Indien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 20°N 78°Ö / 20°N 78°Ö / 20; 78

Republic of India
भारत गणराज्य
Bhārat Gaṇarājya
Flagga Statsvapen
ValspråkSatyamēva Jayatē ("Endast sanningen segrar")
Nationalsång: Jana-Gana-Mana
Huvudstad New Delhi
Största stad Bombay
Officiella språk Hindi, tamil, sanskrit, engelska samt 20 andra
Statsskick Förbundsrepublik
 -  President Pranab Mukherjee
 -  Premiärminister Manmohan Singh
Självständighet från Storbritannien 
 -  Deklarerad 15 augusti 1947 
 -  Erkänd 15 augusti 1947 
Yta
 -  Totalt 3 287 590 km2 (7:e)
 -  Vatten (%) 9,5%
Demografi
 -   års uppskattning 1 210 193 422 (2011)[1] (2:a)
 -  Befolkningstäthet 368,2/km2 (17:e)
BNP (PPP) 2006 års beräkning
 -  Totalt $4 231 583 miljoner (11:e)
 -  Per capita $3 801 
HDI (2012) 0,554[2] (136:e)
Valuta Indisk rupie (INR)
Tidszon UTC +5.30
Nationalitetsmärke IND
Landskod IN, IND
Landsnummer 91

Indien (hindi: भारत, Bhārat; tamil: இந்தியா, Indhiya), officiellt Republiken Indien (hindi: भारत गणराज्य, Bhārat Gaṇarājya), är en förbundsrepublik i södra Asien. Det är det sjunde största landet till ytan, det näst folkrikaste landet och den mest folkrika demokratin i världen. Indien kallas ofta för "världens största demokrati".

Indien gränsar till Indiska oceanen i söder, Arabiska havet i väster och Bengaliska viken i öster. Landet gränsar till Pakistan i väster, till Kina, Nepal och Bhutan i nordost och till Bangladesh och Burma i öster. Andra länder som ligger nära Indien är Sri Lanka, Maldiverna och Indonesien i Indiska oceanen. Indiska halvön var hem för Induskulturen och ett område för historiska handelsleder och stora imperier och förknippades med ekonomisk och kulturell rikedom under stora delar av sin långa historia.[3] Fyra stora världsreligioner, hinduismen, buddhismen, jainismen och sikhismen, uppstod där, medan zoroastrismen, judendomen, kristendomen och islam anlände under första årtusendet e.Kr. och formade områdets mångskiftande kultur. Indien annekterades gradvis av Brittiska ostindiska kompaniet från början av 1700-talet och koloniserades av Storbritannien från mitten av 1800-talet. Landet blev självständigt 1947 efter en självständighetskamp som präglades av våldsamma uppror med påföljande än mer våldsamma vedergällningsaktioner, myterier, civilt motstånd samt icke-våldsamt motstånd.

Indien är en förbundsrepublik, bestående av 28 delstater och sju unionsterritorier, och en parlamentarisk demokrati. Den har världens tolfte största ekonomi mätt i nominell växelkurs och den fjärde största mätt i köpkraft. Ekonomiska reformer har transformerat Indien till den näst snabbast växande ekonomin (2007),[4] men landet lider fortfarande av höga nivåer av fattigdom,[5] analfabetism och undernäring. Indien är ett mångreligiöst, mångspråkigt och multietniskt samhälle som även hyser en mångfald djur och växter i ett antal skyddade områden.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet Indien härstammar från Indus, som är härlett från det fornpersiska ordet Hindu, från sanskrit Sindhu, den historiska lokala benämningen på floden Indus.[6] De gamla grekerna kallade indierna Indoi (Ινδοί), Indus folk.[7] Indiens grundlag och bruket i olika indiska språk erkänner också Bharat (uttal , /bʰɑːrət̪/) som officiellt namn med jämlik ställning.[8] Hindustan (/hin̪d̪ust̪ɑːn/), vilket är det persiska ordet för "Hinduernas land" och historiskt syftade på norra Indien, används också emellanåt för hela Indien,[9] men ansågs mindre passande på republiken Indien,[källa behövs] eftersom republiken enligt sin grundlag är en sekulär stat.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Målningar i Ajantagrottorna i Aurangabad, Maharashtra, 500-talet
Huvudartikel: Indiens historia

De tidigaste kända spåren av mänskligt liv i Indien är klipporna med målningar från stenåldern i Bhimbetka i Madhya Pradesh. De första kända permaneneta bosättningarna tillkom för över 9000 år sedan och utvecklades gradvis till Induskulturen,[10] som går tillbaka till 3300 f.Kr. i västra Indien. Från cirka 2000-1500 f.Kr. antas grupper som talade indoariska språk, de så kallade arierna, ha invandrat till Indien. På detta följde den vediska perioden, som lade grunden till hinduismen och andra kulturella aspekter av det tidiga indiska samhället, och avslutades under 500-talet f.Kr. Från omkring 550 f.Kr. bildades många oberoende kungariken och republiker över hela landet.[11] Det mest betydande av dessa var Magadhariket (cirka 550-324 f.Kr.)[12] 327/326 f.Kr. befann sig Alexander den store vid Indiens gräns.

Under 200-talet f.Kr. förenades större delen av Sydasien till Mauryariket av Chandragupta Maurya och blomstrade under Ashoka.[13] Från 200-talet e.Kr., under Guptarikets tid, inföll den period som kallas "Indiens guldålder."[14][15] Bland imperierna i södra Indien fanns Chalukyadynastins och Choladynastins samt Vijayanagarariket. Vetenskap och ingenjörskonst, konst, litteratur, astronomi och filosofi blomstrade under dessa kungars beskydd.

Efter invasioner från Centralasien från 900-talet till 1100-talet föll stora delar av norra Indien under Delhisultanatets (1290-1413) och senare (1526-1707) Mogulrikets styre. Under Akbar den store upplevde Indien mycket kulturell och ekonomisk framgång samt religiös harmoni.[16][17] Mogulkejsarna utvidgade gradvis sina riken så att de täckte stora delar av subkontinenten. I nordöstra Indien var dock den dominerande makten riket Assam, bland de få riken som stod emot mogulernas överhöghet.

