz Schweiz 2335059 1,0 28,9
Nederländerna Nederländerna 1964922 0,9 11,7
Turkiet Turkiet 1864889 0,8 2,5
Sverige Sverige 1130025 0,7 15,9
Österrike Österrike 1333807 0,6 15,7
Belgien Belgien 1159801 0,5 10,4
Vitryssland Vitryssland 1085396 0,5 11,6
Grekland Grekland 988245 0,4 8,9
Portugal Portugal 893847 0,4 8,4
Kroatien Kroatien 756980 0,3 17,6
Irland Irland 735535 0,3 15,9
Norge Norge 694508 0,3 13,8
Polen Polen 663755 0,3 0,9
Danmark Danmark 556825 0,3 9,9
Serbien Serbien 532457 0,3 5,6
Ungern Ungern 472798 0,3 4,7
Tjeckien Tjeckien 439116 0,2 4.0
Moldavien Moldavien 391508 0,2 11,2
Azerbajdzjan Azerbajdzjan 323843 0,2 3,4
Armenien Armenien 317001 0,2 10,6
Finland Finland 293167 0,2 5,4
Lettland Lettland 282887 0,2 13,8
Slovenien Slovenien 233293 0,2 11,3
Luxemburg Luxemburg 229409 0,1 43,3
Estland Estland 209984 0,1 16,4
Cypern Cypern 207313 0,1 18,2
Rumänien Rumänien 198839 0,1 0,9
Georgien Georgien 189893 0,1 4,4
Litauen Litauen 147781 0,1 4,9
Makedonien Makedonien 139751 0,1 6,6
Albanien Albanien 96798 0,1 3,1
Bulgarien Bulgarien 84101 0,1 1,2
Andorra Andorra 45086 0,1 56,9
Isle of Man Isle of Man 44688 0,1 52,0
Island Island 34377 0,1 10,7
Monaco Monaco 24299 0,1 64,2
Bosnien och Hercegovina Bosnien och Hercegovina 23197 0,1 0,6
Liechtenstein Liechtenstein 12208 0,1 33,1
Gibraltar Gibraltar 9662 0,1 33,0
San Marino San Marino 4399 0,1 15,4
Vatikanstaten Vatikanstaten 799 0,1 100,0

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karin Bojs (2015), Min europeiska familj: De senaste 54 000 åren.
  2. ^ Karin Bojs, Mannen med yxan kom hit med en helt ny tid, Dagens nyheter 2015-06-13
  3. ^ ”Asylum statistics”. EUROSTAT. http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Asylum_statistics. Läst 4 september 2015. 
  4. ^ Trends in International Migrant Stock: The 2013 Revision