Jädraås

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jädraås
Tätort
Skogsbyn i Jädraås
Skogsbyn i Jädraås
Land  Sverige
Landskap Gästrikland
Län Gävleborgs län
Kommun Ockelbo kommun
Koordinater 60°50′30″N 16°28′0″Ö / 60.84167°N 16.46667°Ö / 60.84167; 16.46667
Area 75,02 hektar
Folkmängd 220 (2010)[1]
Befolkningstäthet 2,93 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod 7144
GeoNames 2703419
Ockelbos läge i Gävleborgs län
Red pog.svg
Ockelbos läge i Gävleborgs län

Jädraås är en tätort i Ockelbo kommun, Gävleborgs län (Gästrikland). Samhället ligger cirka 30 km nordväst om Sandviken. Runt Jädraås ligger byarna Gammelboning, Ulvtorp, Ivantjärn.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ortnamnet (1880 Jädraås) innehåller ånamnet Jädran, nu Jädraån (1684 Jädran Fluvius), vilket är bildat till jäder 'kant', 'rand', samt ås.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Jädraås bruk anlades 1857 av ägaren till Ockelboverken, Joh. Alb. Salomon Åberg. Ockelboverken hade grundats på 1670-talet och järnhanteringen bedrevs på flera platser. 1857 lades hyttan vid Åbron ned och en ny uppfördes 1856-57 vid Jädraås, vilket låg närmare gruvorna i Vintjärn samt hade god tillgång till vattenkraft. Transportmöjligheterna mellan gruvor och bruk förbättrades i slutet av 1800-talet genom utbyggnades av Dala-Ockelbo-Norrsundets järnväg (DONJ). Jädraås kom att bli järnvägen administrativa centrum med reparationsverkstäder, snickeriverkstad, målarverkstad, lokstallar och ett förhållandevis stort stationshus.

Efter Åbergs död år (1885) sålde arvingarna 1887 Ockelboverken, där Jädraås ingick, till Kopparbergs och Hofors Sågverks AB (namnändrat til Kopparfors AB 1937). Jädraås kom med tiden att växa till förhållandevis stort järnbruk, på bekostnad av ett antal mindre som istället lades ned. Hyttan från 1857 byggdes om ett flertal gånger innan den fick sitt slutliga utseende genom olika ombyggnader under perioden 1905-1915. 1905 togs en lancashiresmedja med fem lancashirehärdar och en ångsmälthammare i bruk. 1912 tillkom ett råskensverk från Brattfors bruk, och två år senare utbyggdes smedjan med ytterligare fem lancashirehärdar och en ångsmälthammare. Lancashiresmedjan i Jädraås var därmed en av de största i av detta slag i landet. Brukets storhetstid var dock över redan i början av 1930-talet. Lönsamheten för bolagets järnindustri försämrades, vilket resulterades i att masugnen lades ned den 22 augusti 1930. Driften vid lancashiresmedjan kom att fortsätta ännu i ett par år, men minskade efterhand för att helt upphöra 1942. Därefter tog skogsbruket över som huvudnäring i Jädraås.

I samband med att Kopparfors AB 1967 började klargöra att Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnväg (DONJ) skulle läggas ned, väcktes tanken bland flera järnvägsintresserade om en museijärnväg mellan Jädraås och Tallås. Efter att järnvägen lagts ned 1969-70 sparades sträckan mellan Jädraås och Tallås och museiföreningen Jädraås-Tallås Järnväg (JTJ) bildades. Det är en sträcka på drygt fyra kilometer, som utökades med ytterligare drygt en kilometer i slutet på 90-talet, då man förlängde sträckningen till Svartbäcken Nedre.


Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Jädraås 1920–2010[2][3][4][5][6][7][8][9][10][11]
År Folkmängd Areal (ha)
1920
  
700 ##
1930
  
606 ##
1935
  
552 ##
1940
  
460 ##
1945
  
468 ##
1950
  
405 ##
1960
  
414 75
1965
  
388 74
1970
  
276 74
1975
  
247 80
1980
  
252 80
1990
  
307 77
1995
  
275 77
2000
  
279 77
2005
  
243 77
2010
  
220 75
Anm.:
 ## Som tätort/befolkningsagglomeration 1920–1950.



Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Vid museijärnvägen finns både äldre fordon och byggnader bevarade från DONJ. De flesta byggnaderna där är uppförda under åren 1885-95.

Hyttan och lancashiresmedjan ligger båda två utefter Jädraån. Efter nedläggningen lämnades byggnaderna att förfalla, men räddades i sista stund. Fortfarande pågår arbetet med att restaurera smedjan. Vidare finns bruksherrgården (uppförd 1856/57) och ett antal arbetarbostäder på olika platser. De flesta av dessa uppfördes i samband med brukets expandering i början av 1900-talet.

Skogsarbetarbyn, som uppfördes i början av 1950-talet, hör till de mer ur arkitektonisk synvinkel värdefulla exemplen på arbetarbebyggelse från 1900-talets mitt. Byn ritades av arkitekten Ralph Erskine.


Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  3. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1920, II, Befolkningsagglomerationer, trosbekännelse, stamskillnad, utrikes födelseort, främmande statsborgarskap, lyten m.m.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1925. Sid. 79. http://www.webcitation.org/6evcUb5Jm. Läst 2016-01-30 
  4. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1930, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1935. Sid. 133. http://www.webcitation.org/6TbpmPsGq. Läst 2014-10-26 
  5. ^ (PDF) I. Allmänna folkräkningen den 31 december 1935, Folkmängden kommunvis efter kön, civilstånd och större åldersgrupper. Befolkningsagglomerationer. Obefintliga. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1937. Sid. 86. http://www.webcitation.org/6Wm6fpPKR. Läst 2015-03-03 
  6. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1940, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1942. Sid. 230. http://www.webcitation.org/6TCcNWXzt. Läst 2014-10-09 
  7. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1945, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1947. Sid. 221. http://www.webcitation.org/6TamDOErk. Läst 2014-10-25 
  8. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. Sid. 230. http://www.webcitation.org/6T09ZkyrB. Läst 2014-10-09 
  9. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. Sid. 68 
  10. ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. Sid. 65 
  11. ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1980 Del 2:3, Tätorternas areal och folkmängd, utveckling mellan 1975 och 1980. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1984-06-29. Sid. 53. http://www.webcitation.org/6VbOaXwnN. Läst 2015-01-15 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]