Från 1500-talet upprättade europeiska länder som Portugal, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien handelsstationer och drog senare fördel av interna konflikter för att bilda kolonier i landet. Vid år 1856 var större delen av Indien under Brittiska ostindiska kompaniets kontroll.[18] Ett år senare skedde ett landsomfattande uppror av militära enheter och kungariken, det så kallade sepoyupproret, som allvarligt utmanade Ostindiska kompaniets kontroll men så småningom misslyckades. Som en följd av instabiliteten lades Indien under den brittiska kronans direkta styre, som en del av det så kallade British Raj, eller Brittiska Indien.

Mahatma Gandhi (höger) med Jawaharlal Nehru, 1937. Nehru blev senare Indiens förste premiärminister 1947.

På 1900-talet inledde Kongresspartiet (Indian National Congress) och andra politiska organisationer en landsomfattande kamp för självständighet. Den indiska ledaren Mahatma Gandhi ledde miljontals människor i nationella kampanjer av icke-våldsamt motstånd.[19]

15 augusti 1947 blev Indien en dominion i Brittiska samväldet under ledarskap av premiärminister Jawaharlal Nehru. Samtidigt delades landet i det huvudsakligen hinduiska Indien och det huvudsakligen muslimska Pakistan, delat i Väst- och Östpakistan.[20] I samband med delningen skedde våldsamheter mellan hinduer och muslimer.[21] En konstituerande församling antog Indiens nya grundlag 26 november 1949.[22] Indien blev officiellt en sekulär republik i Samväldet efter att grundlagen trätt i kraft 26 januari 1950.[23]

Efter självständigheten har Indien mött utmaningar från religiöst våld, kastbaserat våld, naxaliter, terrorism och regionala separatistiska uppror, särskilt i Jammu och Kashmir och nordöstra Indien. Sedan 1990-talet har många indiska städer drabbats av terroristattacker. Indien har olösta territoriella tvister med Kina, som 1962 eskalerade till sino-indiska kriget, och med Pakistan, som ledde till krig 1947, 1965, 1971 och 1999. Indien är ett av grundarländerna i FN (som Brittiska Indien) och De alliansfria staternas organisation. År 1974 utförde Indien ett underjordiskt kärnvapenprov[24] och ytterligare fem prov 1998, vilket gör Indien till en kärnvapenmakt.[24] Med början 1991 har betydande ekonomiska reformer[25] omdanat Indien till en av de snabbast växande ekonomierna i världen, och ökat dess globala inflytande.[4]


Mera ingående historia[redigera | redigera wikitext]

Ariska invasioner[redigera | redigera wikitext]

Från cirka 2000 f.Kr. invaderades Indien av ariska folkslag, som slog sig ner i Punjab och på slätterna längs Ganges. Arierna ödelade den högstående kultur som fanns i Indusdalen och införde nya seder och föreställningar. Den mest berömda av hinduernas heliga skrifter, Rigveda, är ett arv från arierna och har influerat all senare indisk filosofi och religion. Arierna var uppdelade i tre socialklasser: krigare, präster och gemene man, och sedan Indien erövrats tillkom en fjärde klass; de besegrade. Ur detta förhållande har Indiens oerhört komplicerade kastväsen utvecklats.

Mauryariket grundas[redigera | redigera wikitext]

Från nordväst kom ett nytt anfall mot Indien 327 f. Kr., när Alexander den stores här tågade genom Khyberpasset. Hans styrkor fördrevs emellertid så småningom av Chandragupta Maurya (321-298 f. Kr.), som grundade Mauryariket. Den främste härskaren i detta rike var Ashoka (273-298 f. Kr.), som regerade över nästan hela den Indiska halvön och bidrog till hinduismens utbredning. Efter hans död började emellertid riket upplösas.

Guptadynastins guldålder[redigera | redigera wikitext]

På 300-talet e. Kr. fick Guptadynastin makten i norra delen av Indien och behöll den i 100 år. Det medförde en uppblomstring av hinduismens och dess kultur, som överlevde när dynastin på 400-talet störtades av nya främmande invandrare. De århundraden som följde blev mycket oroliga – kungariken uppstod och gick under, och islamiska inkräktare utnyttjade dess rikens svaghet.

Muslimerna tränger fram[redigera | redigera wikitext]

De första islamska framstötarna var snarast rövartåg, som drog fram genom bergspassen i nordväst. Efterhand fick de karaktär av regelrätta erövringar, som när Delhi intogs 1192 och senare ombildades till ett sultanat, som med tiden bredde ut sig över mellersta och norra Indien. Sultanatet upplöstes 1393, när Timur Lenk invaderade Indien.

Stormoguls rike[redigera | redigera wikitext]

Timur Lenks ättling Babur besegrade 1526 den regerande sultanen av Delhi och grundade moguls rike. Baburs erövringar befästes och nya områden tillkom under hans efterträdare Akbar (1556-1605). Detta enorma islamska välde nådde sin största utbredning under kejsar Aurangzeb (1653-1707) och omfattade då större delen av Indien. Både under sultanatet och senare under stormogulens tid skedde stora förändringar i norra och centrala Indien. Islam bredde ut sig på andra religioners bekostnad, och arkitekturen nådde sin höjdpunkt i gravmonumentet Taj Mahal, som shah Jahan på 1600-talet lät bygga över sin favorithustru.

