Inga Landgré
| Inga Landgré | |
 Inga Landgré vid presentationen av sommarvärdarna i Sommar i P1 2013. | |
| Född | Inga Linnéa Lundgren 6 augusti 1927 Sankt Görans församling, Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Aktiva år | 1943–2019 |
| Make | Nils Poppe (gift 1949–1959; skild) |
| Partner | Roger Björnstjerna (sambo 1982–2006; hans död) |
| Barn | Anja Landgré Dan Landgré |
2012 – Hedersguldbaggen | |
| IMDb SFDb | |
Inga Linnéa Landgré, en tid Jönsson, ursprungligen Lundgren, född 6 augusti 1927 i Sankt Görans församling i Stockholm, är en svensk skådespelare.[1]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Inga Landgré genomgick utbildning vid Calle Flygare Teaterskola och gjorde sin scendebut 1943 på Blancheteatern som Anja i "Körbärsträdgården". Samtidigt fick hon sina första filmroller. Hon har varit engagerad vid Upsala Stadsteater, Norrköpings stadsteater, Riksteatern, Västernorrlands regionteater, Unga Klara och Dramaten. Största delen av sitt liv har Landgré varit anställd på Stockholms stadsteater.[2]
Under 1940-talet fick hon oftast gestalta oskuldsfulla och romantiska unga kvinnor, som till exempel i Pengar (1946) och Ingmar Bergmans debutfilm Kris (1946). Med tiden och åldern har Landgré fått spela mer mogna kvinnogestalter. Hon menar själv att rollen i Bergmans Kvinnodröm (1955) var hennes första verkliga vuxenroll. Fortsättningen på rollen går att se i hennes tolkning som riddarens hustru i Det sjunde inseglet (1957). Hon blev hyllad för sin teaterroll som Ingrid i Sara Lidmans "Job Klockmakares dotter" (1957).[2]
På 2000-talet har hon medverkat i film- och TV-produktioner som Carin Mannheimers tv-drama Solbacken: Avd. E (2003), Nina Frisk (2007) och en mindre roll i The Girl with the Dragon Tattoo (2011).[2]
1972 fick Landgré Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium och 1978 fick hon De Wahl-stipendiet. 2008 tilldelades hon den kungliga medaljen Litteris et Artibus. 2012 fick hon Svenska Filminstitutets hedersguldbagge.[2] 2013 tilldelades hon Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning". 1962 skrev Inga Landgré boken Vinterturné.[2]
Inga Landgré var sommarvärd i radioprogrammet Sommar i P1 den 3 augusti 2013.
Inför valet 2014 medverkade Landgré i satirserien Valobservatören i P4, bland annat hördes hon som sistagångsväljare.[3]
I januari 2018 var Landgré en av prisutdelarna av guldbaggen för årets film på Guldbaggegalan tillsammans med Anita Wall och Lena Söderblom.
I oktober 2020, samt i juli 2021 visades dokumentären Om Inga i SVT, där Fanny Risberg tar Inga Landgré med på en resa till Grekland.[4] Risberg är dotter till Landgrés svärson.
Privatliv[redigera | redigera wikitext]
Inga Landgré var 1949–1959 gift med Nils Poppe,[2] då folkbokförd som Jönsson, med vilken hon har barnen Anja Landgré och Dan Landgré.[1] Hon var sambo från 1982 med läkaren Roger Björnstjerna (1912–2006).[5]
Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]
- 1943 – Ordet
- 1945 – Rosen på Tistelön
- 1946 – Driver dagg faller regn
- 1946 – Pengar - en tragikomisk saga
- 1946 – Medan porten var stängd
- 1946 – Ballongen
- 1946 – Kris
- 1947 – Rallare
- 1947 – Maj på Malö
- 1947 – Bröllopsnatten
- 1948 – Eva
- 1948 – Hammarforsens brus
- 1948 – Soldat Bom
- 1949 – Farlig vår
- 1950 – Kvartetten som sprängdes
- 1950 – Medan staden sover
- 1951 – Tull-Bom
- 1952 – Flyg-Bom
- 1953 – Dumbom
- 1953 – Dansa, min docka...
