Internationella rymdstationen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
ISS omdirigerar hit. För andra betydelser av förkortningen, se ISS (olika betydelser).
Internationella rymdstationen
ISS Logo.svg
Isspost128.JPG
Internationella rymdstationen i september 2009 fotograferad av STS-128
Status Aktiv
NSSDC-ID 1998-067A [1]
Anrop Alpha, Station
Besättning 6 (9) (31 december 2015)
Raket Proton, Sojuz,
Space Shuttle, Falcon 9
Uppskjutningsramp Bajkonur 1/5 & 81/23
Kennedy Space Center LC-39
Cape Canaveral SLC-40
Uppskjutning 20 november 1998
Bemannad 15 år, 10 månader och 28 dagar
(30 september 2016)
I omloppsbana 17 år, 10 månader och 10 dagar
(30 september 2016)
Mått
Längd 73 m (28 juli 2009)[2]
Bredd 109 m (28 juli 2009)[2]
Höjd 20 m (27 november 2009)
Massa 419 725 kg (19 maj 2016)[2]
Boyta 932 m³ (28 maj 2016)[2]
Lufttryck 101,3 kPa
ISS Configuration as of April 2016.svg
Internationella rymdstationen i april 2016.
Omloppsbanans egenskaper
Banlutning 51,63°[3]
Omloppstid c:a 91 min
Hastighet 27 600 km/h
Apoapsis 419 km (13 oktober 2013)[3]
Periapsis 416 km (13 oktober 2013)[3]
Varv >100 000 st (16 maj 2016)
Sträcka >2*109 km
IDA-2 och IDA-3
Internationella rymdstationen över Kaspiska havet 2005

ISS (av engelska: International Space Station, Internationella rymdstationen) är en rymdstation ägd av USA, Ryssland, Kanada, Japan och ett antal europeiska länder. För USA och Ryssland är den en efterföljare till två tidigare rymdstationer: USA:s Skylab och det tidigare Sovjetunionens, sedermera Rysslands, Mir. ISS är ett internationellt projekt, och kan ses som en symbol för att det kalla kriget, där rymdkapplöpningen spelade en stor roll, är över.

Den första modulen sattes i omloppsbana av en rysk Proton-raket, i november 1998. Sedan den 2 november 2000 har stationen varit bemannad med minst två personer, och sedan 29 maj 2009 är ISS normalt bemannad med sex personer. De första besättningsmännen kallade stationen Alpha, men detta namn användes bara under deras uppdrag.

ISS betjänas främst av Rysslands Sojuz och Progress, men även av den japanska H-II Transfer Vehicle, SpaceXs Dragon och Orbitals Cygnus. Tidigare har även NASA:s rymdfärjor och ESA:s Automated transfer vehicle gjort flygningar till stationen. I framtiden kommer flera andra farkoster även trafikera stationen.

Kostnad[redigera | redigera wikitext]

Stationen har fått mycket kritik på grund av sin höga kostnad, uppskattningsvis 100 miljarder dollar, innan den är klar. Tidigare rymdprogram beräknas ha återfört närmare sju gånger sin insats i form av tekniska tillämpningar som kunnat återanvändas i andra sammanhang.

ISS omloppsbana[redigera | redigera wikitext]

ISS omloppsbana skiljer sig 51,6 grader från ekvatorns plan. Omloppstiden är ungefär 92 minuter, den 25 januari 2015 hade den genomfört över 96 000 varv sedan uppskjutningen.

Höjd[redigera | redigera wikitext]

Höjden varierar från 340 till 400 km. Detta innebär att ISS ganska ofta behöver en "knuff" för att inte åka in i jordatmosfären. En högre bana hade medfört att man inte behövt att "knuffa upp" stationen då och då. Men praktiska och säkerhetsmässiga skäl gjorde att man valde en lägre bana. Den nuvarande höjden är lätt att nå med alla raketer som är inblandade i bygget av stationen. Den faktiska höjden varierar över tiden med flera kilometer på grund av atmosfärisk friktion och korrigeringar görs med hjälp av antingen ISS egna raketer, eller någon dockad rymdfarkost. Alla farkoster som dockar med ISS kan användas för att korrigera ISS höjd.

