Ingrid Lingmark (läkare)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingrid Lingmark

Ingrid Elisabet Lingmark, född 27 oktober 1918 i Uppsala, död 24 februari 1974[1] i Lunds Allhelgonaförsamling,[2] var en svensk läkare och den första kvinnliga rättsläkaren i Sverige.

Lingmark var dotter till ordföranden i pensionsnämnden Tage Lingmark och Ingeborg Anderson. Efter studentexamen i Uppsala 1938 blev hon medicine kandidat 1942 och medicine licentiat i Uppsala 1950.[3] Från 1947 var hon amanuens och assistent vid patologiska institutionen i Uppsala, mellan 1951 och 1955 assistent vid Statens rättsläkarstation och ordinarie rättsläkare där 1955–1963. Mellan 1963 och 1966 var hon verksam vid Statens rättsläkarstation i Göteborg innan hon 1966 övergick till samma tjänst i Umeå.[4] Hon var ledamot av Medicinalstyrelsens rättsmedicinska nämnd och Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd.[3]

Under sent 1950-tal och första hälften av 1960-talet deltog hon i en rad uppmärksammade mordutredningar, bland annat Taximordet 1960, Studebakerfallet 1961 och Taggtrådsmordet 1963. Lingmark gjorde också en privat rättsmedicinsk obduktion av operasångaren Jussi Björling som hon inte fick betalt för. Hon ska dock senare ha berättat för en kollega i Umeå att Björling dog av en hjärtinfarkt.[5]

Lingmark förekom ofta i pressen i samband med spektakulära mordfall och var en respekterad rättsläkare som ofta framställdes som hemlighetsfull.[6]

År 1974 dog hon av tuberkulos under arbetet på rättsläkarstationen i Lund. Hon var ogift.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vem är det 1977, läst 15 mars 2015
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris länk. ISBN 9789187676642 
  3. ^ [a b] Lingmark, Ingrid E i Vem är Vem?: Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge (andra upplagan, 1965)
  4. ^ Vem är det 1969, läst 15 mars 2015
  5. ^ Läkartidningens forum 12 april 2011 Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine., läst 15 mars 2015
  6. ^ SVT.se 21 januari 2013: Leif GW försöker få kontakt med nätpedofiler, läst 15 mars 2015