- 1955 – Mord, lilla vän
- 1957 – Det sjunde inseglet
- 1957 – En drömmares vandring
- 1957 – Möten i skymningen
- 1958 – Lek på regnbågen
- 1958 – Nära livet
- 1958 – Vi på Väddö
- 1963 – Det är hos mig han har varit
- 1967 – Hugo och Josefin
- 1968 – Korridoren
- 1971 – Familjen Ekbladh (TV-serie)
- 1976 – De lyckligt lottade (TV-serie)
- 1976 – Långt borta och nära
- 1977 – Bussen
- 1977 – Paradistorg
- 1986 – Amorosa
- 1986 – Bröderna Mozart
- 1986 – Ester – om John Bauers hustru
- 1991 – Den goda viljan (TV-serie)
- 1992 – Kejsarn av Portugallien
- 1996 – Skuggornas hus (TV-serie)
- 1997 – Skärgårdsdoktorn (TV-serie)
- 1997 – Larmar och gör sig till (TV-teater)
- 1998 – Glöm inte mamma! (TV-serie)
- 1999 – Dödlig drift
- 2003 – Paradiset
- 2003 – Tur & retur
- 2003 – Solbacken: Avd. E (TV-serie)
- 2006 – Möbelhandlarens dotter (TV-serie)
- 2007 – Nina Frisk
- 2008 – Gud, lukt och henne
- 2009 – Emellan (Kortfilm)
- 2011 – The Girl with the Dragon Tattoo
- 2013 – Tyskungen
- 2013 – Kung Liljekonvalje av dungen
- 2013 – Lamento
- 2013 – Äkta människor (TV-serie)
- 2015 – En underbar jävla jul
- 2016 – Syrror (TV-serie)
- 2017 – Grotescos sju underverk (TV-serie)
- 2019 – Kungen av Atlantis
Teater[redigera | redigera wikitext]
Roller[redigera | redigera wikitext]
Radioteater[redigera | redigera wikitext]
Roller[redigera | redigera wikitext]
| År | Roll | Produktion | Regi |
|---|---|---|---|
| 1955 | Marianne Lindberg | Hillman och de tre ingenjörerna Folke Mellvig |
Carl-Otto Sandgren[15] |
| 1993 | Kajsa Hillman | Hillmans gamle vän Folke Mellvig |
Anders Levelius[16] |
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”Inga Landgré”. IMDb.com. http://www.imdb.com/name/nm0484736/. Läst 22 juli 2012.
- ^ [a b c d e f] Qvist, P O. ”Svensk Filmdatabas Inga Landgré”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=61648&iv=BIOGRAPHY. Läst 24 januari 2012.
- ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=5948794
- ^ ”Om Inga”. SVT. 23 okt 2020. https://www.svtplay.se/om-inga. Läst 26 okt 2020.
- ^ Per Andersson/Johan Lindhardt (2006): Långarydssläkten sjunde utgåvan, band II, s 907.
- ^ ”Körsbärsträdgården”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18889&pos=128. Läst 22 april 2016.
- ^ ”Jane”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14111&pos=449. Läst 5 maj 2016.
- ^ ”Popperetten Bom”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14151&pos=468. Läst 6 maj 2016.
- ^ Ebbe Linde (28 december 1957). ”Vilhelm Mobergs 'Domaren'”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/tidning/1957-12-28/352/8. Läst 15 mars 2017.
- ^ ”Scenförändringar”. Dagens Nyheter: s. 20. 3 september 1961. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-09-03/238/20. Läst 27 maj 2018.
- ^ Bria (15 oktober 1961). ”Hela Uppsalaensemblen spelar i 'Balkongen'”. Dagens Nyheter: s. 30. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-10-15/280/30. Läst 27 maj 2018.
- ^ S B-l (6 januari 1963). ”Avpoetiserad Shakespeare”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1963-01-06&toPublicationDate=1963-01-06&sortType=&phrases=Superman--St%C3%A5lmannen. Läst 28 maj 2018.
- ^ Ingvar Holm (29 juni 1963). ”Lustigt och dansant”. Dagens Nyheter: s. 7. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-06-29/173/7. Läst 10 juni 2018.
- ^ Ingegärd Waaranperä (11 oktober 1993). ”Det hettar till i kärleken. I Boulevardteaterns 'Onkel Vanja' blir allas”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/det-hettar-till-i-karleken-i-boulevardteaterns-onkel-vanja-blir-allas/. Läst 23 januari 2022.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 16. 24 december 1955. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-12-24/349/16. Läst 19 december 2021.
- ^ ”SR, P1 1993-08-14”. Svensk Mediedatabas. https://smdb.kb.se/catalog/id/003123527. Läst 22 december 2021.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Inga Landgré.- Inga Landgré på Internet Movie Database (engelska)
- Inga Landgré på Svensk Filmdatabas
- Inga Landgré på Stockholms stadsteaters webbplats
- Inga Landgré i Dramatens rollbok
- Inga Landgré på SVT Play
Wikimedia Commons har media som rör
| |||||
|