De första européerna[redigera | redigera wikitext]

Portugiserna var de första européerna som slog sig ner i Indien. En expedition under Vasco da Gama nådde 1498 landets västra delar, och under följande århundrade började en mer stadigvarande portugisisk bosättning med Goa som utgångspunkt. Deras erövringar begränsades till smala kustremsor och syftade främst till att säkra handeln med kryddor och andra lyxvaror för den europeiska marknaden. Ryktena om Indiens rikedomar lockade andra europeiska länder att bryta Portugals monopol. Holländarna kom först, tätt följd av engelsmännen, som 1600 upprättade Ostindiska kompaniet. Vid 1700-talets mitt kämpade engelsmännen och fransmännen om makten i Indien. Stormogulerna hade att kämpa mot både bland hinduerna och bland sina egna guvernörer, och européerna drog nytta av denna svaghet. Det brittisk-franska kolonialkriget slutade 1763 med brittisk seger, främst tack vare Storbritanniens överlägsenhet till sjöss och deras stabilare regim i hemlandet.

Robert Clive och Warren Hastings[redigera | redigera wikitext]

Den avgörande händelsen i kolonialkriget var Robert Clives seger vid Plassey 1757, där han med 3000 man slog Bengalens härskare, som hade 50 000 man understödda av en liten fransk artilleristyrka. Denna seger gav Storbritannien herraväldet över Bengalen, varifrån Clives efterträdare som guvernör, Warren Hastings, avsevärt utvidgade det engelska området, så att Storbritannien från början av 1800-talet hade den faktiska makten över hela Indien. Man överlät ofta till de inhemska härskarna att styra sina områden på traditionellt sätt, men under brittisk kontroll.

Indiskt myteri 1857[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1858 styrdes Indien i realiteten av Ostindiska kompaniet, inte av den Brittiska regeringen. Indiska soldater i kompaniets tjänst gjorde 1857 uppror mot sina officerare, och soldaternas revolt stöddes av ättlingar till f.d. furstar och godsägare.

Revoltörerna hade till en början framgång, men britterna fick förstärkningar och så småningom kunde upproret kuvas. Följden blev emellertid att den brittiska regeringen nu övertog styret av den stora kolonin. Kompaniet upplöstes och en engelsk vicekung utnämndes. Engelsmännen lyckades försona sig med furstar och godsägarna, och de aktade sig för att genomdriva sådana sociala reformer som var ägnade att kränka massornas religiösa övertygelse. Men engelsmännen var samtidigt restriktiva när det gällde att ge indierna poster i ansvarig ställning trots den lojalitet som de hade mött hos den indiska medelklassen.

Den materiella utvecklingen[redigera | redigera wikitext]

Efter upproret koncentrerade sig britterna på att främja den materiella utvecklingen i Indien. År 1883 hade de börjat bygga järnvägar, ett företag som nu påskyndades så att järnvägsnätet vid sekelskiftet omfattade 50 000 km, det största i hela Asien. Som ett led i kampen mot hungersnöden byggdes också kanaler, särskilt i Punjab och Sind. Den brittiska imperialismen nådde sin höjdpunkt när drottningen Viktoria kröntes till Kejsarinna av Indien 1877.

Den indiska nationalkongressen 1885-1905[redigera | redigera wikitext]

Besvikelsen bland den indiska medelklassen ledde till att en grupp universitetsutbildade indier 1885 bildade partiet Indiska nationalkongressen. Målet var djärvt, bara att få fler platser i landets styrelse. Britterna gjorde vissa eftergifter, men det skedde så långsamt att en grupp i kongressen förlorade tålamodet och förordade en revolutionär politik, medan den större, moderata gruppen ville nå partiets mål utan omvälvning av författningen. Även om de moderata hade vissa framgångar förlorade de sin position i kongressen, som nu började bygga upp en massrörelse och föra en mera aggressiv politik.

Mahatma Gandhi[redigera | redigera wikitext]

Första världskrigets utbrott medförde att Indiens lojalitet med britterna stärktes. Över en halv miljon indier tjänstgjorde då i den brittiska armén. Samtidigt vaknade den nationalistiska aktiviteten på nytt, och britterna gjorde 1919 nya eftergifter som innebar ökat självstyre för indierna. Men innan lagen hade trätt i kraft hade förhållandena ändrats i Indien. Kongresspartiet hade fått en ny ledare i Mahatma Gandhi (1869-1948). Gandhi iscensatte en rad generalstrejker, som snart ledde till våldsamma oroligheter. I Amritsar i Punjab öppnade brittiska trupper eld under en massdemonstration och dödade och sårade en mängd indier. Gandhi hade dittills trott att ett samarbete med britterna var möjligt, men efter denna händelse ansåg han att Indien måste bli självständigt.

På väg mot friheten 1920-47[redigera | redigera wikitext]

Under Gandhis ledning blev kongressen ett massparti, med stor hinduisk majoritet. Gandhis politik, Satyagraha, det vill säga passivt motstånd och icke-våld, kunde emellertid inte hindra ytterligare blodutgjutelse, i synnerhet mellan hinduer och muslimer. Hans närmaste medarbetare var Jawaharlal Nehru (1889-1964), en brahman (medlem av hinduernas högsta andliga kast) utbildad i Europa, som gjorde partiet till ett framstegsvänligt, liberalt demokratiskt parti med socialistisk inriktning. Åren närmast före andra världskriget tog proteströrelsen mot britterna fart, och bitterheten ökade när vicekungen utan att tillfråga indierna förklarade Tyskland krig. År 1945 inledde den brittiska labourregeringen förhandlingar med indierna om att upprätta ett enat Indien. Förhandlingarna bröt samman när muslimerna krävde att landet skulle delas. Lord Mountbatten utnämndes 1947 till ny vicekung med uppgift att så fort som möjligt avsluta det brittiska engagemanget i Indien, och i augusti i samma år blev de två nya staterna Indien och Pakistan självständiga. Gandhi motsatte sig förgäves delningen, och 1948 mördades han av en hinduextremist, som ansåg att Gandhi var alltför tolerant mot muslimerna.

