Inga Landgré

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Inga Landgré
Inga Landgré vid presentationen av sommarvärdarna i Sommar i P1 2013.
Inga Landgré vid presentationen av sommarvärdarna i Sommar i P1 2013.
Född Inga Linnéa Lundgren
6 augusti 1927 (90 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år 1943–
Make Nils Poppe
(1949–1959)
Roger Björnstjerna
(1982–2006; hans död)
IMDb SFDb
Inga Landgré 1950.

Inga Linnéa Landgré, ursprungligen Lundgren, född 6 augusti 1927 i Stockholm, är en svensk skådespelare.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Inga Landgré genomgick utbildning vid Calle Flygare Teaterskola och gjorde sin scendebut 1943 på Blancheteatern som Anja i "Körbärsträdgården". Samtidigt fick hon sina första filmroller. Hon har varit engagerad vid Upsala Stadsteater, Norrköpings stadsteater, Riksteatern, Västernorrlands regionteater, Unga Klara och Dramaten. Största delen av sitt liv har Landgré varit anställd på Stockholms stadsteater.[2]

Under 1940-talet fick hon oftast gestalta oskuldsfulla och romantiska unga kvinnor, som till exempel i Pengar (1946) och Ingmar Bergmans debutfilm Kris (1946). Med tiden och åldern har Landgré fått spela mer mogna kvinnogestalter. Hon menar själv att rollen i Bergmans Kvinnodröm (1955) var hennes första verkliga vuxenroll. Fortsättningen på rollen går att se i hennes tolkning som riddarens hustru i Det sjunde inseglet (1957). Hon blev hyllad för sin teaterroll som Ingrid i Sara Lidmans "Job Klockmakares dotter" (1957).[2]

På 2000-talet har hon medverkat i film- och TV-produktioner som Carin Mannheimers tv-drama Solbacken: Avd. E (2003), Nina Frisk (2007) och en mindre roll i The Girl with the Dragon Tattoo (2011).[2]

1972 fick Landgré Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium och 1978 fick hon De Wahl-stipendiet. 2008 tilldelades hon den kungliga medaljen Litteris et Artibus. 2012 fick hon Svenska Filminstitutets hedersguldbagge.[2]

1962 skrev Inga Landgré boken Vinterturné.[2]

Inga Landgré var sommarvärd i radioprogrammet Sommar i P1 den 3 augusti 2013.

Inför valet 2014 medverkade Landgré i satirserien Valobservatören i P4, bland annat hördes hon som sistagångsväljare.[3]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Inga Landgré var 19491959 gift med Nils Poppe,[2] då folkbokförd som Jönsson, med vilken hon har barnen Anja Landgré och Dan Landgré.[1] Hon var sambo från 1982 med läkaren Roger Björnstjerna (1912–2006).[4]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1944 Anja Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[5]
1948 Ann Tower Jane
W. Somerset Maugham
Ernst Eklund Vasateatern[6]
Även turné
1954 Agnes Popperetten Bom
Adolf Schütz, Paul Baudisch, Jules Sylvain och Gösta Rybrant
Nils Poppe Vasateatern[7]
1957 Fästmön Domaren
Vilhelm Moberg
Per-Axel Branner Intiman[8]
1991 Lotten
Agnes
Minns du den stad
Per Anders Fogelström
Johan Bergenstråhle Stockholms stadsteater
1999 Evelyn Thomas Enligt Amy
David Hare
Jonas Cornell Stockholms stadsteater
2001 Madame Queuleu, hembiträde Tillbaka till öknen
Bernard-Marie Koltès
Staffan Valdemar Holm Dramaten
2002 Marina Morbror Vanja
Anton Tjechov
Thommy Berggren Stockholms stadsteater
2014 fru Lydia Billgren Moster Malvina
Anne Charlotte Leffler
Mathias Lafolie Strindbergs Intima Teater
2017 Stilla liv
Lars Norén
Lars Norén Dramaten

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Inga Landgré”. IMDb.com. http://www.imdb.com/name/nm0484736/. Läst 22 juli 2012. 
  2. ^ [a b c d e f] Qvist, P O. ”Svensk Filmdatabas Inga Landgré”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=61648&iv=BIOGRAPHY. Läst 24 januari 2012. 
  3. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=5948794
  4. ^ Per Andersson/Johan Lindhardt (2006): Långarydssläkten sjunde utgåvan, band II, s 907.
  5. ^ ”Körsbärsträdgården”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18889&pos=128. Läst 22 april 2016. 
  6. ^ ”Jane”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14111&pos=449. Läst 5 maj 2016. 
  7. ^ ”Popperetten Bom”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14151&pos=468. Läst 6 maj 2016. 
  8. ^ Ebbe Linde (28 december 1957). ”Vilhelm Mobergs 'Domaren'”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/tidning/1957-12-28/352/8. Läst 15 mars 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]