Inga Landgré

Från Wikipedia
Inga Landgré
Inga Landgré vid presentationen av sommarvärdarna i Sommar i P1 2013.
Inga Landgré vid presentationen av sommarvärdarna i Sommar i P1 2013.
FöddInga Linnéa Lundgren
6 augusti 1927
S:t Görans församling, Stockholm, Sverige
Död31 juli 2023 (95 år)
Norberg, Västmanlands län
Aktiva år1943–2019
MakeNils Poppe
(gift 1949–1959; skild)
PartnerRoger Björnstjerna
(sambo 1982–hans död 2006)
BarnAnja Landgré
Dan Landgré
IMDb SFDb

Inga Linnéa Landgré, en tid Jönsson, ursprungligen Lundgren, född 6 augusti 1927 i S:t Görans församling i Stockholm, död 31 juli 2023[1][2] i Norberg, Västmanlands län,[3] var en svensk skådespelare.[4]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Inga Landgré genomgick utbildning vid Calle Flygare Teaterskola och gjorde sin scendebut 1943 på Blancheteatern som Anja i Körbärsträdgården. Samtidigt fick hon sina första filmroller. Hon var engagerad vid Upsala Stadsteater, Norrköpings stadsteater, Riksteatern, Västernorrlands regionteater, Unga Klara och Dramaten. Största delen av sitt liv var Landgré anställd på Stockholms stadsteater.[5]

Inga Landgré 1950.

Under 1940-talet fick hon oftast gestalta oskuldsfulla och romantiska unga kvinnor, som till exempel i Pengar (1946) och Ingmar Bergmans debutfilm Kris (1946). Med tiden och åldern fick Landgré spela mer mogna kvinnogestalter. Hon menade själv att rollen i Bergmans Kvinnodröm (1955) var hennes första verkliga vuxenroll. Fortsättningen på rollen går att se i hennes tolkning som riddarens hustru i Det sjunde inseglet (1957). Hon hyllades för sin teaterroll som Ingrid i Sara Lidmans Job Klockmakares dotter (1957).[5]

På 2000-talet medverkade hon i film- och TV-produktioner som Carin Mannheimers tv-drama Solbacken: Avd. E (2003), Nina Frisk (2007) och gjorde en mindre roll i The Girl with the Dragon Tattoo (2011).[5]

1972 fick Landgré Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium och 1978 fick hon De Wahl-stipendiet. 2008 tilldelades hon den kungliga medaljen Litteris et Artibus. 2012 fick hon Svenska Filminstitutets hedersguldbagge.[5] 2013 tilldelades hon Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning".

1962 utgav Inga Landgré boken Vinterturné.[5] Inga Landgré var sommarvärd i radioprogrammet Sommar i P1 den 3 augusti 2013.

Inför valet 2014 medverkade Landgré i satirserien Valobservatören i P4; bland annat hördes hon som sistagångsväljare.[6] I januari 2018 var Landgré en av prisutdelarna av guldbaggen för årets film på Guldbaggegalan tillsammans med Anita Wall och Lena Söderblom.

I oktober 2020 samt i juli 2021 visades dokumentären Om Inga i SVT, där Fanny Risberg tar Inga Landgré med på en resa till Grekland.[7] Risberg är dotter till Landgrés svärson.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Inga Landgré var 19491959 gift med Nils Poppe,[5] då folkbokförd som Jönsson, med vilken hon fick barnen Anja Landgré och Dan Landgré.[4] Hon var sambo från 1982 med läkaren Roger Björnstjerna (1912–2006).[8]

Inga Landgré är begravd på Sigtuna kyrkogård.[9]

