Jämställdhetsintegrering

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Jämställdhetsintegrering eller jämtegrering är en strategi för att nå uppsatta jämställdhetsmål. Strategin innebär att ett jämställdhetsperspektiv integreras i alla verksamhetsområden och i alla led av beslutsfattande, planering och utförande av verksamheter. Konkret innebär det att förhållanden och villkor för både kvinnor och män ska synliggöras. Varje fråga som berör individer ska prövas ur ett jämställdhetsperspektiv och konsekvenserna av hur förslag kan tänkas utfalla för kvinnor respektive män ska analyseras.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Strategin antogs av Sveriges regering (regeringen Bildt) 1994. Alla länder som skrev under slutdokumentet från FN:s kvinnokonferens i Beijing 1995 har åtagit sig att tillämpa strategin och EU antog den som huvudstrategi för sitt jämställdhetsarbete 1996.

Den 3 juli 2008 fick Nationella sekretariatet för genusforskning i uppdrag av regeringen Reinfeldt att fram till den 31 december 2010 bygga upp ett stöd för statliga myndigheters arbete med jämställdhetsintegrering. Sekretariatet tilldelades 13 miljoner kronor för ändamålet. I samarbete med SKL, Vinnova och Europeiska Socialfondens Temagrupp Likabehandling skapades jämställ.nu, en gemensam portal om jämställdhetsintegrering.

Arbetet med jämställdhetsintegrering har mött en del kritik av vissa[vem?] forskare för att det tenderar att bli ett mål i sig, snarare än ett medel för att uppnå målen. Enligt vissa teorier betonas allt mer vikten av att tillämpa intersektionella analyser i arbetet med jämställdhetsintegrering, med tanke på att inte alla kvinnor lever under samma villkor i samhället.[1] Enligt dessa teorier påverkas exempelvis möjligheter på arbetsmarknaden av bland annat ras, sexualitet, funktionalitet och klass.[2]

Kritiker[redigera | redigera wikitext]

Litteraturvetare Anna Victoria Hallberg har anklagat strategin för att vara en politisering och ett ingrepp i universitets och högskolors egenmakt.[3] Statsvetare Erik Ringmar instämmer och har framfört att strategin saboterar den akademiska friheten som skall råda på svenska lärosäten.[4]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Inte bara jämställdhet - Intersektionella perspektiv på hinder och möjligheter i arbetslivet (SOU 2014:34). Delegationen för jämställdhet i arbetslivet. 2014. sid. 9-30.. 
  2. ^ Alnebratt, Kerstin; Malin Rönnblom (2016). Feminism som byråkrati - Jämställdhetsintegrering som strategi. Danmark: Leopard förlag. sid. 125-146. 
  3. ^ ”Politiseringen av universiteten är farlig”. Expressen TV. https://www.expressen.se/tv/ledare/ledarsnack/politiseringen-av-universiteten-ar-farlig/. Läst 15 december 2019. 
  4. ^ Erik Ringmar: Staten hotar den akademiska friheten”. Svenska Dagbladet. 11 november 2017. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/erik-ringmar-staten-hotar-den-akademiska-friheten. Läst 15 december 2019. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]