International Crisis Group

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
International Crisis Group
FörkortningICG
MottoWorking to prevent conflict worldwide.
Grundad1995
GrundareMorton Abramowitz
Fred Cuny
Lord Malloch Brown
TypInternationell tankesmedja
Juridisk statusAktiv
Syfte/fokusInternationell konflikthantering
SäteBelgien Bryssel, Belgien
Betjänad regionGlobalt
MedordförandenLord Malloch Brown
Ghassan Salamé
Vice ordförandeAyo Obe
President & vdJean-Marie Guéhenno
Budget$19,47 miljoner – 2014[1]
Personal~150
WebbplatsCrisisGroup.org

International Crisis Group (ICG) eller Internationella krisgruppen är en konfliktförebyggande ideell icke-statlig organisation och tankesmedja. ICG sänder grupper av politiska analytiker till områden där dödliga konflikter riskerar att uppstå för att dokumentera exempelvis övergrepp mot civilbefolkningen, analysera konfliktrisker och rekommendera åtgärder till regeringar för att förebygga, lindra eller lösa dödliga konflikter. Organisationen utför opinionsbildning på hög internationell nivå, och sänder rapporter, konfliktvarningar och rekommenderade policier till statliga beslutsfattare och internationella organisationer.[2] Rekommendationerna kan exempelvis innebära insatser av säkerhets- eller fredsstyrkor, sanktioner, medling, författningsändringar eller nödhjälp. Nämnda rapporter och det månatliga nyhetsbrevet CrisisWatch[3], är tillgängliga för allmänheten på organisationens webbplats.

Organisationen grundades 1995 av Lord Malloch Brown, före detta vice generalsekreterare för Förenta nationerna (FN), Morton Abramowitz, före detta amerikansk diplomat, samt Fred Cuny, expert på katastrofhjälp som försvann i Tjetjenien under samma år.[4] Organisationen har varit drivande i att omforma Balkanländerna.[5]

ICG har omkring 150 anställda på fem kontinenter med huvudkontor i Bryssel, organisationen är dock registrerad i Washington, D.C. av skatteskäl.[6] Sedan 2014 har Carl Bildt styrelseuppdrag i organisationen.[7]

ICG beskriver sig som oberoende, men finansieras genom bidrag från västerländska regeringar, olika understödsföreningar, organisationer och privatpersoner såsom George Soros.

Organisationens oberoende har ifrågasatts och den har kritiserats bland annat från vänsterdebattörer och Mellanöstern för att betjäna västerländska intressen, och för att bestå av prominenta politiker främst från Nato som till stor del till försöker åtgärda problem som deras länder själva har förorsakat.[8][9][10][5]

