Interurbanspårväg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En spårvagn på Kusttram i Belgien. Denna spårväg går längs med nästan hela den belgiska kuststräckan och är ett exempel på en interurbanspårväg.

En interurbanspårväg, eng. Interurban (från latinets inter, mellan och urbs, stad) är en spårväg som förbinder närliggande städer med varandra, i tätbefolkade områden i flera länder i världen. I vissa avseenden är den ett mellanting mellan en spårväg och en järnväg. På vissa sträckor förekommer också godstrafik. Interurbanspårvägar hade historiskt stor betydelse för kollektivtrafiken i särskilt USA (interurban) och Belgien (chemin de fer vicinal eller buurtspoorweg). De är oftast elektrifierade, i allmänhet med 600–1500 V likström, men oelektrifierade interurbanspårvägar har också förekommit. Interurbanspårvägarna går oftast på egen banvall, antingen längs landsvägar, järnvägar eller på egen hand. De elektrifierade interurbanspårvägarna har fördelen gentemot järnvägar att vagnarna klarar brantare lutningar.

USA[redigera | redigera wikitext]

Interurbanspårvägarna i USA började byggas 1895 och hade sin största utbredning mellan 1900 och 1930. Då fanns det mer än 25 000 km interurbanspårvägar och 10 000 interurbanspårvagnar i USA. De flesta interurbanspårvägarna fanns i Ohio och Indiana, följda av Texas och Kalifornien. Vissa av spårvagnarna hade en topphastighet på mer än 130 km/h, och hade i vissa fall även servering. De var också tyngre och längre än stadsspårvagnar. I flera storstäder byggdes monumentala stationer för interurbanspårvägarna, till exempel interurbanstationen i Indianapolis, som varje dag trafikerades av ungefär 500 passagerarspårvagnar och 100 godsspårvagnar. Även Los Angeles hade stor i-station "downtown" vid 6th & Main Street. Personbilsutbredningen och den stora depressionen ledde efter 1930 till en snabb minskning av antalet interurbanspårvägar i USA. Efter andra världskriget fanns mycket få interurbanspårvägar kvar; Pacific Electric Railway i och omkring Los Angeles lades ned 1961, och Chicago North Shore and Milwaukee Railroad 1963.

Idag finns bara två interurbanspårvägar kvar i USA i sin ursprungliga form, nämligen Norristown High Speed Line väster om Philadelphia och South Shore Line söder om Chicago. Norristown High Speed Line är idag ett mellanting mellan spårväg och tunnelbana, och South Shore Line delar vissa egenskaper med pendeltåg, även om den har en gatuspårssträcka. På South Shore Line går även godståg. Linje 5 i New Yorks tunnelbana har i Bronx tagit över delar av en tidigare interurbanspårväg, likaså gula linjen i Chicagos tunnelbana. Några andra interurbanspårvägar har införlivats med järnvägsnätet.

Kanada[redigera | redigera wikitext]

Världens första interurbanspårväg öppnade 1887 och gick mellan St. Catharines och Thorold i Ontario. I södra Ontario kallades interurbanspårvägar radial railways, eftersom de ofta utgick radiellt från en stad. Interurbanspårvagnarna till Toronto kunde inte gå in i staden eftersom Torontos spårväg hade (och har) bredspår. Detta gjorde att passagerarna tvingades byta vagnar vid stadsgränsen. Några av de närliggande interurbanspårvägarna införlivades med stadsspårvägen när staden växte, och några av de områden som trafikerades av interurbanspårväg har nu stationer på Torontos tunnelbana. Interurbanspårvägar fanns också på flera andra platser, bland annat i WaterlooKitchener-området, där det finns planer på att skapa ett nytt spårvägssystem, delvis på interurbanspårvägens gamla banvall. Liknande planer finns för Hamilton och St. Catharines.

Nederländerna[redigera | redigera wikitext]

I Nederländerna hade interurbanspårvägarna sin storhetstid mellan 1920 och 1950. Interurbanspårvägar fanns runt Amsterdam, Haarlem, Leiden, Haag och Limburg. Idag är detta nedlagt med undantag för en linje från Haag till Delft, men i RandstadRail-projektet ska järnvägslinjer mellan Haag och Rotterdam byggas om till interurbanspårväg och samtrafikeras med Haags spårväg och Rotterdams tunnelbana.

Belgien[redigera | redigera wikitext]

Belgien hade tidigare ett av världens finmaskigaste interurbanspårvägsnät. Det var som mest 4 800 km långt, meterspårigt och drevs av SNCV/NMVB. Efter andra världskriget lades nästan alla linjer ned, men kustspårvägen längs hela den belgiska kusten (65 km) finns kvar. Delar av de gamla interurbanspårvägarna har också införlivats med Charlerois stadsbana.

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Tyskland var mellan 1915 och 1960 det europeiska land som hade flest interurbanspårvägar. Det största nätet fanns i Ruhrområdet, som idag delvis är konverterat till premetro. En liknande utveckling har nätet runt Köln och Bonn genomgått. Banorna norr om Frankfurt har likaledes införlivats med Frankfurts premetro. Ett interurbannät som än idag finns kvar är det runt Ludwigshafen och Mannheim, som sträcker sig till Heidelberg, Weinheim och Bad Dürkheim. Det finns även några spårvägssträckor öster om Berlin med interurbankaraktär, samt några andra linjer.

Polen[redigera | redigera wikitext]

Interurbanspårvägsnätet runt Katowice var som längst mer än 500 km (1930). Det är i drift än idag, men vissa delar är nedlagda. Det förbinder Katowice med bland annat Bytom, Będzin, Chorzów och Sosnowiec. Även runt Łódź finns flera linjer.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sverige har inte haft några interurbanspårvägar.[källa behövs] Det finns planer på en spårväg mellan Helsingborg och Höganäs.[1] Skulle dessa planer förverkligas, skulle i så fall detta bli Sveriges första interurbanspårväg.

Övriga länder[redigera | redigera wikitext]

Även i Japan, Argentina, Egypten, Italien, Tjeckien, Schweiz och Ryssland finns eller har funnits interurbanspårvägar.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Spårväg Helsingborg - Höganäs” (PDF). Helsingborgs stad och Höganäs kommun. 28 augusti 2013. http://www.helsingborg.se/ImageVaultFiles/id_44202/cf_2/Kortversion_forstudie.PDF. Läst 4 november 2013. 


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från nederländskspråkiga Wikipedia