Innebandy

Från Wikipedia
Innebandy
En innebandyboll med sina karakteristiska 26 hål.
En innebandyboll med sina karakteristiska 26 hål.
Högsta förbundIFF
Först utövad1960-talets slut, Sverige Sverige [1]
Registrerade spelare126 443 (2016)[2]
Klubbar940 föreningar (2016)[2]
Egenskaper
KontaktsportJa
LagmedlemmarFem utespelare och en målvakt
KönsmixadNej, separata tävlingar
KategoriseringInomhussport, Lagsport, Bollsport
UtrustningInnebandyboll och gymnastikskor
Utespelare: Klubba, skyddsglasögon
Målvakter: Hjälm
SpelplatsSporthall
OSNej
Herrlandskamp i innebandy mellan Finland och Sverige.
En match mellan Vaxholms IBF och Salems IF

Innebandy är en lagsport som spelas inomhus – därav det svenska namnet.[3] Matcher spelas av två lag med har fem utespelare i varje, plus vardera målvakt som vaktar en målbur av något mindre storlek än ett ishockeymål. Man byter utespelare löpande under matchens gång, i ett system som liknar ishockeyns.

Sporten är Sveriges tredje största lagidrott (registrerade spelare) efter fotboll och futsal[4][5]. Den är dessutom en av Sveriges allra största sporter sett till antalet utövare varje vecka, med fritids- och skolverksamhet, korpverksamhet, företagsarrangemang, kompisgäng med mera.

Historik

Innebandy i någon form har spelats i Sverige sedan slutet av 1960-talet och ännu tidigare i Nordamerika. Från början användes det som en lekfull träningsvariant för bandyspelare. Från 1970-talet förekom det även på vissa håll som del av skolämnet gymnastik.[6] Den 21 september 1979 grundades Sveriges första innebandyklubb Sala IBK i Sala; detta anses också vara starten av innebandy som en mer organiserad, egen sport.[1]

I oktober 1980 spelades det första svenska riksmästerskapet i innebandy i Västerås. 18 lag ställde upp och inför svenska TV-sportens kameror segrade laget JiTe från Åstorp i Skåne.

Samordning kring regler och arrangemang hade så långt skötts av Svenska Innebandysällskapet, en organisation där Crister Gustafsson som varit med och bildat Sala IBK verkade. Den 7 november 1981 bildades Svenska Innebandyförbundet, innebandyns första nationsförbund, då som en del av Svenska Landhockeyförbundet tills man i november 1985 valdes in som den 58:e medlemmen i Riksidrottsförbundet. Det internationella förbundet International Floorball Federation bildades den 12 maj 1986.

Spelet började spridas i världen, och har fått störst fäste i Sverige, Finland, Tjeckien, Norge och Schweiz. Utanför den svenskspråkiga världen lyder sporten främst under namnen floorball (engelska), salibandy (finska) och unihockey (tyska, endast i Schweiz). 28 september 1985 spelades världens första officiella landskamp i innebandy i Sollentuna, där Sverige besegrade Finland med 13–1. Första målet i matchen gjordes dock av Finlands Pekka Kainulainen.[7]

Den första VM-turneringen spelades i Sverige 1996. I ett fullsatt Globen (15 106 åskådare) vann Sverige VM-finalen över Finland med 5–0; vid denna tid befann sig innebandyn i Sverige i stark tillväxt. 2016 fanns cirka 126 000 licensierade spelare och 940 klubbar i Sverige. Samma år var Täby FC med sina 2  075 spelare den största klubben i landet.[2]

Till och med 2014 har tio VM-turneringar spelats för herrar, med turneringar alla jämna år. Sverige har vunnit åtta och Finland två VM-guld.[8] Det första VM för damlag avgjordes 1997, och till och med 2015 har tio VM för damer avgjorts; Sverige har vunnit sju, Finland två och Schweiz ett guld.[9]

Innebandyförbund i världen

Nationella innebandyförbund har bildats i dessa länder: [10]