De första åren efter självständigheten[redigera | redigera wikitext]

Landets delning medförde ett oerhört blodbad. Enbart i Punjab dödades mer än 600 000 människor. I det islamska Pakistan bodde miljoner hinduer, och miljoner muslimer fanns i det övervägande hinduiska Indien. Man beräknade att cirka 14 miljoner människor flyttade från det ena landet till det andra. Inom kort råkade de båda nybildade staterna i konflikt om Kashmir, som i likhet med övriga furstestater hade fått frihet att välja vilket land det ville tillhöra. Kashmirs maharadja – en hindu – regerade över en islamsk majoritet, och efter ett islamskt uppror beslöt maharadjan att hans land skulle tillhöra Indien. Men Pakistan hävdade att Kashmir rätteligen tillhörde detta land, och krig utbröt mellan Indien och Pakistan. Efter en förnyad konflikt i Kashmirfrågan enades båda sidor 1966 vid en konferens i den sovjetiska staden Tasjkent om att dra tillbaka sina trupper. Pakistan fick kontrollen nordväst om stilleståndslinjen, men Indien vidhöll sina anspråk på hela området!

Indien under Nehru 1947-64[redigera | redigera wikitext]

Indiens förste premiärminister efter 1947 blev Nehru, som Gandhi hade utsett till sin efterträdare. Nehru förklarade att han ville modernisera Indien och framför allt reformera kastväsendet. Den tunga industrin, som ofta var statsägd, utbyggdes på jordbrukets bekostnad, vilket medförde att Indien blev beroende av att importera livsmedel. När Indien 1950 blev republik, insisterade Nehru på att landet skulle kvarstå som medlem av Brittiska samväldet. Han kunde obehindrat föra en neutral politik mellan väst och öst, så länge det var till gagn för Indien, men på hösten 1962 ledde hans hårdnackade vägran att förhandla med Kina om nordöstgränsen till krig mellan de båda länderna, och Indiens förödmjukade nederlag ledde till att hela neutralpolitiken ställdes under debatt. Trots väsentliga sociala förbättringar i landet rådde besvikelse över att kongresspartiet inte hade förmått genomföra några verkligt genomgripande sociala och ekonomiska reformer.

Splittring inom kongresspartiet[redigera | redigera wikitext]

Nehru efterträddes av Lal Bahadur Shastri, vars ämbetsperiod blev kort; den dominerades av ett kortvarigt krig med Pakistan 1965 och slutade med hans död i januari 1966. Sovjetunionens medling i kriget med Pakistan ökade det ryska inflytandet i Indien, och 1971 slöts ett försvarstal mellan de båda länderna. Shastri efterträddes av Indira Gandhi, Nehrus dotter. Hennes avsikt var att återge kongresspartiet dess tidigare inflytande. I valet 1967 förlorade dock partiet många röster i delstaterna, även om det lyckades behålla majoriteten i förbundsparlamentet. Den ständiga slitningen mellan Indira Gandhi och partiets övriga ledande medlemmar ledde 1969 till en splittring. Eftersom hon inte hade ett brett parlamentariskt stöd bakom sig utlyste Indira Gandhi nyval 1971. Hon vann en övertygande seger som gav henne absolut majoritet i parlamentet och dessutom i många delstater. Hennes seger kan ses som en väljarnas protest mot den politiska anarki, som hade varit rådande i landet sedan splittringen 1969.

Krig med Pakistan[redigera | redigera wikitext]

Det framgångsrika kriget mot Pakistan stärkte för en tid Indira Gandhis regering också inrikespolitiskt. Men den stora prestige som hennes regering fått genom kriget minskade så småningom under trycket av stora ekonomiska svårigheter och livsmedelsproblem. Indien hade i början av 70-talet stolt kunnat proklamerat att man uppnått självförsörjning med livsmedel. Men försämrade skördar 1973 och 1974 skapade på nytt hungerproblem i några av Indiens fattigare provinser. Samtidigt drabbades landet av ökad inflation, som främst hängde samman med oljekrisen och de kraftigt stigande priserna på olja.

Flera indiska delstater hemsöktes under 1974 av politiska oroligheter och hungerkravaller. 1975 blev det lilla kungadömet Sikkim i Himalaya Indiens 22:a delstat. Samma år försvagades Indira Gandhis politiska ställning, då en lokal domstol fällde henne för valfusk i 1971 års parlamentsval. Domslutet drev henne till en politisk kupp, som satte stora delar av demokratin ur spel, medan många oppositionsmän fängslades. Efter två års regerande med hjälp av undantagslagar genomförde Gandhi parlamentsval i mars 1977, som blev en kraftig nederlag för hennes kongressparti. Bland orsakerna har bl.a. pekats på det utbredda missnöjet med hennes steriliseringsprogram för kontroll av befolkningstillväxten, som delvis tagit alltför hänsynslösa former. En annan bidragande orsak var hennes brutala slumsanering.

Indira Gandhi efterträddes av Morarji Desai, ledare för högerfronten Janata Party. Regeringskoalitionen visade sig dock vara bräcklig, och Janata splittrades snart i rivaliserande fraktioner. I juli 1979 avgick Desai och efterträddes av Charan Singh, ledare för en grupp som brutit sig in från högerfronten. Också Singhs regering skadades av inre ledarstrider. Parlamentet upplöstes och val ägde rum i januari 1980, där Indira Gandhi återtog makten i spetsen för ett rekonstruerat kongressparti. Vad gäller utrikespolitiken har den nya regeringen uppehållit goda förbindelser med Sovjetunionen på grundval av det vänskaps- och biståndsavtal som slöts 1971. Gandhiregeringen har varit måttfull i sin kritik mot Moskva för ockupationen av Afghanistan. Inrikespolitiskt har Indien gått in i 1980-talet med växande politisk och social oro. Blodiga oroligheter riktade mot invandrare har förekommit i delstaten Assam i nordöst, bönder har demonstrerat för bättre villkor i flera delstater, studentoroligheter har skakat bl. a. Gujarat. Många demonstranter har dödats i sammandrabbningar med polis.

