Jättebäver

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Jättebäver
Status i världen: Förhistorisk
Giant-beaver-fieldmuseum.jpg
Castoroides ohioensis, Field Museum
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljBävrar
Castoridae
SläkteCastoroides
ArtJättebäver
C. ohioensis
Vetenskapligt namn
§ † Castoroides ohioensis
Hitta fler artiklar om djur med

Jättebävern (Castoroides ohioensis) levde i nuvarande Nordamerika under pleistocen tid och dog ut för cirka 10 000 år sedan. Den kunde bli stor som en svartbjörn med en längd upp till 2,5 m och en vikt överstigande 300 kg. 70 000 år gamla fossil har hittats i Toronto, Kanada. De flesta fossil har hittats i mellanvästern i USA, framförallt i Ohio, Minnesota, Indiana, och Wisconsin.

Skillnaden mellan moderna bävrar och jättebävrar är inte bara kroppsstorleken, utan även att moderna bävrar har mejsellika tänder utmärkta för att gnaga på trä, medan jättebäverns tänder var längre, cirka 15 cm långa, och bredare. Dessutom måste jättebäverns svans ha varit smalare och bakbenen kortare.

De första fossilen efter jättebävrar upptäcktes år 1837 i ett kärr i Ohio, varav namnet ohioensis. Ingenting är känt om huruvida de byggde bon liknande de som moderna bävrar bygger. I Ohio har man funnit spår som skulle kunna tolkas som härrörande från ett jättebäverbo som var 1,50 m högt och 2,5 m i diameter och byggt av trädstammar och kvistar.