Israels flygvapen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Israels flygvapen
Coat of arms of the Israeli Air Force.png
Information
Datum28 maj 1948
LandIsrael Israel
Del avIsraels försvarsmakt
HögkvarterHaKirya, Tel Aviv
WebbplatsIAF Official Website
Befälhavare
FlygvapenchefAmikam Norkin

Israels flygvapen (hebreiska: חיל האוויר Cheil haAwir, engelska: Israeli Air Force, förkortat IAF) utnyttjar främst F-16-stridsplan och Apache-stridshelikoptrar har även tankplan som Boeing 707 för längre uppdrag. Flygvapnet har dessutom tillgång till obemannade flygplan, så kallade UAV som tillverkas lokalt.

Flygvapnet under 1948 års arabisk-israeliska krig[redigera | redigera wikitext]

De första stridsflygplanen[redigera | redigera wikitext]

Föregångare till det israeliska flygvapnet var Palestine Flying Service som grundades av Irgun 1937, och Sherut Avir, Haganahs flyg.[1] Det israeliska flygvapnet bildades den 28 maj 1948, kort efter att Israel utropat sig till stat och befann sig under attack. Styrkan bestod av en samling beslagragna eller donerade civila flygplan som hade byggts om för militär användning. En mängd föråldrade och överflödiga stridsflygplan från andra världskriget togs snabbt fram på olika sätt för att komplettera denna flotta. Ryggraden för Israels flygvapen var 25 Avia S-199 (köpta från Tjeckoslovakien, huvudsakligen tjeckoslovakiskt byggda Messerschmitt Bf 109) och 60 Supermarine Spitfire LF Mk IXE, varav den första, "Israel 1", var lokalt monterad av reservdelar och en räddad motor från en av det egyptiska flygvapnets Spitfire. [2] Det som utöver detta behövdes till flygplanet hade köpts från Tjeckoslovakien.

De första stridshandlingarna[redigera | redigera wikitext]

Den 29 maj 1948 gick Israels nybildade flygvapen till attack, och hjälpte därmed till i ansträngningarna att stoppa den egyptiska framryckningen från Gaza norrut. Fyra nyanlända Avia S-199, som flögs av Lou Lenart, Modi Alon, Ezer Weizman och Eddie Cohen, slog till mot egyptiska styrkor nära Ashdod. Även om skadorna på fienden var minimala, gick två flygplan förlorade och Cohen dödades.[3] I alla fall uppnådde Israel sitt mål: att stoppa egyptierna.

Luftstrider[redigera | redigera wikitext]

Sedan omonterade plan beskjutits på marken den 30 maj på Ekrons flygfält flyttades jaktplanen till en provisorisk landremsa runt den nuvarande Herzliya Airport. Flygfältet användes därför att det låg en bit tillbaka från frontlinjerna och var hemligt, eftersom det var en specialbyggd landremsa. Den byggdes, sedan fientligheterna hade börjat, mellan apelsinodlingarna runt Herzliya, och visades inte på publicerade kartor. Det israeliska flygvapnet fick sina första segrar den 3 juni när Modi Alon, som flög det tjeckiska Avia D.112, sköt ner två egyptiska DC-3:or som precis hade bombat Tel Aviv. Den första luftstriden mot fienden ägde rum några dagar senare, den 8 juni, när Gideon Lichtaman sköt ner en egyptisk Supermarine Spitfire.[4] Under dessa inledande operationer hade skvadronen ett fåtal plan, medan deras arabiska motståndare hade fullständigt luftherravälde. De israeliska stridsflygplanen parkerades utspridda mellan apelsinträden. Jaktplanen flyttades i oktober till Hatzor Airbase från Herzliyaremsan, på grund av dess olämplighet under regniga förhållanden och trolig förlust av hemlig status. Flyttade frontlinjer gjorde tidigare brittiska flygbaser säkra för användning och en förändring av balansen mellan de stridande till Israels fördel.[5]

Förändrad maktbalans[redigera | redigera wikitext]

Allt eftersom kriget fortskred skaffade Israel fler och fler flygplan, inklusive Boeing B-17, Bristol Beaufighters, de Havilland Mosquitos och North American P-51 Mustang, vilket ledde till en förändring i maktbalansen.

Flygvapenchefer[redigera | redigera wikitext]

Amir Eshel, den förutvarande flygvapenchefen

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Israeli Air Force, 17 juni 2022.