Källa: Två miljoner år; berättelsen om människan.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Indiens geografi

Indien kan indelas i tre större geografiska regioner; Himalayas högfjällsmassiv, det nordindiska slättlandet och högplatån Deccan i söder. Indiska halvön överensstämmer geologiskt i stort sett med den tektoniska platta som finns i detta område i Sydasien. Denna tektoniska platta ingick i den förhistoriska kontinenten Gondwana, som delades upp för 125 miljoner år sedan. Deccans berggrund består främst av prekambriska kristallina bergarter, medan slättlandet kring Ganges och dess flodsediment under sig har på tertiära sand- och lerlager. Den bördigaste jordbruksmarken finns i vittringsjorden på Deccan.

Med undantag för bergsområdena längst i norr har i stort sett hela Indien ett tropiskt monsunklimat. Från december till och med februari råder nordostmonsunen med mildare väder. Från mars till juni är vädret varmt och torrt. Från juni till september råder sydvästmonsunen, vilket innebär rikligt med regn. Slutligen råder det från september till december en period där nederbörden gradvis minskas.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Indiens demografi

En indisk statlig utredning på 1980-talet kom fram till att landet hade nästan 5000 folkgrupper som talade nästan 400 språk med över 200 dialekter som skrivs med 38 olika alfabet. Sättet att räkna är olika i olika utredningar men Indien är klart ett av världens mest heterogena länder. Befolkningen tillhör därmed en lång rad olika etniska grupper och flera av dessa har starkt avvikande kultur och tradition.

Presidentpalatset, Rashtrapati Bhavan, i New Delhi

Statsskick och politik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Indiens politik

Indien var officiellt ett kejsardöme under den brittiske monarken fram till 1947. "Kejsaren" var representerad på plats av en vicekung, "Viceroy". Vid självständigheten valde Indien att stanna i det brittiska samväldet, men införde republik, något som trädde i kraft i praktiken 1950.

Indiens grundlag, den längsta och mest uttömmande grundlagen för något självständigt land i världen, trädde i kraft 26 januari 1950.[26] Grundlagens preambel slår fast att landet är en självständig, socialistisk, sekulär och demokratisk republik,[27] där de grundläggande fri- och rättigheterna garanteras. Centralmakten i Indien är starkare än i de flesta västliga förbundsstater, men delstaterna förstärkte kontinuerligt sin ställning under årtiodena efter 1947. Centralregeringen kan via beslut av presidenten ta över styret i en delstat. Indiens statsskick beskrevs traditionellt som 'kvasifederalt' med en stark centralmakt och svagare delstater,[28] men det har blivit mer och mer federalt sedan slutet av 1990-talet som en följd av politiska, ekonomiska och sociala förändringar.[29]

Statschef är Indiens president[30] som väljs indirekt av ett elektorskollegium[31] för en femårsperiod.[32][33] Presidenten har ceremoniella uppgifter snarare än rena maktfunktioner. Indiens premiärminister är regeringschef och utövar i realiteten den exekutiva makten.[30] Premiärministern tillsätts av presidenten,[34] och har enligt praxis stöd av det parti eller den allians som innehar majoriteten av platserna i parlamentets underhus.[30] Den verkställande grenen består av presidenten, vicepresidenten, och regeringen (med kabinettet som verkställande utskott) som leds av premiärministern. Varje minister med portfölj måste vara ledamot av något av parlamentets kamrar. Indien tillämpar parlamentarism, det vill säga att den verkställande makten är underordnad den lagstiftande och premiärministern och regeringen är direkt ansvarig inför parlamentets underhus.[35]

Den federala lagstiftande församlingen är ett bikameralt parlamant, med överhuset Rajya Sabha som organ för delstaterna och underhuset Lok Sabha som organ direkt för folket.[36] Rajya Sabha, ett permanent organ, har 245 ledamöter som väljs för sex år[37] och förnyas med 1/3 vartannat år. De flesta väljs indirekt av delstaternas och unionsterritoriernas lagstiftande församlingar i proportion till deras folkmängd.[37] 543 av Lok Sabhas 545 ledamöter är direkt folkvalda som representanter för enskilda valkretsar för femåriga mandatperioder.[37] De andra två ledamöterna nomineras av presidenten från den angloindiska folkgruppen om presidenten anser att den inte är nöjaktigt representerad.[37]

Indien har ett enhetligt rättssystem med tre nivåer, som består av högsta domstolen (Supreme Court), som leds av en chefsdomare (Chief Justice of India), tjugoen High Courts of India, och ett stort antal förstainstansdomstolar.[38]

Politik[redigera | redigera wikitext]

North Block i New Delhi hyser viktiga regeringsdepartement.

På den federala nivån är Indien den folkrikaste demokratin i världen.[39][40] Under de flesta åren sedan självständigheten har den federala regeringen letts av Kongresspartiet, Mahatma Gandhis och Jawaharlal Nehrus parti, först med Nehru och sedan med hans dotter Indira Gandhi och slutligen Nehrus dotterson Rajiv Gandhi som premiärminister. Enda undantagen inträffade under två korta perioder under 1970-talet och 1980-talet. Politiken i delstaterna har dominerats av flera nationella partier, däribland Kongresspartiet, Bharatiya Janata Party (BJP), Communist Party of India (Marxist) (CPI(M)) och olika regionala partier.

Från 1950 till 1990 hade Kongresspartiet, med undantag av två korta perioder, majoritet i parlamentet. Premiärminister Nehru styrde Indien till sin död 1964. 1966 var tiden mogen för Nehrus dotter Indira Gandhi att ta över. Hon satt som premiärminister 1966-1977. Kongresspartiet var borta från makten mellan 1977 och 1980, då Janata Party, en valallians av fem partier ledd av Morarji Desai, vann valet på grund av folkligt missnöje med det undantagstillstånd som utlysts av dåvarande premiärministern Indira Gandhi 1975, i en period av svåra politiska och ekonomiska problem. I ett försök att få folkligt stöd för åtgärden kallade regeringen Gandhi till nyval 1977, men förlorade.