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

En scen ur debutfilmen Ordet från 1943, med Stig Olin som Anders och 16-åriga Inga Landgré som Ester.
Nils-Poppe och Inga Landgré i filmen Soldat Bom från 1948.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1944 Anja Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[10]
1948 Ann Tower Jane
W. Somerset Maugham
Ernst Eklund Vasateatern[11]
Även turné
1954 Agnes Popperetten Bom
Adolf Schütz, Paul Baudisch, Jules Sylvain och Gösta Rybrant
Nils Poppe Vasateatern[12]
1957 Fästmön Domaren
Vilhelm Moberg
Per-Axel Branner Intiman[13]
1961 Den farliga vänskapen
Pierre de Marivaux
Frank Sundström Uppsala stadsteater[14]
Balkongen
Jean Genet
Frank Sundström Uppsala stadsteater[15]
1963 Celia Som ni behagar
William Shakespeare
Frank Sundström Uppsala stadsteater[16]
Laura Hus med dubbel ingång
Pedro Calderón de la Barca
Tore Karte Fredriksdalsteatern[17]
1965 Angustias Bernardas hus
Federico García Lorca
Lars-Levi Læstadius Norrköping-Linköping stadsteater
Hjälpsamma damen Huset
Werner Aspenström
Sture Ericson Norrköping-Linköping stadsteater
1966 Människan — detta underliga djur
Gabriel Arout
Bertil Norström Norrköping-Linköping stadsteater
Judith Brahms De tolv
Bengt V. Wall
Lars Gerhard Norberg Norrköping-Linköping stadsteater
Gertrud Kanning Gertrud
Hjalmar Söderberg
John Zacharias Norrköping-Linköping stadsteater
1967 Edna Balansgång
Edward Albee
Lars-Levi Læstadius Norrköping-Linköping stadsteater
Fru Ford Muntra fruarna i Windsor
William Shakespeare
Lars Gerhard Norberg Norrköping-Linköping stadsteater
1969 Eugenia Tango
Slawomir Mrozek
Torsten Sjöholm Norrköping-Linköping stadsteater
1970 Lisa Wermlännigarne
Fredrik August Dahlgren och Andreas Randel
Bertil Norström Norrköping-Linköping stadsteater
Ruth Hoppa — vi har nät
Joseph Heller
Torsten Sjöholm Norrköping-Linköping stadsteater
Anna Bättre en tjuv i huset än en fnurra på tråden
Dario Fo
Torsten Sjöholm Norrköping-Linköping stadsteater
Lisaveta En månad på landet
Ivan Turgenev
John Zacharias Norrköping-Linköping stadsteater
Marha Berättelser från Landshut
Martin Sperr
Lars Gerhard Norberg Norrköping-Linköping stadsteater
1971 Ostindiefarare
Barnteatergruppen vid Göteborgs stadsteater
Riber Björkman Norrköping-Linköping stadsteater
Elisabeth Lavendel
Walentin Chorell
Bertil Norström Norrköping-Linköping stadsteater
Rödluvan
Jevgenij Sjvarts
Riber Björkman Norrköping-Linköping stadsteater
1972 Press-stopp
Sven Wernström
Riber Björkman Norrköping-Linköping stadsteater
1980 Fedra Till Fedra
Per Olov Enquist
Gunilla Berg Stockholms stadsteater
1991 Lotten
Agnes
Minns du den stad
Per Anders Fogelström
Johan Bergenstråhle Stockholms stadsteater
1993 Marina Onkel Vanja (Дядя Ваня, Djadja Vanja)
Anton Tjechov
Joachim Siegård Boulevardteatern[18]
1996 Beauty 900 Oneonta Street
David Beaird
Gustaf Elander Stockholms stadsteater
1999 Evelyn Thomas Enligt Amy
David Hare
Jonas Cornell Stockholms stadsteater
2001 Madame Queuleu, hembiträde Tillbaka till öknen
Bernard-Marie Koltès
Staffan Valdemar Holm Dramaten
2002 Marina Morbror Vanja (Дядя Ваня, Djadja Vanja)
Anton Tjechov
Thommy Berggren Stockholms stadsteater
2014 fru Lydia Billgren Moster Malvina
Anne Charlotte Leffler
Mathias Lafolie Strindbergs Intima Teater
2017 Stilla liv
Lars Norén
Lars Norén Dramaten

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1955 Marianne Lindberg Hillman och de tre ingenjörerna
Folke Mellvig
Carl-Otto Sandgren[19]
1993 Kajsa Hillman Hillmans gamle vän
Folke Mellvig
Anders Levelius[20]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/CaseInline/859676
  2. ^ ”Skådespelaren Inga Landgré död”. Dagens Nyheter. 31 juli 2023. https://www.dn.se/kultur/skadespelaren-inga-landgre-dod/. Läst 1 augusti 2023. 
  3. ^ https://www.ratsit.se/19270806-Inga_Linnea_Landgre_Norberg/U_w5z4Hssd3LQanpDhphu1NgbKh0e7XbleQf5ihMCWk
  4. ^ [a b] ”Inga Landgré”. IMDb.com. http://www.imdb.com/name/nm0484736/. Läst 22 juli 2012. 
  5. ^ [a b c d e f] Qvist, P O. ”Svensk Filmdatabas Inga Landgré”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=61648&iv=BIOGRAPHY. Läst 24 januari 2012. 
  6. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=5948794
  7. ^ ”Om Inga”. SVT. 23 okt 2020. https://www.svtplay.se/om-inga. Läst 26 okt 2020. 
  8. ^ Per Andersson/Johan Lindhardt (2006): Långarydssläkten sjunde utgåvan, band II, s 907.
  9. ^ ”Inga Linnea Landgré”. Gravar.se. https://gravar.se/forsamling/sigtuna-forsamling/sigtuna/5/inga-linnea-landgre-fca75. Läst 19 januari 2024. 
  10. ^ ”Körsbärsträdgården”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18889&pos=128. Läst 22 april 2016. 
  11. ^ ”Jane”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14111&pos=449. Läst 5 maj 2016. 
  12. ^ ”Popperetten Bom”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14151&pos=468. Läst 6 maj 2016. 
  13. ^ Ebbe Linde (28 december 1957). ”Vilhelm Mobergs 'Domaren'”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/tidning/1957-12-28/352/8. Läst 15 mars 2017. 
  14. ^ ”Scenförändringar”. Dagens Nyheter: s. 20. 3 september 1961. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-09-03/238/20. Läst 27 maj 2018. 
  15. ^ Bria (15 oktober 1961). ”Hela Uppsalaensemblen spelar i 'Balkongen'”. Dagens Nyheter: s. 30. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-10-15/280/30. Läst 27 maj 2018. 
  16. ^ S B-l (6 januari 1963). ”Avpoetiserad Shakespeare”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1963-01-06&toPublicationDate=1963-01-06&sortType=&phrases=Superman--St%C3%A5lmannen. Läst 28 maj 2018. 
  17. ^ Ingvar Holm (29 juni 1963). ”Lustigt och dansant”. Dagens Nyheter: s. 7. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-06-29/173/7. Läst 10 juni 2018. 
  18. ^ Ingegärd Waaranperä (11 oktober 1993). ”Det hettar till i kärleken. I Boulevardteaterns 'Onkel Vanja' blir allas”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/det-hettar-till-i-karleken-i-boulevardteaterns-onkel-vanja-blir-allas/. Läst 23 januari 2022. 
  19. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 16. 24 december 1955. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-12-24/349/16. Läst 19 december 2021. 
  20. ^ ”SR, P1 1993-08-14”. Svensk Mediedatabas. https://smdb.kb.se/catalog/id/003123527. Läst 22 december 2021. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]