Immunglobulin G

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Coronaantikroppstest, där IgG kan antas ge immunitet för den testade personen.

Immunglobulin G (IgG) är den i serum vanligaste förekommande antikroppen. Den består av två tunga och två lätta aminosyra-kedjor. IgG är den enda subtyp som kan passera placentabarriären och därmed går den över till fostret som får ett skydd i väntan på att det egna immunförsvaret ska aktiveras. Det finns fyra subgrupper av IgG, IgG1 (utgör 66 % av totala mängden IgG), IgG2 (23 %), IgG3 (7 %) och IgG4 (4 %).

Genom att undersöka IgG för olika virus kan man se om personen har immunitet eller misstänkt immunitet mot viruset.[1] Vid värden mellan 5-10 IU/ml har man tveksam immunitet, och om det är högre än 10 räknas man som immun.[2] Den används också för att bedöma serostatus vid transplantationer.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Virologisk diagnostik”. www.internetmedicin.se. https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1169. Läst 21 april 2020. 
  2. ^ ”Rubella (röda hund)”. Södra Älvsborgs Sjukhus. 1 juli 2016. https://sas.vgregion.se/for-dig-som-ar/vardgivare/analyslista/provtagningsanvisningar2/klinisk-mikrobiologi/rubella-roda-hund/. Läst 21 april 2020.