Attityd[redigera | redigera wikitext]

ISS hålls i en konstant attityd relativt jordytan med hjälp av i huvudsak två system. Det första systemet är fyra gyroskop som i normalfallet klarar att korrigera ISS attityd. Skulle en större avvikelse från korrekt attityd än vad gyroskopen kan korrigera uppstå, träder det andra systemet som är raketmotorer på de ryska delarna automatiskt in och korrigerar attityden tills den återgår till det område som gyroskopen kan hantera. Raketmotorerna har endast behövt användas en gång och det skedde 2005 efter ett misstag från markkontrollen. Raketmotorerna kontrollerade ISS attityd under ett varv runt jorden innan gyroskopen åter fick kontrollen.

I normal attityd befinner sig Harmony främst i färdriktningen, Pirs i nadir, S trussstyrbords sida och P truss på babords sida.

Tyngdlöshet[redigera | redigera wikitext]

På grund av den relativt låga omloppsbanan är jordens gravitation på ISS endast drygt tio procent lägre än vid havsytan. Då ISS egentligen befinner sig i fritt fall är detta enligt ekvivalensprincipen i Albert Einsteins allmänna relativitetsteori detsamma som tyngdlöshet. Eftersom hastigheten enligt nämnda princip måste vara konstant och ISS hastighet varierar talar man i stället om att på ISS råder mikrogravitation, vilket kan vara endast miljondelar av gravitationen på jorden. De små variationerna i ISS hastighet beror på vibrationer från astronauter som rör sig eller annan utrustning, friktion från atmosfären, altitud-korrigeringar eller ojämnheter i ISS viktfördelning.

ISS faller mot jordytan som vilket annat objekt som helst skulle göra från samma höjd men på grund av ISS höga horisontella hastighet "missar" den hela tiden jorden, därav befinner sig ISS i ett konstant fritt fall.

ISS markkontroller[redigera | redigera wikitext]

Då ISS är en internationell rymdstation kontrolleras ISS från sju olika markkontroller. Varje deltagare i projektet har en eller flera markkontroller för sina egna delar av rymdstationen.

USA[redigera | redigera wikitext]

Ryssland[redigera | redigera wikitext]

Europa[redigera | redigera wikitext]

Kanada[redigera | redigera wikitext]

Japan[redigera | redigera wikitext]

ISS konstruktion och byggande[redigera | redigera wikitext]

Den första sektionen sattes i omloppsbana 1998. Två ytterligare delar sattes dit innan den första besättningen skickades upp. Konstruktionen av ISS pågår fortfarande, men viss experimentverksamhet har påbörjats. Innan ISS är färdigställd kommer mer än 50 uppskjutningar krävas för konstruktionen. Av dessa uppskjutningar är 39 med rymdfärjor. Utöver dessa uppdrag kommer ungefär 30 Progress-farkoster att tillhandahålla förnödenheter. När konstruktionen är avslutad kommer ISS att ha en trycksatt volym av 1 200 kubikmeter, en massa av 419 ton, 110 kilowatt krafttillförsel, en fackverksbom på 108,4 meter, moduler med 74 meters längd och en besättning på sex personer.

Stationens utbyggnad stod stilla i ungefär två och ett halvt år, från februari 2003 till juli 2005 (STS-114), sedan den amerikanska rymdfärjan Columbia förolyckats under STS-107.

ISS delar[redigera | redigera wikitext]

