Vejde
- För historikern, se Pehr Gunnar Vejde
| Vejde | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Kålordningen Brassicales |
| Familj | Korsblommiga växter Brassicaceae |
| Släkte | Vejdar Isatis |
| Art | Vejde I. tinctoria |
| Vetenskapligt namn | |
| § Isatis tinctoria | |
| Auktor | Linné |
| Synonymer | |
| |
Vejde (Isatis tinctoria) är en art inom familjen korsblommiga växter. Den är tvåårig, tämligen högväxt 50–100 cm hög glatt ört med blad och stjälk i en blågrön färg. Den blommar i juni-juli med många små gula blommor i täta klasar och med hängande skidor. Blomkronan är 2–3 centimeter bred.[1] Örten, och då främst bladen, innehåller samma blå färgämne som indigo, fast i lägre koncentration, och används inom växtfärgning.
Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]
Vejde återfinns i Asien och Europa på havsstränder, utefter vägkanter och på ruderatmarker.
Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]
Vejde förekommer i Sverige om än sällsynt; utmed Sveriges östersjökust samt på Öland och Gotland.
Vejde och människan[redigera | redigera wikitext]
Vejde har använts till växtfärgning sedan antiken och är den enda inhemska europeiska växten som, efter en komplicerad jäsningsprocess av bladen, ger blå färg. Växten odlades därför i stor skala i Frankrike och Tyskland, särskilt i Thüringen. Redan under 1200-talet odlades vejde allmänt. Vejdeindustrin gick dock under i konkurrens med den importerade indigon. I det vikingatida Sverige finns exempel från Birka på att vejde använts för gröna och blå färger[2], och i Sverige var det vejdefärgämnet som först gav den svenska flaggan dess färg och även karolinernas blå uniformer. Det har också använts som pigment - färglack - i måleri.[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Paul Davies och Bob Gibbons, Field Guide to Wild Flowers of Southern Europe; The Crowood Press Ltd, 1993
- ^ Harrison, Dick (2002). Jarlens sekel: en berättelse om 1200-talets Sverige. Stockholm: Ordfront. Libris 8449618. ISBN 91-7324-898-3 (inb.)
- ^ Fridell Anter, Karin; Wannfors, Henrik (2015). Så målade man. Svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid. (3). Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 300
Övriga källor[redigera | redigera wikitext]
- Dag Tomas Lindmark (2007) Absinthe - Sanning och myt, Grenadine Bokförlag, Stockholm
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Isatis, 1904–1926.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Den virtuella floran: Vejde
- Vejde i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikimedia Commons har media som rör Vejde.
