Indisk dvärguv

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Indisk dvärguv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Collared Scops Owl1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteOtus
ArtIndisk dvärguv
O. bakkamoena
Vetenskapligt namn
§ Otus bakkamoena
AuktorPennant, 1769
Synonymer
Indisk kragdvärguv
Hitta fler artiklar om fåglar med

Indisk dvärguv[2] (Otus bakkamoena) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Indisk dvärguv är en 23-25 cm lång uggla som förekommer i en gråbrun och en rostfärgad form. Den liknar orientdvärguven, men skiljer sig genom större storlek, tydligt beigefärgad krage kantad i mörkbrunt, något finare streckad under och svagare beigefärgade fläckar på skapularerna. Ögonen är vanligtvis mörkorange eller bruna, men kan vara gula som orientdvärguvens. Kinesisk dvärguv är mycket lik, dock något kraftigare tecknad med kortare streck.[4]

Collared Scops Owl 5515.jpg

Läten[redigera | redigera wikitext]

Lätet är ett grodlikt, dämpat och stigande eller frågande "whuk?" som upprepas oregelbundet.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Indisk dvärguv delas in i fem underarter med följande utbredningsområde:[3]

  • Otus bakkamoena deserticolor – södra Pakistan och eventuellt i sydöstra Iran, dock inga säkra fynd[5]
  • Otus bakkamoena gangeticus – nordvästra Indien till låglänta områden i Nepal
  • Otus bakkamoena marathae – centrala Indien
  • Otus bakkamoena bakkamoena – södra Indien och Sri Lanka

Tidigare inkluderas även kinesisk dvärguv (O. lettia), sundadvärguv (O. lempiji) och japansk dvärguv (O. semitorques) med underarter i Otus bakkamoena och vissa gör det fortfarande.[6] De urskiljs dock idag oftast som egna arter, främst baserat på skillnader i läten. Taxonet plumipes fördes tidigare till indisk skrikuv, men har flyttats till kinesisk dvärguv på utseendemässiga grunder.[7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Indisk dvärguv förekommer i skogsområden upp till 2400 meters höjd, alltifrån tät skog till ungskog, lundar intill städer och jordbruksbygd samt i trädrika trädgårdar. Den är starkt nattaktiv och tillbringar dagen gömd i tätt lövverk i ett träd, ofta intill stammen, eller i ett trädhål. Födan består huvudsakligen av ryggradslösa djur som skalbaggar, gräshoppor och andra insekter. Fågeln häckar mellan december och maj, oftast under regnperioden i södra delen av utbredningsområdet.[1][8]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig och vida spridd.[9]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn bakkamoena kommer från singalesiska Bakamūnā för olika sorters större ugglor.[10] På svenska har den även kallats indisk kragdvärguv.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2014 Otus bakkamoena Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 2015-01-15.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Grimmett, Richard; Carol Inskipp, Tim Inskipp (2011). Birds of the Indian Subcontinent. London: Helm Field Guides. ISBN 978-1-4081-2763-6 
  5. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 250. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C. (2005) Birds of South Asia. The Ripley Guide. Vols. 1 and 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions, Washington, D.C. & Barcelona.
  8. ^ Holt, D.W., Berkley, R., Deppe, C., Enríquez Rocha, P., Petersen, J.L., Rangel Salazar, J.L., Segars, K.P., Wood, K.L. & Marks, J.S. (2019). Indian Scops-owl (Otus bakkamoena). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54947 10 februari 2019).
  9. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1999. Handbook of the Birds of the World, vol. 5: Barn-owls to Hummingbirds. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  10. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]