Indiansidensvans

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Indiansidensvans
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Cedar Waxwing 0754.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSidensvansar
Bombycillidae
SläkteBombycilla
ArtIndiansidensvans
B. cedrorum
Vetenskapligt namn
§ Bombycilla cedrorum
AuktorVieillot, 1808
Utbredning
Cedar Waxwing-rangemap.png
Hitta fler artiklar om fåglar med

Indiansidensvans[2] (Bombycilla cedrorum) är en av tre arter sidensvansar, endemisk för Nordamerika.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Indiansidensvansens sång.

Indiansidensvansen mäter 15–18 centimeter och väger cirka 32 gram.[4] Den är mindre än sidensvansen och skiljer sig i adult dräkt från denna på den ljusa buken, vita undre stjärttäckare och varmbruna färgen på huvud och övre delen av bröstet. Den saknar också de vita och gula partierna på vingarna. Merparten har, precis som sidensvansen, gul stjärtspets men vissa har rödorange stjärtspets vilket tros vara födorelaterat.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i Nordamerika, och övervintrar från mellersta USA och söderut till norra Sydamerika och på Stora Antillerna.[3] Den är en mycket sällsynt gäst i Europa med 15 fynd, varav sju är från Storbritannien, övriga från Azorerna, Irland och Island.[5] Den behandlas antingen som monotypisk eller delas in i två underarter med följande utbredning:[6]

  • Bombycilla cedrorum cedrorum – sydligaste Alaska och södra Yukon tvärs över centrala och södra Kanada till Newfoundland, i syd i östra USA till norra Georgia; vintertid regelbundet söderut till Costa Rica, sällsynt in i norra Sydamerika
  • Bombycilla cedrorum larifuga – sydvästra Kanada och västra USA söderut till norra Kalifornien; vintertid söderut troligen till åtminstone västra Mexiko

extreme S Alaska and S Yukon E across C & S Canada to Newfoundland, S in E USA to N Georgia; non-breeding regularly S to Costa Rica, rarely to N South America.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Levnadsmiljö[redigera | redigera wikitext]

Indiansidensvansen återfinns i olika sorters skogar, framför allt nära vattendrag, men också i igenväxta fält, gräsmarker och till och med buskstäpp. Den är även ett allt växande inslag i stadsmiljön varhelst bärbärande buskar finns.[7]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Indiansidensvansar är liksom alla sidensvansar fruktspecialister och kan leva enbart av frukt i flera månader. Ungar till boparasiten brunhuvad kostare överlever inte i ett sidensvansbo eftersom de inte klarar en så fruktintensiv diet. Under häckningstid intar de också mer proteinrik kost baserad på insekter som sländor, bladbaggar och sköldlöss.[7]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Honan sköter nästan hela bobygget, ett arbete som kan ta fem till sex dagar och kräva minst 2.500 resor till boet. Kvistar, gräs, kaveldun, blommor, hästhår och liknande material vävs ihop till en voluminös skål. Ibland tar fågeln material från andra fågelbon, som östlig kungstyrann, gulstrupig vireo, trupialer i släktet Icterus, vandringstrast och gul skogssångare. Boet placeras i en horisontell grenklyka mellan en och 16 meter upp från marken. Honan lägger två till sex blekt blå eller blågrå ägg som ruvas i elva till 13 dagar.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 57 miljoner vuxna individer.[8]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Bombycilla cedrorum Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2000). National Audubon Society: The Sibley Guide to Birds. New York: Alfred A. Knopf. ISBN 0-679-45122-6 
  5. ^ Tarsiger.com Fynd av indiansidensvans i Västpalearktis
  6. ^ Mountjoy, J. (2018). Cedar Waxwing (Bombycilla cedrorum). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58084 22 oktober 2018).
  7. ^ [a b c] Cedar Waxwing Faktablad om indiansidensvans på allaboutbird.org
  8. ^ Partners in Flight. 2012. Databas för artbedömning

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]