Islaywhisky

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Islaywhisky är skotsk whisky från ön Islay i inre hebriderna.

På ön bor drygt 3 200 personer och där finns 8 aktiva whiskydestillerier[1] samt ett nybyggt som öppnar sensommaren 2018, ett som är under återuppbyggnad med planerad start 2020 samt två som är under projektering.

Whiskyregionen Islay[redigera | redigera wikitext]

Port Ellen, Islay

Normalt indelas skotsk maltwhisky i regionerna[2] Lowlands, Highlands, Speyside, Islay och Campbeltown. Andra indelningar förekommer också, till exempel betraktas ibland övriga öar som en region som kallas Islands (dit då inte Islay räknas).

Gränsen mellan vad whiskyindustrin betecknar som Highland och Lowland går längs en imaginär linje mellan Dundee och Greenock[3], till skillnad från den gängse geografiska definitionen [4], där gränsen mellan Highlands[5] och Lowlands[6] går mellan Dumbarton och Stonehaven. Ursprungligen indelades whiskyn i Highland och Lowland baserat på olika skatteregler. I de skotska högländerna finns också området Speyside invid floden Spey, halvön Kintyre med staden Campbeltown och ön Islay, som dock räknas som egna whiskyregioner. Speyside har den största koncentrationen av whiskydestillerier, och ungefär hälften av destillerierna ligger där. Whisky från en region har ofta men långt ifrån alltid märkbara likheter i karaktären.

Islaywhiskyns karaktär och öns destillerier[redigera | redigera wikitext]

Whiskyn från Islay karakteriseras[7] av sin stora torv- och röksmak, som traditionellt varit speciellt framträdande i whiskysorterna från sydkusten, Ardbeg, Lagavulin, Laphroaig och Port Ellen. Även Caol Ila på ostkusten samt Bowmore och det relativt nystartade Kilchoman är rökiga whiskysorter.

Tvärs över havsviken Loch Indaal från Bowmore finns destilleriet Bruichladdich, som är ett av de mycket få skotska destillerier som har egen buteljering. Bruichladdich och nordöstligt belägna Bunnahabhain var tidigare mindre rökiga till karaktären och hade fler likheter med höglandswhisky men gör nu även rökiga varianter. Sedan Bruichladdich öppnades igen efter att ha varit nedlagt i ett antal år så utökades deras produktion av whiskytyper. Den whisky som nu tillverkas under namnet Bruchladdich, eller förkortat Laddie, är orökt[8]. Whisky säljs också under namnen Port Charlotte och Octomore som är valda efter tidigare destillerier som legat nära Bruichladdich. Port Charlotte är mycket rökig[9]. Octomore sägs vara världens mest rökiga whisky med en rökighet angett som fenolhalt på cirka 170 ppm,[10] med ett spann mellan 80,5 ppm hos Octomore 10 upp till 309 ppm hos Octomore 08.3 Islay barley.

Ett nerlagt destilleri som nu åter sätts i stånd för att troligen kunna vara i drift 2020 är Port Ellen[11], beläget i den sydliga hamnbyn med samma namn. Destilleriet lades ner 1983, men whiskyn kan fortfarande köpas hos välsorterade whiskyhandlare som Systembolaget. Den begränsade tillgången och höga kvaliteten[7] gör att priset för en 70 cl flaska Port Ellen år 2018 normalt ligger mellan 10 000 och 30 000 kr[12]. Whiskyn är mycket fyllig och rökig, liksom sina sydliga grannar Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig. Port Ellen är fortfarande i drift som mälteri och är en stor leverantör av färdig malt till en stor del av de olika destillerierna på Islay enligt deras specifikationer med avseende på till exempel rökighet.

Fler nya destillerier är på gång på Islay. Ardnahoe Distillery[13] startar sensommaren 2018 med Jim McEwan (tidigare Bruchladdich och innan dess Bowmore) som produktionschef. Han har också arbetat med designen av destilleriet. Planer finns också för destillerierna Gartbreck[14] (projekteras sedan länge) och Elixir Distillers[15] har nyligen skaffat mark vid byn Port Ellen.

Röksmaken[redigera | redigera wikitext]

Rökigheten eller torvsmaken ("peatiness" på engelska) kommer av att man vid torkningen av det mältade kornet ofta delvis använder torv som bränsle, vars rök leds genom malten. Smaken påverkas inte bara av mängden rök som leds genom malten, utan även vid vilken tidpunkt under torkningsprocessen som malten exponeras. Torven har olika egenskaper beroende på var och på vilket djup under markytan den är tagen, vilket också påverkar vilken smak den ger whiskyn.

