Insulin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ute i kroppen arrangerar sig insulinmolekylerna i grupper om sex, med en zinkatom i mitten.

Insulin är ett blodsockerreglerande peptidhormon som utsöndras som svar på förhöjda nivåer av glukos i blodet. Utsöndringen stimuleras också av förhöjd aminosyrakoncentration i blodet. Utsöndringen ökar därmed exempelvis vid måltid. Ökad aktivitet i sympatiska nervsystemet hämmar utsöndringen av insulin, och parasympatiska nervsystemet stimulerar insulinutsöndringen. Insulinets främsta effekt är att öka cellernas förmåga att ta upp näringsämnen.[1]

Insulin bildas i betaceller som finns i de Langerhanska öarna i bukspottkörteln. Dessa finns hos högre ryggradsdjur i bukspottkörteln, medan de hos rundmunnar bildar ett separat organ. Hos insekter utsöndras insulinet från hjärnan.[2]

Glukagon har motsatt effekt jämfört med insulin.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sand et al. (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi Kapitel 6
  2. ^ Wang S, Tulina N, Carlin DL, Rulifson EJ (13 november 2007). ”The origin of islet-like cells in Drosophila identifies parallels to the vertebrate endocrine axis”. Proc. Natl. Acad. Sci. U.S.A. "104" (50): ss. 19873–8. doi:10.1073/pnas.0707465104. PMID 18056636. PMC: 2148390. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2148390/?tool=pubmed. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Olav, Sand; Sjaastad, V. Øystein; Haug, Egil; Bjålie, Jan G.; Bolinder-Palmér (översättning); Grönwall, Karin (översättning); Olsson, Kristina (översättning) (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi. Andra upplagan. Liber ISBN 978-91-47-08435-7

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]