Ingermanlands evangelisk-lutherska kyrka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingermanlands evangelisk-lutherska kyrka
Bildad1992
TypLutherskt kristen kyrka
BiskopAarre Kuukauppi

Ingermanlands evangelisk-lutherska kyrka är ett registrerat trossamfund i Ryssland, med 8 000 medlemmar.[1]

Efter Sovjetunionens fall har man upplevt tillväxt både numerärt och geografiskt. Tidigare bestod kyrkan mest av ingermanlandsfinnar men idag har man medlemmar bland nästan alla ryska nationaliteter.[2]

1991 hade kyrkan ungefär 30 församlingar i Ingermanland, numera har man 83 församlingar på olika håll i Ryssland. Den nordligaste församlingen ligger i Murmansk, den sydligaste i Saratov, den västligaste i Kosemkina och den östligaste i Irkutsk.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ingermanlands evangelisk-lutherska kyrka har sin historiska bakgrund i Sveriges erövring av Ingermanland på 1500-talet. Lutherska bönder flyttade då från Finland till de delar av Ingermanland som, efter vapenstilleståndet i Plussajoki 1583, tillföll Sverige. Den första bestående församlingen grundades 1611 i Lempaala i Nordingermanland.

Genom freden i Stolbova 1617 anslöts Ingermanland till det svenska kungariket och under superintendent Johannes Gezelius d.y. (1681–89) stärktes kyrkans ställning.

1721 slöts freden i Nystad varvid Ingermanland återlämnades till Ryssland. 1809 anslöts Finland till det ryska tsarväldet och ingermanlandsfinnarnas relation till moderkyrkan stärktes.

1820–1830 var Zacharias Cygnæus d.y. luthersk biskop i Sankt Petersburg. På hans initiativ omvändes ortodoxa ingrer och karelare till lutherdomen, den lutherska kyrkans ställning förstärktes och den ortodoxa tron ofredades. I slutet av detta århundrade tillhörde 75 % av befolkningen i Ingermanlands evangelisk-lutherska kyrka.

1918 blev Ingermanlands kyrka självständig och till ledare för dess konsistorium utsågs prosten Selim Jalmari Laurikkala. På 1920-talet bestod kyrkan av 34 församlingar.

Under kommunisttiden var kyrkan förbjuden att verka fritt och många av dess medlemmar deporterades, förföljdes och avrättades. [3] 1938 stängdes S:ta Maria-kyrkan i Sankt Petersburg och Ingermanlands kyrkan upplöstes av myndigheterna. Under 1970-talet gav sovjetmyndigheterna åter tillstånd att grunda ingermanländsk-lutherska församlingar.

I början av 1990-talet skedde en livlig återuppbyggnad av de lutherska församlingarna i Ingermanland, under ledning av pastor Arvo Survo. S:ta Maria församling nystartades 1990 och församlingen fick åter rätt att hålla gudstjänster i kyrkan. Den 1 januari 1992 skiljdes Ingermanlands evangelisk-lutherska kyrka från den estniska evangelisk-lutherska kyrkan och blev åter en självständig kyrka. 1995 öppnades kyrkans utbildningscentrum i Keltto och året därpå vigdes Aarre Kuukauppi till biskop. 1996 undertecknade kyrkan ett samarbetsavtal med Laestadianernas Fridsföreningars Förbund rörande missionsverksamheten i Jaama församling. Avtalet korrigerades och förnyades 2001.[4] 2002 togs S:ta Maria-kyrkan i S:t Petersburg åter i bruk, efter en totalrenovering, och invigdes till domkyrka för Ingermanlands evangelisk-lutherska kyrka.[5]

2008 lade det ryska justitieministeriet fram ett lagförslag, enligt vilken Ingermanlands evangelisk-lutherska kyrka och 55 andra religiösa organisationer skulle tvingas lägga ned verksamheten.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ LWF Statistics - Russian federation Arkiverad 24 juli 2020 hämtat från the Wayback Machine. The Lutheran World Federation
  2. ^ Finska Missionssällskapet
  3. ^ Inkerin historia Arkiverad 10 februari 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ LFF Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Sveriges Ingermanländska Riksförbund
  6. ^ Dagen Arkiverad 26 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.