Aktiva delar
Del Flygning Farkost Uppskjutning Längd
(m)
Diameter
(m)
Vikt
(kg)
Zarja (FGB) 1A/R Protonraket 20 nov 1998 12,6   4,1   19 323
Unity (Node 1) 2A STS-88 Endeavour  4 dec 1998 5,49 4,57 11 612
PMA-1 1,86 1,9   1 589
PMA-2 1 376
Zvezda (Service Modul) 1R Protonraket 12 jul 2000 13,1   4,15 19 050
Z1 Truss 3A STS-92 Discovery 11 okt 2000 4,9   4,2   8 755
PMA-3 1,86 1,9   1 183
P6 Truss - Solar Arrays 4A STS-97 Endeavour 30 nov 2000 73,2   10,7   15 824
Destiny 5A STS-98 Atlantis  7 feb 2001 8,53 4,27 14 515
Canadarm2 6A STS-100 Endeavour 19 apr 2001 17,6   0,35 4 899
Quest Airlock 7A STS-104 Atlantis 12 jul 2001 5,5   4,0   6 064
Pirs Airlock 4R Progress M-SO1 Sojuz-raket 14 aug 2001 4,1   2,6   3 900
S0 Truss 8A STS-110 Atlantis  8 apr 2002 13,4   4,6   13 971
Mobile Base System UF-2 STS-111 Endeavour  5 jun 2002 5,7   1 450
S1 Truss 9A STS-112 Atlantis  7 okt 2002 13,7   4,6   14 124
P1 Truss 11A STS-113 Endeavour 24 nov 2002 13,7   4,6   14 003
External Stowage Platform (ESP-2) LF1 STS-114 Discovery 26 jul 2005 4,9   2 676
P3/4 Truss - Solar Arrays 12A STS-115 Atlantis  9 sep 2006 73,2   10,7   15 824
P5 Truss 12A.1 STS-116 Discovery  9 dec 2006 3,37 4,55 1 864
S3/S4 Truss - Solar Array 13A STS-117 Atlantis  8 jun 2007 73,2   10,7   15 824
S5 Truss 13A.1 STS-118 Endeavour  8 aug 2007 3,37 4,55 1 818
Harmony (Node 2) 10A STS-120 Discovery 23 okt 2007 7,2   4,4   14 500
Columbus 1E STS-122 Atlantis  7 feb 2008 6,9   4,5   12 800
Kibō (ELM-PS) 1J/A STS-123 Endeavour 11 mar 2008 3,9   4,4   4 200
Kibō (JEM-PM & JEM-RMS) 1J STS-124 Discovery 31 maj 2008 11,2   4,4   15 900
Kibō (JEM-EF) 2J/A STS-127 Endeavour 15 jul 2009 4,2   4,4   8 386
Poisk 5R Progress M-MIM2 Sojuz-raket 10 nov 2009 4,049 2,55 3 670
Tranquility (Node 3) 20A STS-130 Endeavour  8 feb 2010 6,706 4,48 19 000
Cupola 1,5   2,95 1 805
Rassvet ULF4 STS-132 Atlantis 14 maj 2010 6,0   2,35 5 075
Leonardo ULF5 STS-133 Discovery 24 feb 2011 6,6   4,57 9 896
Bigelow Expandable Activity Module SpaceX CRS-8 Falcon 9  8 apr 2016 4,0   3,2   1 360
IDA-2 SpaceX CRS-9 Falcon 9 18 jul 2016 1,1   1,6  

Truss = fackverkskonstruktion
Solar Array(s) = solcellgrupp(er)

Framtida
Del Flygning Farkost Uppskjutning Längd
(m)
Diameter
(m)
Vikt
(kg)
IDA-3 SpaceX CRS-12 Falcon 9 2017 1,1   1,6  
Nauka 3R Protonraket 2017 13,0   4,11 20 300
Uzlovoj Progress M-UM Sojuzraket 2018 4 000
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Rysk
docknings port
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Solpanel
 
Zvezda (DOS-8)
Service Modul
 
Solpanel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Rysk
docknings port
Poisk (MRM-2)
Luftsluss
 
 
 
 
 
 
 
 
Pirs (SO-1)
Luftsluss
Rysk
docknings port
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nauka
(ska ersätta Pirs)
 
Uzlovoj
(Nod)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
European
Robotic Arm
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Solpanel
 
Zarja (FGB)
(första modulen)
 
Solpanel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Rysk
docknings port
Rassvet
(MRM-1)
 
 
 
 
 
 
 
BEAM
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
PMA 1
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Quest
Luftsluss
 
Unity
(Node 1)
 
Tranquility
(Node 3)
PMA 3
docknings port
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
ESP-2
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
CBM
docknings port
 
 
Cupola
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
CBM
docknings port
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Leonardo
förråds modul
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Solpanel
 
 
 
Solpanel
 
 
 
 
Värme
Radiator
 
 
 
 
Värme
Radiator
 
 
 
 
Solpanel
 
 
 
Solpanel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
ELC 2, AMS
 
 
 
 
Z1 truss
 
 
 
 
ELC 3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
S6 truss S5 truss S4 truss S3 truss S1 truss S0 truss P1 truss P3 truss P4 truss P5 truss P6 truss
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
ELC 4, ESP 3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
ELC 1
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Solpanel
 