  • 1981 — Sverige
  • 1983 — Japan
  • 1985 — Finland, Schweiz
  • 1986 — IFF (Internationella innebandyförbundet)
  • 1987 — Liechtenstein
  • 1989 — Danmark, Ungern
  • 1991 — Norge
  • 1992 — Ryssland, Tjeckien, Tyskland
  • 1993 — Nederländerna, Estland, Lettland
  • 1995 — Polen, Belgien, Singapore, Storbritannien
  • 1996 — Österrike, Australien
  • 1998 — Brasilien, Slovakien, Spanien
  • 1999 — Armenien
  • 2000 — Slovenien, Italien
  • 2001 — Kanada, USA, Malaysia, Indien
  • 2002 — Frankrike, Georgien
  • 2003 — Pakistan
  • 2004 — Sydkorea,
  • 2005 — Ukraina, Island
  • 2007 — Moldavien
  • 2009 — Vitryssland, Nya Zeeland
  • 2018 — Mongoliet, Uzbekistan

Utrustning

Blad på en innebandyklubba.

Innebandy är en relativt billig sport att utöva eftersom utespelare i princip bara behöver en klubba och en innebandyboll. Klubborna tillverkas av komposit och kolfibermaterial och är mellan 85 och 105 centimeter långa. Klubborna kommer i både klassiskt rakt utförande men också i speciella tillverkningsformer där man genom att på olika sätt böja och forma skaftet kan få klubbans egenskaper att förändras. En klubba med så kallad curve svänger svagt framåt cirka 3/4-delar ner på skaftet. Detta gör att klubban i skottögonblicket flexar styvare, och skottet blir därmed också hårdare.

Målvakter bär speciell utrustning, bestående byxa, långärmad tröja, hjälm, knäskydd (bärs närmast kroppen) och en så kallad magplatta, som ger visst skydd för bålen och överarmarna. Vanligt är också att en målvakt bär tunna handskar av golf- eller ridmodell för att underlätta greppförmågan. Utrustningen är utformad för att skydda målvakten från skott, och den är till skillnad från exempelvis ishockey inte tillverkad i hårdplast utan endast i mjuka material. Regelverket tillåter inte utrustningsdetaljer som är tänkta att täcka målet, vilket medför att målvakten tvingas använda sin teknik och inte kan förlita sig på utrustningens storlek för att göra räddningar.

Bollen är tillverkad av plast och försedd med 26 hål samt en gropig yta, likt en golfbolls. Detta är för att ge stabilitet och för att minska luftmotståndet.

Regler

Enligt de internationella reglerna skall innebandy spelas på en plan som mäter mellan 36x18 och 44x22 meter, vanligast är en spelplan på 40x20 meter. Takhöjden eller lägsta föremål ska vara minimum sju meter. Matcherna spelas i tre 20-minutersperioder med 10-minuterspauser med sidbyte mellan varje period. Effektiv speltid gäller bara för de högsta divisionerna, i övrigt tillämpas effektiv speltid endast de tre sista minuterna av tredje perioden. Äldre juniorlag spelar med effektiv tid och spelar istället 3x15 minuter med 5 minuterspauser. Klockan stoppas däremot alltid vid mål, utvisning eller domarens signal. Regelverk gällande periodlängd och liknande för yngre spelare regleras av administrerande distriktsförbund, men alla tävlingar under Svenska Innebandyförbundet spelas enligt bestämmelserna om effektiv matchtid samt 3x20-minutersperioder.

Matcher spelas med fem utespelare och en målvakt från varje lag på plan. Maximala antalet spelare per match och lag är 20 st spelare, och 5 lagledare.[11]

Ett regelbrott under pågående spel ger det icke-felande laget frislag. De vanligaste regelbrotten är otillåtet slag på klubban eller någon form av otillåten knuff med händer, armar eller liknande. En spelare får enbart använda axel eller skuldra för att tränga undan en motståndare i kamp om boll eller med bollen under kontroll. Exempel på andra otillåtna förseelser är att spela bollen med handen, spela liggande, spela bollen med klubban över knähöjd, att nicka, att stoppa bollen genom att hoppa, att spela utan klubba eller göra mål på ett icke-tillåtet sätt genom spark, förflyttande av målburen, hög klubba eller beträdande av målområdet. Efter den första juli 2014 är det tillåtet att spela bollen till en medspelare med hjälp av foten, och även ha hög sving på klubban om ingen är i närheten.

Bedömer domaren att en uppenbar målsituation avbryts eller förhindras på grund av en utvisnings- eller frislagsbelagd förseelse kan denne tilldöma straffslag. Vid en utvisningsbelagd förseelse i samband med målsituationen tilldöms den felande spelaren till personligt straff. Icke-felande lag slår därefter straffslaget och vid mål hävs utvisningen på den felande spelaren. Skulle straffläggaren missa straffslaget verkställs utvisningen och felande lag får då spela med en spelare mindre på plan till dess att utvisningstiden gått ut.