Rökigheten brukar anges som halten fenoler (ppm) i malten. Idag är det Bruichladdich som via sina sorter Port Charlotte och Octomore (80-309 ppm) gör whisky på malt med de högsta fenolhalterna.[16] Ardbeg gjorde tidigare en version med namnet Supernova där malten hade en fenolhalt på cirka 100 ppm.

Fenolhalten i malten har dock inte ett entydigt samband med fenolhalten i den färdiga whiskyn,[17] då man förlorar ungefär två tredjedelar under framställningen. Hur mycket beror på en mängd faktorer som bland annat storlek och form på spritpannorna (pot stills), kondenseringen, med vilken hastighet destilleringen görs, och vid vilka alkoholhalter man börjar respektive slutar använda den avkokande alkoholen till whisky[18]. Den sista alkoholen som tas med till den färdiga spriten innehåller ungefär sex gånger mer fenol än den första delen, men också andra ämnen som inte alltid är en fördel att få med. Ekfatslagring gör whisky något mildare, varför en yngre whisky är mer rökig än om den tappas efter längre fatlagring.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Welcome to Islay Info”. https://www.islayinfo.com/. Läst 25 juli 2017. 
  2. ^ ”Scotch Whisky Association, Whisky Regions”. http://www.scotch-whisky.org.uk/understanding-scotch/whisky-regions-tours/. Läst 26 juli 2018. 
  3. ^ ”Scotch Whisky Association, Whisky Regions”. http://www.scotch-whisky.org.uk/understanding-scotch/whisky-regions-tours/. Läst 26 juli 2018. 
  4. ^ ”The Highlands and the Lowlands”. http://ebooks.grsu.by/british_society/2-the-highlands-and-the-lowlands-cultural-differences.htm. Läst 31 juli 2018. 
  5. ^ ”Highlands, av The Editors of Encyclopaedia Britannica”. https://www.britannica.com/place/Highlands-region-Scotland. Läst 31 juli 2018. 
  6. ^ ”Lowlands, av The Editors of Encyclopaedia Britannica”. https://www.britannica.com/place/Lowlands-region-Scotland. Läst 31 juli 2018. 
  7. ^ [a b] Murray, Jim (2018 (Ny utgåva varje år sedan 26 år.)). Jim Murray's Whisky Bible 2018 
  8. ^ ”BRUICHLADDICH”. https://www.bruichladdich.com. Läst 25 juli 2017. 
  9. ^ ”BRUICHLADDICH PORT CHARLOTTE”. https://www.bruichladdich.com/port-charlotte. Läst 25 juli 2017. 
  10. ^ ”BRUICHLADDICH OCTOMORE”. https://www.bruichladdich.com/octomore. Läst 25 juli 2017. 
  11. ^ ”Port Ellen and Brora to reopen”. https://scotchwhisky.com/magazine/latest-news/16384/port-ellen-and-brora-to-reopen/. Läst 25 juli 2018. 
  12. ^ ”Systembolaget”. http://www.systembolaget.se. Läst 25 juli 2018. 
  13. ^ ”Jim McEwan joins Islay’s Ardnahoe distillery”. https://scotchwhisky.com/magazine/latest-news/12614/jim-mcewan-joins-islay-s-ardnahoe-distillery/. Läst 25 juli 2018. 
  14. ^ ”Hunter Laing reveals new distillery plan for Islay”. https://www.bbc.co.uk/news/uk-scotland-glasgow-west-35364888. Läst 25 juli 2018. 
  15. ^ ”Elixir Distillers planning Islay distillery”. https://scotchwhisky.com/magazine/latest-news/18727/elixir-distillers-planning-islay-distillery/. Läst 25 juli 2018. 
  16. ^ ”BRUICHLADDICH”. https://www.bruichladdich.com/. Läst 25 juli 2018. 
  17. ^ ”Whisky Science, Peat”. http://whiskyscience.blogspot.com/2011/02/peat.html. Läst 31 juli 2018. 
  18. ^ ”The truth about peated whisky and phenols”. https://scotchwhisky.com/magazine/ask-the-professor/16459/the-truth-about-peated-whisky-and-phenols/. Läst 31 juli 2018.