Ishockey vid olympiska vinterspelen 1976

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ishockey
vid olympiska vinterspelen 1976
Ice hockey pictogram.svg
Ishockey
Anläggning Olympiahalle Innsbruck
Datum 6-14 februari 1976
Medaljörer
Guldmedalj    Sovjetunionen
Silvermedalj    Tjeckoslovakien
Bronsmedalj    Västtyskland
«Sapporo 1972 Lake Placid 1980»

Ishockey vid olympiska vinterspelen 1976 spelades i Innsbruck i Österrike. Sovjetunionen vann guld före Tjeckoslovakien och Västtyskland. Stjärnforwarden, Valerij Charlamov gjorde det matchavgörande målet.

Kanada deltog inte på grund av det så kallade Kanadabråket och Sverige deltog inte eftersom Svenska Ishockeyförbundets förbundsstyrelse ansåg att Sverige inte längre kunde leva upp till amatörreglerna. Det hade först startats ett svenskt OS-lag under ledning av Hans "Virus" Lindberg med spelare från de sex lag som inte kvalificerade sig för spel den nystartade svenska Elitserien i ishockey säsongen 1975/1976. De sex lagen var: IF Björklöven, IF KB Karlskoga, Mora IK, Tingsryds AIF, Västerås IK och Örebro IK. Laget lades ned i början av 1975 efter två vinster och två förlustmatcher mot USA och Västtyskland. Men en större anledning till att Sverige inte deltog var att man var oroliga för att Elitserien skulle drabbas av minskade publikintäkter efter olympiska vinterspelen [1].

Medaljörer[redigera | redigera wikitext]

Plats Lag Spelare
Guld Sovjetunionen Sovjetunionen Vladislav Tretjak, Aleksander Sidelnikov, Aleksander Gusev, Vladimir Lutchenko, Sergej Babinov, Yury Lyapkin, Gennadiy Tsygankov, Sergej Kapustin, Aleksandr Maltsev, Boris Aleksandrov, Boris Michajlov, Alexander Yakushev, Vladimir Petrov, Valery Kharlamov, Vladimir Shadrin, Valerij Vasiljev, Viktor Shalimov, Viktor Zhluktov
Silver Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien Jiří Holík, Oldrich Machác, František Pospíšil, Jiří Holeček, Bohuslav Štastný, Ivan Hlinka, Vladimír Martinec, Eduard Novák, Josef Augusta, Jirí Bubla, Milan Chalupa, Jirí Crha, Miroslav Dvorák, Bohuslav Ebermann, Milan Kajkl, Jirí Novák, Milan Nový, Jaroslav Pouzar
Brons Västtyskland Västtyskland Lorenz Funk, Ernst Köpf, Sr., Alois Schloder, Rudolf Thanner, Josef Völk, Anton Kehle, Erich Kühnhackl, Rainer Philipp, Klaus Auhuber, Ignaz Berndaner, Wolfgang Boos, Martin Hinterstocker, Udo Kiessling, Walter Köberle, Stefan Metz, Franz Reindl, Ferenc Vozar, Erich Weißhaupt

Kvaliceringsmatcher[redigera | redigera wikitext]

Vinnarna i kvalificeringsomgången spelade i grupp A om platserna 1-6. Förlorarna spelade i grupp B om platserna 7-12.

  • Sovjetunionen - Österrike 16-3
  • Tjeckoslovakien - Bulgarien 14-1
  • Västtyskland - Schweiz 5-1
  • Polen - Rumänien 7-4
  • Finland - Japan 11-2
  • USA - Jugoslavien 8-4

Grupp A[redigera | redigera wikitext]

Finland − Västtyskland på ett frimärke från Paraguay.

Ettan vinner guld, tvåan silver och trean brons.