 
 
Solpanel
 
 
 
 
Dextre
 
 
 
 
MBS
 
 
 
 
Solpanel
 
 
 
Solpanel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
ESP-1 Destiny
Laboratorium
Canadarm2
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
IDA-3
docknings port
PMA 3
docknings port
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
CBM
docknings port
 
 
 
 
 
CBM
docknings port
 
Kibō
Förråds modul
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Extern Platform Columbus
Laboratorium
 
Harmony
(Node 2)
 
Kibō
Laboratorium
Kibō
Extern Platform
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
PMA 2
docknings port
 
 
 
 
Kibō
Robot arm
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
IDA-2
docknings port
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Zarja[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Zarja (ISS)

Zarja är Rysslands och rymdstationens första modul, den sköts upp med en Protonraket den 20 november 1998.

Unity[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Unity (ISS)

Unity är en amerikansk modul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-88 den 6 december 1998.

Pressurized Mating Adapter[redigera | redigera wikitext]

Pressurized Mating Adapter är en trycksatt "kon" med en Common Berthing Mechanism i en ände och en APAS-95 i den andra. Rymdstationen har tre sådana. Två av dem sköts upp med rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-88 den 4 december 1998. Den tredje sköts upp med rymdfärjan Discovery under flygningen STS-92 den 11 oktober 2000.

Zvezda[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Zvezda (ISS)

Zvezda är Rysslands andra modul, den levererades till rymdstationen av en Protonraket den 26 juli 2000.

Truss[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Truss

Integrated Truss Structure är ett antal amerikanska fackverkskonstruktioner, med bland annat solceller, gyroskop och kylsystem.

S0 Truss, S1 Truss, P3/4 Truss och S3/S4 Truss, levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningarna STS-110, STS-112, STS-115 och STS-117, mellan april 2002 och juni 2007.

Z1 Truss och P5 Truss levererades till rymdstationen av rymdfärjan Discovery under flygningarna STS-92 och STS-116, mellan oktober 2000 och december 2006.

P6 Truss, P1 Truss och S5 Truss levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningarna STS-97, STS-113 och STS-118, mellan december 2000 och augusti 2007.

Destiny[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Destiny (ISS)

Destiny är en amerikansk laboratoriemodul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-98 den 10 februari 2001.

Canadarm2[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Canadarm2

Canadarm2 är en kanadensisk robotarm som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-100 den 21 april 2001.

Quest Airlock[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Quest Airlock

Quest Airlock är en amerikansk luftsluss som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-104 den 15 juli 2001.

Pirs Airlock[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Pirs Airlock

Pirs Airlock är en rysk luftsluss och dockningsmodul som levererades till rymdstationen av Progress M-SO1 den 17 augusti 2001.

Mobile Base System[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mobile Base System

Mobile Base System är en "vagn" till Canadarm2. Den levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-111 den 7 juni 2002.

External Stowage Platform[redigera | redigera wikitext]

Rymdstationen har tre amerikanska plattformar, kallade External Stowage Platform 1, 2 och 3.

ESP-1 och ESP-2 anslöts till stationen av rymdfärjan Discovery under flygningen STS-102 den 13 mars 2001. Respektive STS-114 den 28 juli 2005.

ESP-3 levererades av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-118 den 14 augusti 2007.

Harmony[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Harmony (ISS)

Harmony är en amerikansk modul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Discovery under flygningen STS-120 den 26 oktober 2007.

Columbus[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Columbus (ISS)

Columbus är en europeisk laboratoriemodul. Modulen levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-122 den 11 februari 2008.

Kibō[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kibō (ISS)

Kibō är flera japanska moduler och plattformar och en robotarm som levererades av rymdfärjorna Discovery och Endeavour under tre olika flygningar (STS-123, STS-124, STS-127), mellan mars 2008 och juli 2009.

Poisk[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Poisk (ISS)

Poisk är en rysk luftsluss och dockningsmodul som levererades till rymdstationen av Progress M-MIM2 den 12 november 2009.

ExPRESS Logistics Carrier[redigera | redigera wikitext]

Rymdstationen har fyra amerikanska plattformar, kallade ExPRESS Logistics Carrier 1, 2, 3 och 4.