Styrelsen[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 12 november 2014[11]
Position Namn Nuvarande/tidigare yrken
Medordförande
Storbritannien
Lord Malloch Brown Före detta vicepresident för Världsbanken och vice generalsekreterare för Förenta nationerna (FN).
Libanon
Ghassan Salamé Professor för utländska relationer på Sciences-Po och Columbia University.
Vice ordförande
Nigeria
Ayo Obe Jurist, krönikör och TV-personlighet.
Ledamot
USA
Morton Abramowitz Före detta amerikansk assisterande statssekreterare och ambassadör till Thailand och Turkiet.
Iran
Hushang Ansary Företagsledare och före detta diplomat.
Israel
Nahum Barnea Politisk krönikör.
USA
Sandy Berger Före detta amerikansk nationell säkerhetsrådgivare åt Bill Clinton.
Sverige
Carl Bildt Före detta svensk statsminister och utrikesminister.
Italien
Emma Bonino Före detta italiensk utrikesminister och EU-kommissionär för hjälpsändningar.
Schweiz
Micheline Calmy-Rey Före detta schweizisk president, vice president och utrikesminister.
Sydafrika
Cheryl Carolus Före detta sydafrikansk high commissioner till Storbritannien och generalsekreterare för African National Congress (ANC).
Schweiz
Maria Livanos Cattaui Före detta generalsekreterare för International Chamber of Commerce (ICC).
USA
Wesley Clark Före detta fyrstjärnig general och SACEUR för Nato.
Filippinerna
Sheila Coronel Journalist och chef för journalistskolan vid Columbia University.
Belgien
Mark Eyskens Före detta belgisk premiärminister.
Danmark
Lykke Friis Före detta dansk energi- och jämställdhetsminister.
Kanada
Frank Giustra Företagsledare och filantrop.
Frankrike
Jean-Marie Guéhenno President och vd för ICG och före detta undergeneralsekreterare för FN:s fredsbevarande styrkor.
Storbritannien
Dr. Mo Ibrahim Företagsledare och filantrop.
Tyskland
Wolfgang Ischinger Före detta tysk utrikesminister och ambassadör till Storbritannien och USA.
Pakistan
Asma Jahangir Politisk aktivist för mänskliga rättigheter och demokrati.
Palestina
Wadah Khanfar Före detta generalsekreterare för den arabiska mediegruppen, Al-Jazira.
Nederländerna
Wim Kok Före detta nederländsk premiärminister.
Chile
Ricardo Lagos Före detta chilensk president.
USA
Joanne Leedom-Ackerman Författare och journalist.
Sydafrika
Sankie Mthembi-Mahanyele Före detta sydafrikansk bostadsminister och vice generalsekreterare för African National Congress (ANC).
Indien
Lalit Mansingh Före detta indisk utrikesminister, ambassadör till USA och high commissioner till Storbritannien.
USA
Thomas R. Pickering Före detta amerikansk understatssekreterare och ambassadör till bland annat FN, Ryssland, Jordanien, El Salvador och Israel.
Malaysia
Karim Raslan Företagsledare, författare och krönikör.
Kanada
Paul Reynolds Företagsledare.
USA
Olympia Snowe Före detta amerikansk senator.
USA
George Soros Företagsledare, ekonom och filantrop.
Spanien
Javier Solana Före detta generalsekreterare för Nato, VEU och EU-rådet och EU:s höga representant för GUSP.
Finland
Pär Stenbäck Före detta finsk utrikes- och undervisningsminister.
Norge
Jonas Gahr Støre Partiledare för Arbeiderpartiet och före detta norsk utrikesminister.
USA
Lawrence Summers Före detta amerikansk finansminister och vice finansminister, chef för NEC och chefsekonom hos Världsbanken.
Kina
Wang Jisi Rådgivare i utrikesfrågor till kinesiska staten.
Kina
Wu Jianmin Rådgivare i utrikesfrågor till kinesiska staten och före detta kinesisk ambassadör till FN och Frankrike.
Frankrike
Lionel Zinsou Företagsledare och ekonom.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Financial statements – International Crisis Group”. CrisisGroup.org. Arkiverad från originalet den 12 november 2014. https://web.archive.org/web/20141112171718/http://www.crisisgroup.org/~/media/Files/misc/crisis-group-financial-statements-year-ended-june-30-2014.ashx. Läst 12 november 2014. 
  2. ^ "It is not a campaign organization in the familiar grass-roots, or now social-media sense, but it is certainly a high-level advocacy one, seeking constantly to communicate directly with government policymakers and those who influence them, and with a strong media profile."- The International Crisis Group: The Role of a Global NGO in Preventing and Resolving Deadly Conflict, Gareth Evans, 17 maj, 2012
  3. ^ Crisis Watch. CrisisGroup.org. Arkiverad från originalet den 12 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160112075632/http://www.crisisgroup.org/en/publication-type/crisiswatch.aspx. 
  4. ^ International Crisis Group. ”A golden stick with which to beat us”. Fifteen years on the front lines: sid. 7. http://www.crisisgroup.org/~/media/Files/misc/crisisgroup-15years.ashx. Läst 11 november 2014.  Arkiverad 13 mars 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ [a b] Barker, Michael. ”Imperial crusaders for global governance”. Swans.com. http://www.swans.com/library/art15/barker18.html. 
  6. ^ International Crisis Group. ”London, and a tragic setback”. Fifteen years on the front lines: sid. 9. http://www.crisisgroup.org/~/media/Files/misc/crisisgroup-15years.ashx. Läst 11 november 2014.  Arkiverad 13 mars 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ ”Carl Bildt får jobb på Crisis Group”. Dagens Nyheter.se. http://www.dn.se/nyheter/politik/carl-bildt-far-jobb-pa-crisis-group/. 
  8. ^ http://mediachecker.wordpress.com/2012/12/02/the-international-crisis-group-george-soros-mohammad-elbaradei-morton-abramowiz-mark-malloch-brown/
  9. ^ SourceWatch: International Crisis Group
  10. ^ Tom Hazeldine (2010). ”The North Atlantic Counsel – Complicity of the International Crisis Group”. New Left Review (63). http://newleftreview.org/II/63/tom-hazeldine-the-north-atlantic-counsel. 
  11. ^ ”Crisis Group's Board of Trustees”. CrisisGroup.org. Arkiverad från originalet den 3 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110203082846/http://www.crisisgroup.org/en/about/board.aspx. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]