Utvisningar kan tilldömas som innebär att det felande laget får spela med en man mindre på planen. Fyra olika typer av utvisningar kan tilldömas beroende på förseelse. Två minuters lagstraff tilldöms ofta i situationer som betraktas som allvarligare former av de regelöverträdelser som leder till frislag, exempelvis när en spelare tränger en motståndare mot sarg eller målbur, med klubban spelar bollen över midjehöjd, liggande eller sittande spelar bollen, eller när ett lag spelar med för många spelare på plan.

5 minuters lagstraff tilldöms då en spelare med klubban hakar en annan spelare mot kroppen, kastar klubban eller annan utrustning i avsikt att träffa bollen , eller kastar sig mot eller på annat sätt attackerar en motståndare våldsamt genom att tackla, vräka sig mot eller fälla en motståndare mot sargen eller målburen.

2+10 minuters utvisning drabbar den spelare som gör sig skyldig till osportsligt uppträdande genom att t.ex. förolämpa domare, spelare, ledare, funktionärer eller publik, eller kasta klubban eller annan utrustning, även i byteszon eller spelavbrott. Spelaren som begår regelbrottet tilldöms 10 minuters utvisning, utöver det tilldöms felande lag en 2-minuters utvisning, där en tidigare icke-utvisad spelare tvingas sitta av utvisningen.

Matchstraff tilldöms i tre grader, Matchstraff 1, 2 och 3. Matchstraff 1 leder till avstängning för återstoden av matchen och leder inte till ytterligare bestraffning på spelaren. Exempel på förseelser som leder till matchstraff 1 är upprepat osportsligt uppträdande eller farligt fysiskt spel. Matchstraff 2 leder till avstängning i återstoden av matchen samt ytterligare en match i samma tävling. Exempel på förseelser som leder till matchstraff 2 är deltagande i handgemäng, fortsatt osportsligt uppträdande, eller när en spelare eller ledare begår en förseelse i klart syfte att sabotera spelet.

Matchstraff 3 är det hårdaste straffet som kan tilldömas och leder till avstängning i återstoden av matchen samt ytterligare nästa match i samma tävling. Dessutom anmäls händelsen till administrerande förbunds disciplinnämnd som därefter tar beslut om att ytterligare bestraffa spelaren. Exempel på förseelser som leder till matchstraff 3 är deltagande i slagsmål (som skiljs från handgemäng genom att deltagande spelare inte respekterar försök att skilja dem åt), göra sig skyldig till en brutal förseelse, grov missfirmelse eller hotfullt uppträdande.

Seriespel och mästerskap

I Sverige bedriver Svenska Innebandyförbundets och dess distriktsförbund ett riksomfattande seriesystem. Den högsta serien heter Svenska Superligan för herrar och Svenska Superligan för damer. Tidigare hette den högsta serien Elitserien.

Innebandy spelas också i stor utsträckning i på motionsnivå i Korpen Svenska Motionsidrottsförbundet.

Dam- och Herr-VM spelas vartannat år, damerna spelar ojämna år och herrarna jämna år, se VM i innebandy

Varje år avgörs även Europacupen i innebandy, där de bästa klubblagen i respektive land gör upp om vilken klubb som är bäst i Europa.

Utmärkelser

Årets spelare, damer och Årets spelare, herrar utses årligen av Svenska Innebandyförbundet. Priser för Årets bästa innebandyspelare och Världens bästa innebandyspelare delas årligen ut av Innebandymagazinet. Dessutom belönas de spelare på respektive position som presterat bäst under säsongen samtidigt som övriga priser delas ut. 2017 blev Rabi Kahlaji historisk då han fick utmärkelsen som årets spetskompetens i två klubbar samma säsong.

Zorrofinten

I slutet av 1990-talet uppstod ett fenomen genom en finsk landslagsspelare vid namn Janne Tähkä som kallades zorrofint. Tricket gick ut på att man bar med sig bollen på klubbladet. Detta har lett till en helt ny typ av klubba med en skålning ytterst på bladet och en ny form av utövning av innebandy som kallas freebandy.

Källor

Externa länkar