Isoleucin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Isoleucin
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn 2-Amino-3-metylpentansyra
Kemisk formel C5H10(NH2)COOH
Molmassa 131,173 g/mol
Utseende Färglösa kristaller
CAS-nummer 73-32-5
SMILES CCC(C)C(N)C(O)=O
Egenskaper
Löslighet (vatten) 40 g/l
Smältpunkt 284 °C (sönderfaller)
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Isoleucin (förkortas Ile eller I) är en av de 20 aminosyrorna som är byggstenar i proteiner. Den tillhör gruppen neutrala, hydrofoba, opolära aminosyror och är en av de essentiella aminosyrorna som kroppen inte själv kan tillverka, utan måste tillföras genom födan.

I den genetiska koden kodas isoleucin av tre kodon: AUU, AUC och AUA.

Mat med rikligt isoleucin: ägg, kyckling, fläsk, sojabönor, keso, mjölk, cashewnötter och sädeskorn.

Isoleucin är en av de tre grenade aminosyror (BCAA) vars egenskaper bland annat kan främja muskelproteinsyntesen. Denna effekt är dock som störst då isoleucin tas tillsammans med de övriga grenade aminosyrorna (leucin och valin), snarare än då isoleucin tas som ett isolerat kosttillskott.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ EAA är bättre än BCAA på att aktivera proteinsyntesen” (på sv-SE). Träningslära. 11 april 2016. http://traningslara.se/eaa-ar-battre-bcaa/. Läst 23 september 2017.