Plats Lag Antal matcher Vunna Oavgjorda Förlorade Gjorda mål Insläppta mål Poäng
1 Sovjetunionen 5 5 0 0 40 11 10
2 Tjeckoslovakien 5 3 0 2 17 10 6
3 Västtyskland 5 2 0 3 21 24 4
4 Finland 5 2 0 3 19 18 4
5 USA 5 2 0 3 15 21 4
6 Polen 5 1 0 4 9 37 0
  • Sovjetunionen - Tjeckoslovakien 4-3
  • Sovjetunionen - Västtyskland 7-3
  • Sovjetunionen - Finland 7-2
  • Sovjetunionen - USA 6-2
  • Sovjetunionen - Polen 16-1
  • Tjeckoslovakien - Västtyskland 7-4
  • Tjeckoslovakien - Finland 2-1
  • Tjeckoslovakien - USA 5-0
  • Västtyskland - USA 4-1
  • Västtyskland - Polen 7-4
  • Finland - Västtyskland 5-3
  • Finland - Polen 7-1
  • USA - Finland 5-4
  • USA - Polen 7-2
  • Polen - Tjeckoslovakien 1-0*

*Resultatet efter matchen Tjeckoslovakien - Polen var 7-1. Men det visades sig att en av de tjeckoslovakiska spelarna hade lämnat ett positiv dopningstest. Laget förklarades som förlorare med resultatet 0-1. Beslutet innebar att Polen vann matchen men det underliga var att laget fick inga poäng.

Grupp B[redigera | redigera wikitext]

Lag som förlorar sina matcher i kvaliceringsomgången, spelade i denna grupp om platserna 7 - 12.

Plats Lag Spelade matcher Vunna Oavgjorda Förlorade Gjorda mål Insläppta mål Poäng
7 Rumänien 5 4 0 1 23 15 8
8 Österrike 5 3 0 2 18 14 6
9 Japan 5 3 0 2 20 18 6
10 Jugoslavien 5 3 0 2 22 19 6
11 Schweiz 5 2 0 3 24 22 4
12 Bulgarien 5 0 0 5 19 38 0
  • Rumänien - Österrike 4-3
  • Rumänien Japan 3-1
  • Rumänien - Schweiz 4-3
  • Rumänien - Bulgarien 9-4
  • Österrike - Japan 3-2
  • Österrike - Jugoslavien 3-1
  • Österrike - Bulgarien 6-2
  • Japan - Jugoslavien 4-3
  • Japan - Schweiz 6-4
  • Japan - Bulgarien 7-5
  • Jugoslavien - Rumänien 4-3
  • Jugoslavien - Schweiz 6-4
  • Jugoslavien - Bulgarien 8-5
  • Schweiz - Österrike 5-3
  • Schweiz - Bulgarien 8-3

Poängligan[redigera | redigera wikitext]

Plats Spelare Spelade matcher Mål Assist Poäng
1 Sovjetunionen Vladimir Sjadrin 5 6 4 10
2 Sovjetunionen Aleksandr Maltsev 5 5 5 10
2 Sovjetunionen Viktor Sjalimov 5 5 5 10
2 Västtyskland Erich Kühnhackl 5 5 5 10
5 Sovjetunionen Valerij Charlamov 5 3 6 9
6 Västtyskland Ernst Kopf 5 3 5 8
7 Sovjetunionen Vladimir Petrov 5 4 3 7
8 Sovjetunionen Aleksandr Jakusjev 5 3 4 7
8 USA Bob Dobek 5 3 4 7
10 Västtyskland Lorenz Funk 5 2 5 7

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

  1. Sovjetunionen Sovjetunionen
  2. Tjeckien Tjeckoslovakien
  3. Tyskland Västtyskland
  4. Finland Finland
  5. USA USA
  6. Polen Polen
  7. Rumänien Rumänien
  8. Österrike Österrike
  9. Japan Japan
  10. Jugoslavien Jugoslavien
  11. Schweiz Schweiz
  12. Bulgarien Bulgarien

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stora ishockeyboken, Gregor von Know, Bokförlaget Semic 2002, sidan 45-71 - Den svenska OS-historien

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]