ELC-1 och ELC-2 anslöts till stationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-129 den 16 november 2009.

ELC-3 anslöts till stationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-134 den 16 maj 2011.

ELC-4 anslöts till stationen av rymdfärjan Discovery under flygningen STS-133 den 24 februari 2011.

Tranquility[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Tranquility (ISS)

Tranquility är en amerikansk modul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-130 den 12 februari 2010.

Cupola[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Cupola

Cupola är en modul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-130 den 12 februari 2010.

Rassvet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Rassvet (ISS)

Rassvet är en rysk docknings- och förrådsmodul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-132 den 18 maj 2010.

Leonardo[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Leonardo (ISS)

Leonardo är en förrådsmodul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Discovery under flygningen STS-133 den 1 mars 2011. Modulen är en modifierad Multi-Purpose Logistics Module.

Alpha Magnetic Spectrometer[redigera | redigera wikitext]

Alpha Magnetic Spectrometer är ett amerikanskt experiment som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-134 den 19 maj 2011.

Bigelow Expandable Activity Module[redigera | redigera wikitext]

Bigelow Expandable Activity Module är en amerikansk experimentell modul, den levererades av SpaceX CRS-8 den 16 april 2016.

International Docking Adapter[redigera | redigera wikitext]

International Docking Adapter är en amerikansk adapter mellan APAS-95 och International Docking System Standard. IDA-2 levererades av SpaceX CRS-9 den 18 juli 2016. Och installerades den 19 augusti 2016.

Uppskjutningen av IDA-3 är planerad till 2018.

Framtida delar[redigera | redigera wikitext]

Nauka[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nauka (ISS)

Nauka är en rysk modul som planeras att skjutas upp med en Protonraket någon gång under senare delen av 2017.

Reservdelar[redigera | redigera wikitext]

Delar som slopats[redigera | redigera wikitext]

Så här skulle stationen se ut, enligt en plan från 1999.

Supportfarkoster[redigera | redigera wikitext]

Under stationens första tio är fanns bara NASA:s rymdfärjor och Rysslands Sojuz och Progress-farkoster för att försörja stationen med bränsle, förnödenheter och reservdelar. 2008 tillkom ESA:s Automated transfer vehicle. 2009 började den japanska H-II Transfer Vehicle göra flygningar till stationen. 2011 gjorde NASAs rymdfärja Atlantis den sista av rymdfärjornas flygningar till stationen. 2012 blev SpaceX det första privata företaget att leverera förnödenheter till stationen, detta med hjälp av företagets egenutvecklade farkost Dragon. 2013 blev Orbital Sciences Corporation det andra privata företaget att leverera förnödenheter till stationen, med hjälp av företagets egenutvecklade farkost Cygnus. 2015 lämnade den sista av ESAs Automated transfer vehicle stationen.

I framtiden kommer även Boeings CST-100 Starliner, Sierra Nevada Corporations Dream Chaser och SpaceXs Dragon V2 betjäna stationen. Det finns även planer på en ny rysk farkost.

Bemannade ISS-expeditioner[redigera | redigera wikitext]

Sedan den 2 november 2000 har rymdstationen alltid varit bemannad med minst två besättningsmän. Kortvarigt har ISS varit obemannad under rymdpromenader, till exempel den 30 mars 2007 i 24 minuter då Sojuz TMA-9 skulle byta plats. ISS har tagit emot den första rymdturisten, amerikanen Dennis Tito som betalade 20 miljoner dollar för att föras upp ombord på en rysk underhållsfarkost, och det första rymdbröllopet när Jurij I. Malentjenko ombord på stationen gifte sig med Ekaterina Dmitrieva som var i Texas, USA. Världens första kvinnliga rymdturist besökte ISS under år 2006, det var Anosheh Ansari. Ur svensk synvinkel är den kanske viktigaste personen som besökt ISS Christer Fuglesang som reste till och arbetade på stationen under december 2006 samt under 2009. Uppskjutningen 2009 skedde med rymdfärjan Discovery den 29 augusti 2009, kl. 23.59 lokal tid.

Efter att NASA slutade flyga sina rymdfärjor 2011, är det nu bara ryska Sojuz som kan transportera människor till och från stationen.

