Språk i Indien

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Indiens språk)
Hoppa till: navigering, sök
Indiskt skriftspråk i form av gatureklamen i Varanasi
Karta över indiska subkontinenten med modersmål markerade.

Språk i Indien finns i ett stort antal, från flera olika språkfamiljer. Det största språket i landet Indien är hindi, som är ett indoeuropeiskt språk. Det största dravidaspråket är tamilska. Totalt räknar man med minst 30 olika språk och cirka 2 000 olika dialekter. Även kolonialspråket engelska används i Indien, främst som andraspråk mellan andra modersmålstalare.

Allmänt och nutid[redigera | redigera wikitext]

De språk, som talas i Indien, tillhör huvudsakligen två språkstammar, vilka är helt och hållet obesläktade med varandra, nämligen den indoeuropeiska och den dravidiska. Den asiatiska grenen av den indoeuropeiska stammen, till vilken stam också de flesta av Europas språk hör, kallas den indoiranska samt omfattar de iranska språken och de indiska språken som är indoeuropeiska. Man brukar benämna dessa senare de indiska språken eller det indiska språket i inskränkt mening. De är i våra dagar de härskande i hela det nordliga Indien samt i stora delar av Deccan. Inget indoeuropeiskt språk kan följas i sin historiska utveckling under så lång tid som det indiska, ty dettas minnesmärken sträcker sig 3 500 år tillbaka. Denna korta tidrymd delar man, från språklig synpunkt, i tre stora perioder;

Listan över språk som talas hos olika grupper av människor i dagens Indien är lång. Minst 30 olika språk och cirka 2 000 dialekter har identifierats. Enligt den indiska konstitutionen är hindi och engelska de två språk på vilka officiell kommunikation med den nationella regeringen sker. Till detta kommer en uppsättning av 22 språk, som är officiellt antagna av olika delstater för att användas inom administrationen. De tjänar också som ett medel för kommunikation mellan den nationella regeringen och delstatsregeringen, och olika prov som avläggs för att erhålla statliga anställningar.

Fram till 1965 var engelska officiellt språk i Indien, parallellt med hindi. Efter detta var det meningen att engelskan skulle fungera som "biträdande officiellt språk", till dess att korrekt utsedda kommittér kan besluta om fullständig övergång till hindi. I vissa stater, såsom Tamil Nadu, talas det dock tämligen lite hindi och protester från sådana regioner har lett till att engelskan i realiteten fortfarande hänger kvar. På grund av snabb industrialisering och multinationella influenser på landets ekonomi fortsätter engelskan att vara ett populärt och snabbt kommunikationsmedel både i offentlig förvaltning och i dagligt affärsliv.

Indiskt skriftspråk[redigera | redigera wikitext]

Se artikeln Skrivkonsten i Indien

Moderna indiska språk[redigera | redigera wikitext]

Se även dravidiska språk, i en separat artikel

Med alla förändringar i ljud och former samt åtskilliga nybildningar ägde den medelindiska periodens språk i det väsentliga ett formsystem av samma art som sanskrit. De skiljde sig därigenom från den följande nyindiska språkperiodens dialekter och språk, vilka såväl genom ett vida längre gånget fonetiskt förfall som genom massor av genomgripande nybildningar både i formlära och syntax har erhållit en mot fornspråket mycket mer avvikande prägel.

De nyindiska, nu levande dialekterna och språken kan räknas i hundratal. De stora huvudspråken, vilka alla har en mängd underdialekter, ordna sig, enligt nyare forskningar, efter sin inre frändskap på följande sätt;

  1. punjabi, som talas av sikherna och andra i Punjab, vid övre Indus och dess bifloder;
  2. sindhi, vid nedre Indus i Sindh;
  3. gujarati, på halvön Gujarat och ön Kutsch;
  4. västhindi, inom ett mycket stort område vid övre Ganges och Yamuna
  5. östhindi, ö. därom, inom ett stort område vid mellersta Ganges och dess bifloder;
  6. bengali, i Bengalen, kring nedre Ganges och Brahmaputra;
  7. oriya, i Orissa, sydväst därom;
  8. marathi, s. om västhindi och sydväst om östhindi på ett stort område;
  9. smärre nordliga dialekter på Himalayas sluttningar: nepali, kumaoni och garhwali;
  10. slutligen kashmiri, i Kashmir,
  11. och pashtu, omkring Peshawar i Pakistan.