År 1989 vann en koalition ledd av Janata Dal i allians med koalitionen Left Front valet men lyckades bara behålla makten i två år.[41]

Sedan Indira Gandhi mördats tog hennes son Rajiv över som partiledare i Kongresspartiet. Rajiv Gandhi mördades under valkampanjen inför valet 1991. Då valet 1991 inte gav majoritet åt något parti bildade Kongresspartiet en minoritetsregering under premiärminister P.V. Narasimha Rao och lyckades sitta kvar under hela femårsperioden.[42] Regeringen inledde en liberaliseringsprocess som öppnade landets ekonomi för internationell handel och utländska investeringar. Under denna tid förändrades också den politiska partistrukturen i Indien. Tidigare hade väljarna i allmänhet valt parti efter kast, religion eller etnicitet, men nu ökade istället stödet för en mängd regionala partier.

Hindunationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP) lyckades för första gången vid valen i maj 1996 bli största parti i Lok Sabha.

Åren 1996–1998 var en period av instabilitet i den federala regeringen då flera kortlivade allianser regerade. BJP bildade kortvarigt en regering 1996, som följdes av United Front-koalitionen som uteslöt både BJP och Kongresspartiet. År 1998 bidlade BJP National Democratic Alliance (NDA) med flera andra partier och blev den första regeringen utan Kongresspartiet som satt en hel mandatperiod ut.[43] Premiärminister var Atal Behari Vajpayee. I valet 2004 fick Kongresspartiet det största antalet platser i Lok Sabha och bildade regeringen med en koalition kallad United Progressive Alliance (UPA), med stöd av olika vänsterinriktade partier och ledamöter som var motståndare till BJP.[44]

På delstatsnivå styr olika politiska partier, en del nationella medan andra är aktiva i en eller några få delstater. Exempelvis styrs landets största delstat Uttar Pradesh med järnhand av en kvinna, Mayawati, som leder Bahujan Samaj Partiet. Ett annat exempel är Västbengalen som länge styrts av en regering ledd av ett av Indiens kommunistpartier.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Huvudartiklar: Indisk dans, Indisk film, Indisk konst, Indiska köket, Indisk litteratur, Indisk musik, Religion i Indien, Sport i Indien, och Tecknade serier i Indien

Genom historien har ett flertal vågor av inflytande från andra kulturer sköljt in över Indien, den viktigaste var de indoeuropeiska ariernas invasion av landet. Detta har påverkat norra delen av landet mer än den södra. Det i Europa mest kända inslaget i den indiska kulturen är kastväsendet.

Många regioner i Indien har egna, något så när klart avgränsade kulturer. Under de senaste decennierna har dock gränserna dessa kulturer emellan haft en tendens att bli suddigare, och de olika kulturerna har påverkat varandra mer än tidigare. Med ökande internationalisering i världen, och med liberaliseringarna i den indiska ekonomin i början av 1990-talet har också västliga kulturinfluenser gjort sig starkare påminda.

Indisk musik finns i två huvudformer: Karnataka och Hindustani. Hindustani är vanligare i norra Indien är influerad av muslimsk kultur. Inom litteraturens område har Indien bland annat en rad mycket gamla verk av kulturell och religiös betydelse: Vedaskrifterna, Ramayana och Mahabharatha är några exempel. Ett flertal dansformer är mera kända: Bharata Natyam, Odissi, Kuchipudi, Kathak, Kathakali med flera.

Schackspelet anses härstamma från Indien, och de siffror vi kallar arabiska har egentligen indiskt ursprung.

Det moderna Indien[redigera | redigera wikitext]

Se även Indiskt näringsliv | Indiska fackliga centralorganisationer

Sedan självständigheten har landets befolkning ökat med 250%, och befolkningen i städerna har ökat med 500%. Enligt den Asiatiska Utvecklingsbanken lever över 50% av befolkningen i "djup fattigdom" under 2010.[45] Omkring 75% lever i stort sett utanför kontantekonomin, medan en modern medelklass, med möjlighet att köpa bil, privat sjukvård, TV o.dyl., uppgick i början av 2000-talet till runt 200 miljoner människor. Till och med i landets rikaste stad, Bombay, lever nästan halva befolkningen i slum.

Indien har idag (2007) en tillväxt på cirka 15%. Först var det de rika som för 10-15 år sedan såg en starkt förbättrad ekonomi. Sedan följde medelklassen och nu även stora delar av de lägre skikten. Enligt vissa experter kommer Kina och Indien att passera USA som ekonomier om 30 till 40 år. Indien planerar att skicka egna rymdraketer till Månen och Mars och har redan skickat upp egentillverkade satelliter. De som definieras som fattiga enligt indisk statistik har sett en förbättring den sista tiden och allt färre räknas till denna grupp. Det finns grupper som står utanför utvecklingen men som helhet går Indien fram med stormsteg. Idag kan man knappt köpa en villa i New Delhi för under motsvarande 6 miljoner kronor och en lång rad områden i Indien har idag priset långt över de svenska och ett par områden tillhör världens dyraste. Indien är både rikt och fattigt. De rika, sett ur Indisk synvinkel, är lika många som EU:s befolkning.

Ett annat sätt att beskriva det moderna Indien är att nämna Indian Institute of Technology, måhända den mest prestigefyllda utbildningsinstitutionen i världen för civilingenjörer med IT-inriktning. När arbetskraftsinvandring kommer på tal i västvärlden tas ofta denna exklusiva elit av dataspecialister som exempel. Världens största webbaserade e-postföretag, Hotmail, startades för övrigt av indiern Sabeer Bhatia, som sedan sålde företaget till Microsoft.

Förutom litteraturpristagaren Rabindranath Tagore 1913 och fysikpristagaren C.V. Raman 1930, har på senare år Moder Teresa och Amartya Sen fått Nobelpriset. De indiska emigranterna eller exilindierna Hargobind Khorana, V.S. Naipaul och Subramanyan Chandrasekhar har också fått det prestigefyllda priset, flera av dem för naturvetenskapliga prestationer.