Nationaliteter[redigera | redigera wikitext]

[Uppdatering behövs]

224 människor har besökt ISS (6 september 2016), inklusive de tre personer som för tillfället är ISS-besättning nummer 49. 82 av besökarna har besökt stationen två gånger, 27 av dem har besökt den tre gånger, sex av dem har besökt den fyra gånger och en av dem har besökt den fem gånger. 34 kvinnor har besökt ISS, varav tolv ISS-besättningsmedlemmar. Sju rymdturister har besökt ISS.

Nation Antal
USA 142 amerikaner (48 ISS-besättningsmedlemmar)
Ryssland 44 ryssar (38 ISS-besättningsmedlemmar)
Japan 8 japaner (6 ISS-besättningsmedlemmar)
Kanada 7 kanadensare (2 ISS-besättningsmedlemmar)
Italien 5 italienare (3 ISS-besättningsmedlemmar)
Frankrike 3 fransmän (1 ISS-besättningsmedlem)
Tyskland 3 tyskar (2 ISS-besättningsmedlemmar)
Kazakstan 2 kazaker
Belgien 1 belgare (1 ISS-besättningsmedlem)
Brasilien 1 brasilianare
Danmark 1 dansk
Nederländerna 1 holländare (1 ISS-besättningsmedlem)
Malaysia 1 malaysier
Spanien 1 spanjor
Storbritannien 1 britt (1 ISS-besättningsmedlem)
Sverige 1 svensk
Sydafrika 1 sydafrikan
Sydkorea 1 sydkorean
Antal
18 224

Livet ombord på ISS[redigera | redigera wikitext]

En rymdtoalett ombord på ISS i Zvezda-modulen.

Befälhavare är normalt varannan gång en astronaut från USA och varannan gång en kosmonaut från Ryssland. År 2009 var den ryske kosmonauten Gennadij Padalka befälhavare för ISS två expeditioner i följd, Expedition 19 och Expedition 20, vilket innebär att han är den ende som varit befälhavare tre gånger eftersom han även var det år 2002 för Expedition 9.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Det är krav på att alla medlemmar av ISS besättning talar flytande engelska och ryska. Språkutbildning är en väsentlig del i den utbildning man får innan man blir uttagen som besättning på ISS. Grundregeln är att när man arbetar med ryska system i ryska moduler talar man ryska, om man arbetar med amerikanska system i amerikanska moduler talar man engelska. Det är tillåtet att komma överens om vilket språk man vill använda.

Sömn[redigera | redigera wikitext]

Det finns fasta sovkabiner i Zvezda som ryska kosmonauter normalt använder och i Harmony som astronauterna använder. Därtill finns det tillfälliga sovkabiner i Destiny och i Kibō som packas undan när de inte används. Vem som sover var är inte hårt reglerat och ibland byter man om man finner det lämpligt.

Tekniska fel[redigera | redigera wikitext]

På lördagskvällen den 31 juli 2010 gick ett av rymdstationens två kylsystem plötsligt sönder. Utan kontroll över temperaturen kan rymdstationens temperatur stiga till 121 °C på solsidan och sjunka till -157 °C på skuggsidan, enligt NASA. När rymdstationen bara har ett fungerande kylsystem finns det inget säkerhetssystem ifall även det skulle gå sönder. NASA hävdade ändå att de tre amerikanerna och tre ryssarna ombord inte befann sig i fara.[5] Försök att laga kylsystemet lördagen den 7 augusti 2010 misslyckades, trots en rymdpromenad på åtta timmar av två astronauter, en av de längsta i historien. Om det andra kylsystemet skulle sluta fungera, vilket vore högst osannolikt, kan hela besättningen flytta till den ryska delen av rymdstationen, som har sitt eget kylsystem.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ NASA Space Science Data Coordinated Archive, läst 10 juli 2016.
  2. ^ [a b c d] NASAs fakta om ISS, läst 10 juli 2016.
  3. ^ [a b c] Heavens-Above, läst 13 oktober 2013.
  4. ^ "Canadian Flight Controllers – Mission Control Centres". Asc-csa.gq.ca, 2008-06-03. Läst 15 oktober 2012. (engelska)
  5. ^ Cooling system fault hits International Space Station, BBC den 1 augusti 2010.
  6. ^ Third repairs spacewalk for ISS astronauts, BBC den 9 augusti 2010.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]