Flera av dessa nyindiska språk äger en rik litteratur, framför alla hindi vars språkliga minnesmärken går tillbaka ända till 1100-talet. En hindidialekt med mycket stark uppblandning av arabiska och persiska ord kallades tidigare hindustani och numera urdu, och var före den indiska självständigheten 1947 ett slags lingua franca i alla delar av Indien, även om urdu alltmer ersattes av hindi på detta område.

Den ojämförligt större delen av de icke indoariska invånarna i Indien tillhör den dravidiska folkstammen i Deccan och talar olika dravidiska språk. Några små stammar i nordligaste Indien på Himalaya är av tibetoburmesiskt ursprung. Andra, spridda här och där på Deccans norra gränser och längre söderut, är rester av det tredje icke-ariska folket i Indien, Kol. De främsta av dessa är santalerna, vid sydvästra gränsen av Bengalen.

Officiella språk[redigera | redigera wikitext]

Den indiska grundlagen erkänner officiellt 23 språk. Därutöver erkänns i Indien 325 språk som i och för sig existerande inom landets gränser. Flera språkgrupper är representerade i Indien; indoariska språk som tillhör språkfamiljen indoeuropeiska, indoiranska grenen; samt dravidiska språk, är de viktigaste.

Indiens konstitution[redigera | redigera wikitext]

  • Artikel 344. Kommission och parlamentarisk kommitté angående frågan om officiellt språk
    • Sektion 1. Presidenten skall, sedan fem år förlupit sedan denna konstitution börjat gälla och sedan vid varje tioårsperiods slut, besluta om en kommission bestående av en ordförande och andra ledamöter som representanter för de olika språk som specificeras i åttonde bilagan till konstitutionen som presidenten utser. Presidentens beslut skall ange en arbetsordning för kommissionen.
  • Artikel 351. Anvisningar för utvecklingen av språket hindi. —Det skall vara unionens uppgift att befordra spridningen av språket hindi, att utveckla språket så att det kan tjäna som ett medel för att uttrycka alla element av Indiens sammansatta kultur och att säkra berikandet av språket genom assimilering, utan inblandning i språkets själ, av former, stil och idiomatiska uttryck använda i hindustani och övriga språk specificerade i åttonde bilagan, och genom utökande av ordförrådet i första hand genom lån från sanskrit, i andra hand från andra språk.

Listning av officiella språk[redigera | redigera wikitext]

De officiellt erkända språken är enligt konstitutionens[1] åttonde bilaga, med stöd av artiklarna 344 (1) och 351:

  1. assamesiska
  2. bengali
  3. bodo
  4. gujarati
  5. hindi
  6. kannada
  7. kashmiri
  8. konkani
  9. malayalam
  10. maithili
  11. marathi
  12. meitei (även; manipuri)
  13. nepali
  14. oriya
  15. punjabi
  16. santhali
  17. sanskrit
  18. sindhi
  19. tamil
  20. telugu
  21. engelska

Regionalt officiella språk[redigera | redigera wikitext]

  1. Assamesiska - (officiellt språk i Assam)
  2. Bengali - (officiellt språk i Tripura och Västbengalen)
  3. Bodo - (officiellt språk i Assam)
  4. Dogri - (officiellt språk i Jammu och Kashmir)
  5. Gujarati - (officiellt språk i Dadra och Nagar Haveli, Daman och Diu, och Gujarat)
  6. Hindi - (officiellt språk i Andamanerna och Nicobarerna, Bihar, Chandigarh, Chhattisgarh, Delhi, Haryana, Himachal Pradesh, Jharkhand, Madhya Pradesh, Rajasthan, Uttar Pradesh och Uttarakhand)
  7. Kannada - (officiellt språk i Karnataka)
  8. Konkani - (officiellt språk i Goa)
  9. Maithili - (officiellt språk i Bihar)
  10. Malayalam - (officiellt språk i Kerala och Lakshadweep)
  11. Manipuri - (Meithei), (officiellt språk i Manipur)
  12. Marathi - (officiellt språk i Maharashtra)
  13. Nepali - (officiellt språk i Sikkim)
  14. Oriya - (officiellt språk i Orissa)
  15. Punjabi - (officiellt språk i Punjab)
  16. Tamil - (officiellt språk i Tamil Nadu och Puducherry)
  17. Telugu - (officiellt språk i Andhra Pradesh)
  18. Urdu - (officiellt språk i Jammu och Kashmir)

Mest talade språk[redigera | redigera wikitext]

Över hela Indien[redigera | redigera wikitext]

Hindi är det språk som talas av flest människor. Ungefär 30% av Indiens befolkning beräknas ha det som modersmål.