Indien har precis som grannen Kina inga tidszoner utan samma tid i hela landet: 4,5 timmars skillnad från svensk normaltid.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Indien är till viss del en modern industrination (bland världens 10–15 främsta) med rika naturtillgångar. Men på samma gång är det ett fattigt utvecklingsland med enorma ekonomiska och sociala problem och stora regionala skillnader. Med sin ofantliga befolkning placerar sig Indien, trots rika naturtillgångar och högt teknologiskt kunnande, bland jordens 30–40 fattigaste stater. Huvudnäring är fortfarande jordbruket som sysselsätter 2/3 av befolkningen. Avkastningen har hållits nere av primitiva brukningsmetoder och feodala ägarförhållanden. En stor del av landsbygdsbefolkningen är jordlösa daglönare. Den gröna revolutionen, som introducerade högavkastande grödor framför allt i landets kornbod i nordväst, har kommit stora befolkningsgrupper till godo. Den totala produktionen höjdes och Indien blev på 1970- och 80-talen självförsörjande på livsmedel.

Jordbruket är till stor del konstbevattnat. De viktigaste produkterna är ris, vete, durra, hirs, baljväxter och sockerrör. Exportgrödor är traditionellt jute, bomull, te (Indien producerar mest i världen), jordnötter och oljeväxter. Det är gott om nötboskap. De heliga korna (enligt hinduismen) strövar fritt, också i storstadstrafiken. De får inte slaktas, men ger mjölk samt gödsel och bränsle av spillningen (ved att elda med är på många håll en bristvara). Vid sidan av jordbruket sysselsätts många i traditionellt hantverk och småindustri.

Viktigast för ekonomin är dock den storskaliga industrin som svarar för 1/3 av exportinkomsterna. Textil- och juteindustrin byggdes upp av britterna redan på 1850-talet. Efter självständigheten slog Indien in på en socialistiskt präglad planhushållning för att utnyttja mineralfyndigheter (järn, mangan, bly, zink, koppar, bauxit) och energitillgångar (kol, olja, vattenkraft). Kärnkraften byggdes ut. Den tunga industrin (järn och stål, verkstads- och kemisk produktion) kompletterades efter hand med elektrisk och avancerad högteknologisk tillverkning (vapen- och rymdteknik, bl.a. kärnvapen). Trots den statliga styrningen domineras det indiska näringslivet av ett fåtal mycket stora företagsgrupper. De mest kända, Air India och Birla, startades redan på den brittiska tiden. Med sin enorma hemmamarknad har Indien en relativt liten utrikeshandel. Under 1980- och 90-talen började kongresspartiet liberalisera ekonomin, uppmuntra utländska investeringar och effektivisera den överdimensionerade statliga byråkratin. Ekonomin förbättrades och efterfrågan på varor steg i den växande medelklassen (100–150 milj. människor).[46]

Försvar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Indiens försvarsmakt

Militärt är landet en regional stormakt, med en yrkesarmé på över en miljon man, en reserv på en halv miljon man, samt flotta och flygvapen. Till detta kommer paramilitära styrkor på dryga miljonen man, polis samt ett hemvärn, också detta med en ansenlig personalstyrka; ungefär en halv miljon.[47] Krigsmaterielen är dock inte fullt modern, och består delvis av sådant som inköptes från Sovjetunionen under Indira Gandhis dagar. Även om en viss modernisering sker (Indien förfogar till exempel över stridsflygplan av typen Harrier och Suchoj Su-30 MKI), har försvarskostnaderna minskat under senare år. Det går dock inte att säga att spänningen gentemot arvfienden Pakistan minskat nämnvärt. Båda staterna håller sig med kärnvapen.

Indien har en stor flottbas på Andamanerna.

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 123 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 118 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 85 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2012 136 av 186

