Ingemar Eliasson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ingemar Eliasson


Ämbetsperiod
1 september 2003–1 januari 2010
Monark Carl XVI Gustaf
Företrädare Gunnar Brodin
Efterträdare Svante Lindqvist

Ämbetsperiod
1990–2002
Företrädare Bengt Norling
Efterträdare Björn Sandborgh

Ämbetsperiod
1985–1990
Företrädare Jörgen Ullenhag
Efterträdare Birgit Friggebo

Ämbetsperiod
4 oktober 1982–30 juni 1990
Efterträdare Sören Norrby
Valkrets Stockholms län

Ämbetsperiod
22 maj 1981–8 oktober 1982
Statsminister Thorbjörn Fälldin
Företrädare Carl Axel Petri
Efterträdare Birgitta Dahl

Ämbetsperiod
31 juli 1980–8 oktober 1982
Statsminister Thorbjörn Fälldin
Företrädare Rolf Wirtén
Efterträdare Anna-Greta Leijon

Född 30 mars 1939 (79 år)
Visnums-Kil, Värmland
Politiskt parti Liberalerna (Folkpartiet)
Yrke civilekonom

Elis Ingemar Eliasson, född 30 mars 1939 i Medhamn i Visnums-Kils kommun i Värmlands län, är en svensk ämbetsman och politiker (liberal). Han var Sveriges riksmarskalk 2003-2010 och är sedan 2009 kansler vid Kungl. Maj:ts orden.

Eliasson föddes in i en lanthandlarfamilj, som han själv betecknat som frisinnad. Efter realskola i Kristinehamn och handelsgymnasium i Karlstad fortsatte han till en civilekonomutbildning. Efter en tid som anställd i Hallstahammars kommun blev han sekreterare på Folkpartiets kansli i Stockholm. Efter ett år som Gunnar Heléns särskilde sekreterare blev han senare kanslichef.[1]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter regeringsskiftet 1976 blev Eliasson statssekreterare i Arbetsmarknadsdepartementet där Per Ahlmark blev statsråd och departementschef och 1978 efterträddes av Rolf Wirtén.[1] Efter att Ingemar Mundebo lämnade posten som budgetminister tog Wirtén över denna post, och Eliasson flyttade efter fyra år som statssekreterare upp till posten som arbetsmarknadsminister. Mellan 1981 och 1982 hade han även ansvar för energifrågorna, sedan Carl Axel Petri lämnat dessa uppgifter sedan han blivit justitieminister.[2]

Riksdagsvalet 1982 ledde till att de borgerliga partierna förlorade regeringsmakten. Eftersom Folkpartiets vid valet nästan halverade sitt röstetal, restes krav på att partiledaren Ola Ullsten skulle avgå. Partiets två vice ordförande, Birgit Friggebo och Eliasson, kom då överens om att bägge skulle stå till förfogande som partiledarkandidater. Eliasson uppgav, att han i grunden inte var intresserad av posten och inte heller ansåg sig lämplig för denna.[2] Sommaren 1983 avgick partiledaren Ola Ullsten och det fanns fyra kandidater till partiledarposten: Bengt Westerberg, riksdagsgruppens ledare Björn Molin, tidigare statsråden Birgit Friggebo och Ingemar Eliasson. Vid partiets landsmöte i oktober 1983 blev Westerberg vald till partiledare. Vid valet hade han stöd av alla länsförbund men FPU förespråkade Björn Molin.[3]

Eliasson var riksdagsledamot 19821990 och 1985–1990 Folkpartiets gruppledare i riksdagen. År 1989 lät han förstå att han var intresserad av ett nytt uppdrag innan mandatperiodens slut, och meddelade detta till Odd Engström, som då var det statsråd som hade hand om regeringens utnämningar. Han var därefter landshövding i Värmlands län 19902002.[2][4]

Arbetet vid hovet[redigera | redigera wikitext]

Eliasson var riksmarskalk från den 1 september 2003 till 1 januari 2010. Han efterträddes av Svante Lindqvist.[5] Efter sin avgång som riksmarskalk tilldelades Eliasson H.M. Konungens medalj i 12:e storleken med kedja.[6] Därefter är Eliasson kansler vid Kungl. Maj:ts orden,[7] med ”ansvar för vård och skötsel av det svenska ordensväsendet”.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges Radio Värmland: Intervju med Ingemar Eliasson i samband med hans 70-årsdag, del 1[död länk]
  2. ^ [a b c] Sveriges Radio Värmland: Intervju med Ingemar Eliasson i samband med hans 70-årsdag, del 2[död länk]
  3. ^ Nilsson, Mats (1995). Bengt Westerberg. Stockholm: Ekerlids förlag. ISBN 91-88594-35-1 , s. 83-91
  4. ^ Rainer, Lena (28 mars 2009). ”Slottets Fixar-Ingemar”. sydsvenskan.se (Sydsvenska Dagbladet Snällposten). Arkiverad från originalet den 13 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090513042909/http://sydsvenskan.se/familj/fodelsedag/article422247/Slottets-Fixar-Ingemar.html. 
  5. ^ Kungliga Hovstaterna (26 augusti 2009). ”Professor Svante Lindqvist ny riksmarskalk”. Pressmeddelande.
  6. ^ ”Medaljförläningar 28 januari 2010”. kungahuset.se. Kungliga Hostaterna. http://www.kungahuset.se/monarkin/medaljer/medaljforlaningar/arkivmedaljforlaningar/medaljforlaningar28januari2010.5.1a6f639212652d9b15a80004639.html. 
  7. ^ ”Hovkalender 2010” (på sv) (PDF). issn0281-1456. Stockholm: Riksmarskalkämbetet. 2010. sid. 12 och 19. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2010. http://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:WDwdthdVpZwJ:www.gripsholmsslott.se/download/18.40e05eec12926f2630480004608/Hovkalendern_2010.pdf+http://www.gripsholmsslott.se/download/18.40e05eec12926f2630480004608/Hovkalendern_2010.pdf&hl=sv&gl=se&pid=bl&srcid=ADGEESixMbI-Fa1eF-ABbc4iZ-qNIoJFU_Ncd8QB0VOFioqcKyAwkEY1Fvzs5NVLocZJFiiokxwcYzEtrL45x6RaRn8hYzC_bg1OPpXTNA5o-YjP9TIkCnjAy6kEVRKdj9oclfST2pry&sig=AHIEtbRCo1nS4kAO1YBJc6BrgiT1Adjclg. Läst 23 september 2010. 
  8. ^ Eliasson kvar i kunglig tjänst och skriver ’minnen’”. nwt.se (Nya Wermlands-Tidningen). http://www.nwt.se/kultur/article633370.ece. Läst 23 september 2010. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]