Järnsparvar

Från Wikipedia
För växtsläktet Prunella, se Brunörtssläktet.
Järnsparvar
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljJärnsparvar
Prunellidae
Vieillot, 1816
SläktePrunella
Vieillot, 1816
Arter
Se text

Järnsparvar (Prunellidae) är en familj av fåglar i ordningen tättingar som omfattar det enda släktet Prunella.

Utseende och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Järnsparvarna är små fåglar som har drag av sparv, sångare och trast och de har rätta korta rundade vingar. Deras fjäderdräkter går i brunt, grått, beige, gult och svart. Näbben är smal och spetsig men med ganska grov bas vilket refelekterar deras huvudsakliga sommarföda som är insekter vilket utökas med bär och frön om vintern. Könen och åldrarna är mycket lika.

De födosöker mest på marken där de tar sig fram på ett hoppande och hukande vis. De bygger skålformade reden där de lägger i genomsnitt fyra ofläckade gröna eller blå ägg som paret ruvar tillsammans.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Järnsparvarna som nästan uteslutande återfinns i palearktis är en liten grupp med närbesläktade arter. Alla arter har sin utbredning i bergsregioner i Asien och Europa utom järnsparv (Prunella modularis), sibirisk järnsparv (Prunella montanella) och japansk järnsparv (Prunella rubida) som också återfinns i låglandsområden. Merparten av arterna flyttar inte några längre sträckor om vintern men de lämnar de kallaste områdena i sitt utbredningsområde eller flyttar i höjdled. Sibirisk järnsparv är den enda arten vars hela population flyttar en längre sträcka. Även den norra och östliga populationen av järnsparv flyttar till varmare områden om vintern medan den västra och sydliga populationen är stannfåglar.

Arter[redigera | redigera wikitext]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Släktnamnet Prunella delar järnsparvarna med växtsläktet brunörter (Prunella).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 256 
  • Lars Larsson, Birds of the world, CD-rom, 2001
  • Viss information från engelska Wikipedias artikel Accentor i april 2007.