Statistik från folkräkningen 1991, angivna först i absoluta tal, och sedan andelen i procent (%). Observera att folkräkningen inte kunde äga rum i Jammu och Kashmir 1991, till följd av gerillakriget.

Hindi 337 272 114 40,22 %
Bengali 69 595 738 8,30 %
Telugu 66 017 615 7,87 %
Marathi 62 481 681 7,45 %
Tamil 53 006 368 6,32 %
Urdu 43 406 932 5,18 %
Gujarati 40 673 814 4,85 %
Kannada 32 753 676 3,91 %
Malayalam 30 377 176 3,62 %
Oriya 28 061 313 3,35 %
Punjabi 23 378 744 2,79 %
Assamese 13 079 696 1,56 %
Sindhi 2 122 848 0,25 %
Nepali 2 076 645 0,25 %
Konkani 1 760 607 0,21 %
Manipuri 1 270 216 0,15 %
Kashmiri 56 693 0,01 %
Sanskrit 49 736 0,01 %
Andra språk 31 142 376 3,71 %
Totalt 838 583 988 100,00 %

Mest talade regionala språk[redigera | redigera wikitext]

Nedan listas de tre mest talade språken i Indiens delstater och unionsterritorier, enligt folkräkningen 1991. Andelarna anges i procent (%).

Indien Andhra Pradesh
Hindi 40,2 Telugu 84,8
Bengali 8,3 Urdu 8,4
Telugu 7,9 Hindi 2,8
Arunachal Pradesh Assam
Nissi 19,9 Assamesiska 57,8
Nepali 9,4 Bengali 11,3
Bengali 8,2 Bodo 5,3
Bihar Goa
Hindi 80,9 Konkani 51,5
Urdu 9,9 Marathi 33,4
Santhali 2,9 Kannada 4,6
Gujarat Haryana
Gujarati 91,5 Hindi 91,0
Hindi 2,9 Punjabi 7,1
Sindhi 1,7 Urdu 1,6
Himachal Pradesh Karnataka
Hindi 88,9 Kannada 66,2
Punjabi 6,3 Urdu 10,0
Kinnauri 1,2 Telugu 7,4
Kerala Madhya Pradesh
Malayalam 96,6 Hindi 85,6
Tamil 2,1 Bhili 3,3
Kannada 0,3 Gondi 2,2
Maharashtra Manipur
Marathi 73,3 Manipuri 60,4
Hindi 7,8 Thado 5,6
Urdu 7,3 Tangkhul 5,4
Meghalaya Mizoram
Khasi 49,5 Mizo 75,1
Garo 30,9 Bengali 8,6
Bengali 8,1 Lakher 3,3
Nagaland Orissa
Ao 14,0 Oriya 82,8
Sema 12,6 Hindi 2,4
Konyak 11,4 Telugu 1,6
Punjab Rajasthan
Punjabi 92,2 Hindi 89,6
Hindi 7,3 Bhili 5,0
Urdu 0,1 Urdu 2,2
Sikkim Tamil Nadu
Nepali 63,1 Tamil 86,7
Bhotia 8,0 Telugu 7,1
Lepcha 7,3 Kannada 2,2
Tripura Uttar Pradesh
Bengali 68,9 Hindi 90,1
Tripuri 23,5 Urdu 9,0
Hindi 1,7 Punjabi 0,5
Västbengalen Andamanerna och Nikobarerna
Bengali 86,0 Bengali 23,1
Hindi 6,6 Tamil 19,1
Urdu 2,1 Hindi 17,6
Chandigarh Dadra och Nagar Haveli
Hindi 61,1 Bhili 55,0
Punjabi 34,7 Gujarati 21,9
Tamil 0,8 Konkani 12,3
Daman och Diu Delhi
Gujarati 91,1 Hindi 81,6
Hindi 3,6 Punjabi 7,9
Marathi 1,2 Urdu 5,4
Lakshadweep Pondicherry
Malayalam 84,5 Tamil 89,2
Tamil 0,5 Malayalam 4,8
Hindi 0,4 Telugu 4,3

Observera att folkräkningen inte kunde äga rum i Jammu och Kashmir 1991, till följd av gerillakrig.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://lawmin.nic.in/coi.htm
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]