Ingegerd Stadener

Från Wikipedia
Ingegerd Stadener
Född3 juli 1903[1]
Göteborg, Sverige
Död19 februari 1968[1] (64 år)
S:t Görans församling[1], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningFörfattare
BarnChrister Rune
Redigera Wikidata

Gurli Ingegerd Stadener, född 3 juli 1903 i Göteborg, död 19 februari 1968 i Stockholm, var en svensk författare.

Under pseudonymen Helena Poloni placerade hon Brunnsköping på deckarkartan i romanerna Mord i barm, Små hjärtslitande manspersoner och Många tungor små .... Under några år i början av 2000-talet delades Polonipriset ut till kvinnliga deckarförfattare. Ingegerd Stadener har även författat kriminalromaner under pseudonymen Lillevi Gavell.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Ingegerd var dotter till kontorschef Conrad Pettersson och folkskollärare Alma Johansson. Hon gifte sig första gången 1926 med dåvarande löjtnanten Erik Rune och andra gången 1938 med lektor Nils Stadener (född 1902). Nils Stadener var son till politikern och biskop Sam. Stadener. I första äktenskapet blev hon mor till juristen Christer Rune, läraren Paul Rune och läkaren Waldemar Rune.

Ingegerd Stadener konverterade till katolicismen den 19 december 1949. Hon publicerade krönikor i Idun, artiklar i veckopress, i Dagens Nyheter, följetonger i Husmodern med flera tidningar och höll föredrag i radio. ([2]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Barnen i Petterssons trädgård och andra barn (ungdomsbok, Gleerup, 1935) (som Ingegerd Borre-Rune)
  • Fröken Carells klass (ungdomsbok, Gleerup, 1940)
  • Och ingen ser att min Daphne blommar [roman] (Wahlström & Widstrand, 1941)
  • Öster om lustgården: roman (Wahlström & Widstrand, 1942)
    • Dansk översättning: Uden for Paradiset (1944)
  • Kvalitet [roman] (Wahlström & Widstrand, 1943)
  • Mariabild [dikter] (Wahlström & Widstrand, 1943)
  • Kvarnlyckan [roman] (Wahlström & Widstrand, 1944)
  • Morgonglans och käringadans [noveller] (Wahlström & Widstrand, 1945)
  • Triangeldrama: roman (Wahlström & Widstrand, 1945)
    • Finsk översättning: Palaamaton menneisyys (1946)
  • Ryttarinna: roman (Wahlström & Widstrand, 1946) (som Harriet Lundblad)
    • Tysk översättning: Die Reiterin (1947)
    • Isländsk översättning: Konan i söðlinum (1947)
  • Bad i tidlöst vatten [resekåserier] (Wahlström & Widstrand, 1947)
  • Den stora moderns grotta: en ropande bok [dikter] (Wahlström & Widstrand, 1948)
  • Blådårarnas ö [noveller] (Wahlström & Widstrand, 1949)
  • Granathjärtat (Wahlström & Widstrand, 1951)
  • Fridolf och Malajen (Rabén & Sjögren, 1951) [ungdomsbok]
  • Djupa vatten: berättelse för hängmattan (Wahlström & Widstrand, 1954)
  • Mord i barm (Bonnier, 1956, som Helena Poloni)
  • Michaela (Lindqvist, 1959)
  • Hjärtat söker ömhet (Lindqvist, 1959)
  • Charm: en berättelse om en släkt och en ort (Lindqvist, 1959)
  • Många tungor små ...: en ryslig historia (Bonnier, 1960, som Helena Poloni)
  • Mysteriet med de blåmärkta smalbenen (Wahlström & Widstrand, 1960, som Lillevi Gavell)
  • Mysteriet med sovvagnsblondinen (Wahlström & Widstrand, 1961, som Lillevi Gavell)
  • Undantag (Åhlén & Åkerlund, 1961) ["Mors julbrev"]
  • Små hjärtslitande manspersoner (Bokád, 1978, som Helena Poloni; utg. tillsammans med Brott på vattenledning av H.-K. Rönblom)
  • Prostinnan igen! (Jury i samarbete med Svenska deckarbibliotekets vänner, 1997, som Helena Poloni)

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Ingegerd Stadener: "Varför det skedde". I antologin Varför jag blev katolik (1955), s. 106-112

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sveriges dödbok, 19030703-1047 Stadener f. Borre, Ingegerd Gurli, läst: 17 maj 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ 'Vem är vem. Stor-Stockholm, 1962

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]