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Census of India; Provisional population totals for Census 2011, Population of States /Union Territories by sex and percentage share of population in total population (pdf-fil) Läst 1 april 2011.
  2. ^ ”Human Development Report 2013” (på engelska). Förenta nationerna. 2013. http://issuu.com/undp/docs/hdr_2013_en?mode=window. Läst 2013-04-04. 
  3. ^ Oldenburg, Phillip. 2007. "India: History," Microsoft® Encarta® Online Encyclopedia 2007© 1997-2007 Microsoft Corporation.
  4. ^ [a b] ”India is the second fastest growing economy”. Economic Research Service (ERS). United States Department of Agriculture (USDA). http://www.ers.usda.gov/Briefing/India/. Läst 2007-08-05. 
  5. ^ Poverty estimates for 2004-05, Planning commission, Government of India, mars 2007. Hämtad 25 augusti 2007
  6. ^ "India", Oxford English Dictionary, andra upplagan, 2100a.d. Oxford University Press
  7. ^ Basham, A. L. (2000). The Wonder That Was India. South Asia Books. ISBN 0-283-99257-3 
  8. ^ ”Official name of the Union”. Courts Informatics Division, National Informatics Centre, Ministry of Comm. and Information Tech. http://indiacode.nic.in/coiweb/fullact1.asp?tfnm=00%201. Läst 2007-08-08. ”Name and territory of the Union- India, that is Bharat, shall be a Union of States.” 
  9. ^ ”Hindustan”. Encyclopædia Britannica, Inc. 2007. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/266465/Hindustan. Läst 2007-06-18. 
  10. ^ ”Introduction to the Ancient Indus Valley”. Harappa. 1996. http://www.harappa.com/indus/indus1.html. Läst 2007-06-18. 
  11. ^ Krishna Reddy (2003). Indian History. New Delhi: Tata McGraw Hill. sid. s. A107. ISBN 0070483698 
  12. ^ ”Indien”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bra Böcker AB. 1992. sid. 409. ISBN 91-7024-619-X 
  13. ^ Jona Lendering. ”Maurya dynasty”. http://www.livius.org/man-md/mauryas/mauryas.html. Läst 2007-06-17. 
  14. ^ ”Gupta period has been described as the Golden Age of Indian history”. National Informatics Centre (NIC). http://india.gov.in/knowindia/ancient_history4.php. Läst 2008-12-01. 
  15. ^ Heitzman, James. (2007). "Gupta Dynasty," Microsoft® Encarta® Online Encyclopedia 2007
  16. ^ ”The Mughal Legacy”. http://www.edwebproject.org/india/mughals.html. 
  17. ^ ”The Mughal World : Life in India's Last Golden Age”. http://www.easternbookcorporation.com/moreinfo.php?txt_searchstring=13880. 
  18. ^ ”History : Indian Freedom Struggle (1857-1947)”. National Informatics Centre (NIC). http://india.gov.in/knowindia/history_freedom_struggle.php. Läst 2008-12-01. ”And by 1856, the British conquest and its authority were firmly established.” 
  19. ^ Concise Encyclopedia. Dorling Kindersley Limited. 1997. sid. s. 455. ISBN 0-7513-5911-4 
  20. ^ Concise Encyclopedia. Dorling Kindersley Limited. 1997. sid. s. 322. ISBN 0-7513-5911-4 
  21. ^ ”Indien”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bra Böcker AB. 1992. sid. 413. ISBN 91-7024-619-X 
  22. ^ [1].
  23. ^ ”CIA Factbook: India”. CIA Factbook. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/in.html. Läst 2008-12-01. 
  24. ^ [a b] ”India Profile”. Nuclear Threat Initiative (NTI). 2003. http://www.nti.org/e_research/profiles/India/index.html. Läst 2007-06-20. 
  25. ^ Montek Singh Ahluwalia. "Economic Reforms in India since 1991: Has Gradualism Worked?" (MS Word). Journal of Economic Perspectives. Hämtat 2007-06-13.
  26. ^ Pylee, Moolamattom Varkey (2004). ”The Longest Constitutional Document”. Constitutional Government in India (2nd edition). S. Chand. sid. 4. ISBN 8121922038. http://books.google.com/books?id=veDUJCjr5U4C&pg=PA4&dq=India+longest+constitution&as_brr=0&sig=ZpqDCkfUoglOQx0XQ8HBpRWkRAk#PPA4,M1. Läst 31 oktober 2007 
  27. ^ Dutt, Sagarika (1998). ”Identities and the Indian state: An overview”. Third World Quarterly 19 (3): ss. 411–434. doi:10.1080/01436599814325.  på sidan 421
  28. ^ Wheare, K.C. (1964). Federal Government (4th edition). Oxford University Press. sid. 28 
  29. ^ Echeverri-Gent, John (2002), ”Politics in India's Decentred Polity”, i Ayres, Alyssa; Oldenburg, Philip, Quickening the Pace of Change, India Briefing, London: M.E. Sharpe, ISBN 076560812X  på sidorna 19-20; Sinha, Aseema (2004), ”The Changing Political Economy of Federalism in India”, India Review 3 (1), doi:10.1080/14736480490443085  på s. 25-33
  30. ^ [a b c] Sharma, Ram (1950). ”Cabinet Government in India”. Parliamentary Affairs 4 (1): ss. 116–126. 
  31. ^ ”Election of President”. The Constitution Of India. Constitution Society. http://www.constitution.org/cons/india/p05054.html. Läst 2007-09-02. ”The President shall be elected by the members of an electoral college” 
  32. ^ Gledhill, Alan (1964). The Republic of India: The Development of Its Laws and Constitution (2nd edition). Stevens and Sons. sid. 112 
  33. ^ ”Tenure of President's office”. The Constitution Of India. Constitution Society. http://www.constitution.org/cons/india/p05056.html. Läst 2007-09-02. ”The President shall hold office for a term of five years from the date on which he enters upon his office” 
  34. ^ ”Appointment of Prime Minister and Council of Ministers”. The Constitution Of India. Constitution Society. http://www.constitution.org/cons/india/p05075.html. Läst 2007-09-02. ”The Prime Minister shall be appointed by the President and the other Ministers shall be appointed by the President on the advice of the Prime Minister.” 
  35. ^ Matthew, K.M.. Manorama Yearbook 2003. Malayala Manorama. sid. 524. ISBN 81-900461-8-7 
  36. ^ Gledhill, Alan (1964). The Republic of India: The Development of Its Laws and Constitution (2nd edition). Stevens and Sons. sid. 127 
  37. ^ [a b c d] Our Parliament A brief description of the Indian Parliament”. www.parliamentofindia.gov.in. http://www.india.gov.in/outerwin.htm?id=http://parliamentofindia.gov.in/. Läst 2007-06-16. 
  38. ^ Neuborne, Burt (2003). ”The Supreme Court of India”. International Journal of Constitutional Law 1 (1): ss. 476–510. doi:10.1093/icon/1.3.476.  på s. 478.
  39. ^ ”Country profile: India”. BBC. 9 January 2007. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/south_asia/country_profiles/1154019.stm. Läst 2007-03-21. 
  40. ^ ”World's Largest Democracy to Reach One Billion Persons on Independence Day”. United Nations Department of Economic and Social Affairs. United Nations: Population Division. http://www.un.org/esa/population/pubsarchive/india/ind1bil.htm. Läst 2007-12-06. 
  41. ^ Politics in India 1991-92. Shipra Publications. 1992. sid. 118, 143. ISBN 978-8185402178 
  42. ^ ”Narasimha Rao passes away”. The Hindu. http://www.hindu.com/2004/12/24/stories/2004122408870100.htm. Läst 2 november 2008. 
  43. ^ Patrick Dunleavy, Rekha Diwakar, Christopher Dunleavy. ”The effective space of party competition” (PDF). London School of Economics and Political Science. http://www.lse.ac.uk/collections/government/PSPE/pdf/PSPE_WP5_07.pdf. Läst 1 oktober 2007. 
  44. ^ Hermann, Kulke; Dietmar Rothermund (2004). A History of India. Routledge. sid. 384. ISBN 978-0415329194 
  45. ^ Dagens Nyheter http://www.dn.se/nyheter/varlden/tusentals-tiggare-forvisas-till-lager-1.1165254
  46. ^ Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  47. ^ HOME GUARDS 2013-03-19.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]