Hoppa till innehållet

Ismael

Från Wikipedia
Ismael
FöddKanaan
DödArabiska halvön
MakaBint Al Madad
BarnNebajot[1]
Massa[2]
Misjma[2]
Hadad[3]
Kedma[3]
Tema[3]
Jetur[3]
Mibsam[1]
Adbeel[4]
Mahalat
Nafisj[3]
Basemat[5]
Duma[2]
Kedar[1]
FöräldrarAbraham[6]
Hagar[6]
SläktingarStorebröderna Jakob Israel och Isak
Redigera Wikidata

Namn och etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Ismael (arabiska: إسماعيل, ʾIsmāʿīl) är en profet och patriark inom de abrahamitiska religionerna. Han nämns i Tanakh (Gamla testamentet) och i Koranen och betraktas i islam som son till profeten Abraham och Hagar. Inom islam intar Ismael en särskilt framträdande ställning som profet, stamfader till araberna och en av de centrala gestalterna i berättelsen om Kaba i Mekka.

Namnet Ismael har hebreiskt ursprung (יִשְׁמָעֵאל, Yišmaʿel) och betyder ”Gud har hört” eller ”Gud hör”. Enligt de bibliska traditionerna gavs namnet eftersom Gud hade hört modern Hagars lidande.

Ismael i islam

[redigera | redigera wikitext]

I islam betraktas Ismael som en av Guds profeter och som en rättfärdig, sanningsenlig och tålmodig tjänare. Koranen beskriver honom som en som höll sina löften, uppmanade sin familj till bön och allmosor och var välbehaglig inför Gud (Koranen 19:54–55).

Enligt islamisk tradition befallde Gud profeten Abraham att lämna Hagar och den späde Ismael i en obebodd dal vid platsen där Mekka senare skulle uppstå, trots att där varken fanns vatten eller bosättning. När Abraham lämnade dem frågade Hagar om detta skedde på Guds befallning, och när han bekräftade det uttryckte hon tillit till att Gud inte skulle överge dem. När deras vatten tog slut sprang Hagar mellan kullarna Safa och Marwa i desperat sökande efter hjälp. Därefter lät Gud källan Zamzam springa fram vid Ismaels fötter, vilket gjorde bosättning möjlig på platsen och ledde till att människor slog sig ned där.

Senare återvände Abraham och tillsammans med Ismael uppförde han Kaba, det heliga huset i Mekka, som enligt islam är tillägnat dyrkan av den ende Guden (Koranen 2:127). Ismael betraktas därför som en av grundgestalterna i islams heliga historia och i pilgrimsfärden (hajj), där flera ritualer knyts till berättelsen om honom och hans mor.

I islamisk tradition är det också Ismael — inte Isak — som avses i berättelsen om sonen som Abraham var beredd att offra som ett prov från Gud. När både far och son underkastade sig Guds vilja ersattes offret av ett stort djur (Koranen 37:100–107). Denna händelse ligger till grund för den muslimska offerhögtiden Eid al-Adha.

Efter dessa händelser återvände Abraham till Kanaans land, där han senare fick sonen Isak och sonsonen Jakob, stamfader till Israels barn. Genom Isak och Jakob kom en lång rad profeter enligt både biblisk och islamisk tradition. Ismael växte däremot upp i Mekka och blev stamfader till de nordarabiska stammarna. Inom islam betraktas hans ättlingar som en egen nation i Arabien, och ingen ny profet sändes bland dem förrän profeten Muhammed, som anses härstamma från Ismael genom Quraysh-stammen.

Ismael i judendom och kristendom

[redigera | redigera wikitext]

I judisk och kristen tradition är Ismael Abrahams förstfödde son genom Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna. Han växte upp i öknen Paran och betraktas i Bibeln som stamfader till tolv furstar eller stammar (1 Mosebok 25:12–18). Senare fick Abraham även sonen Isak med Sara, vilket i den bibliska berättelsen leder till att Hagar och Ismael förvisas.

Avkomma

[redigera | redigera wikitext]

Enligt de bibliska uppgifterna fick Ismael tolv söner som blev stamfäder för olika arabiska stammar: Nebajot, Kedar, Adbeel, Mibsam, Mishma, Duma, Massa, Hadad, Tema, Jetur, Nafish och Kedema. En dotter nämns också i vissa traditioner.

Betydelse

[redigera | redigera wikitext]

Ismael räknas som en av de stora profeterna och som en central länk i profeternas kedja från Abraham till Muhammed. Hans liv och gärningar är nära förknippade med Mekkas heliga geografi, pilgrimsfärden och flera av islams viktigaste rituella traditioner.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

    Koranen och hadither [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14]

    Encyclopaedia of Islam [15]

    Ibn Kathir — Profeternas berättelser [16]

    v • r
    Islamiska profeter i Koranen och deras förekomster i Bibeln
    AdamIdrisNuh HudSalehIbrahimLutIsmail IshaqYaqubYusufAyub
    آدمادريسنوحهودصالحابراهيملوطاسماعيلاسحاق يعقوبيوسفأيوب
    AdamEnokNoaEverOkänd AbrahamLotIsmaelIsakJakobJosef Job
    Shoaib MusaHarunDhul-KiflDaudSulayman IlyasAl-YasaYunusZakariyaYahya IsaMuhammed
    شعيبموسىهارونذو الكفلداود سليمانإلياساليسعيونسزكريايحيىعيسىمحمد
    JetroMoseAronHesekielDavidSalomoEliaElishaJonaSakariasJohannesJesusMuhammed
    1. 1 2 3 Mose, ”13”, בראשית.[källa från Wikidata]
    2. 1 2 3 Mose, ”14”, בראשית.[källa från Wikidata]
    3. 1 2 3 4 5 Mose, ”15”, בראשית.[källa från Wikidata]
    4. ↑ ”23”.[källa från Wikidata]
    5. ↑ Mose, ”3”, בראשית.[källa från Wikidata]
    6. 1 2 Mose, ”15”, בראשית.[källa från Wikidata]
    7. ↑ Koranen 2:127
    8. ↑ Koranen 14:37
    9. ↑ Koranen 37:100–107
    10. ↑ Koranen 19:54–55
    11. ↑ Sahih al-Bukhari, bok 60 (Profeterna), hadith nr 3364–3365
    12. ↑ Sahih al-Bukhari, bok 60 (Profeterna), hadith nr 3366
    13. ↑ Koranen 19:54–55
    14. ↑ Koranen 14:37
    15. ↑ Encyclopaedia of Islam, 2nd ed., "Ismāʿīl"
    16. ↑ Ibn Kathir, Qisas al-Anbiya (Profeternas berättelser), kapitlet om Ismael
    Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ismael&oldid=59194014”