Pälsvingad brunfladdermus

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Jättefladdermus)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pälsvingad brunfladdermus
Status i världen: Nära hotad[1]
GreaterNoctule.JPG
Nyctalus lasiopterus, märk tandbeväpningen!
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteNyctalus
ArtPälsvingad brunfladdermus
N. lasiopterus
Vetenskapligt namn
§ Nyctalus lasiopterus
AuktorSchreber, 1780
Hitta fler artiklar om djur med

Pälsvingad brunfladdermus[2], tidigare även jättefladdermus (Nyctalus lasiopterus), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).

Den är Europas största fladdermus (förutom halsbandsflyghunden) med en kroppslängd mellan 8 och 10 cm, en spännvidd på 41–46 cm och vikt upp till 76 g.[3] Pälsen är enfärgat rödbrun likt stor fladdermus, men öronen är rundare och bredare än hos denna[4].

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Den söker näring i löv- och blandskog samt, speciellt under flyttning, i skogklädda floddalar. Den är starkt beroende av gammal, uppväxt skog, eftersom den har sitt dagviste främst i ihåliga träd, och i mindre grad i byggnader. Vinterdvalan tillbringar den på samma ställen, men kan även bruka klippskrevor. Den kan gå upp i bergen, i Schweiz upp till 1 900 m. Litet är känt om dess vanor i övrigt, men i nordöstra delen av sitt utbredningsområde skall den företa flyttningar.[1]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Pälsvingad brunfladdermus lever främst på insekter, men har även rapporterats fånga flyttande småfåglar (små tättingar). Den är en av mycket få fladdermöss som har rapporterats äta fåglar. I samband med flyttfågelsträcken utgör dessa majoriteten av dess diet.[5] [1][6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Pälsvingad brunfladdermus har en spridd men mycket gles utbredning som sträcker sig från Iberiska halvön till Balkan och sparsamt i Nordafrika med 2 fynd i nordvästra Marocko, 5 fynd i Libyen och ett troligt, gammalt fynd i Algeriet. Österut går den via Mindre Asien, Kaukasus och norra Iran till Kazakhstan och Uralbergen.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Nyctalus lasiopterusIUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A. M. et. al. (2008), besökt 2009-06-11.
  2. ^ De Jong et al.. ”Nya svenska namn på Europas fladdermöss”. Sveriges lantbruksuniversitet. http://pub.epsilon.slu.se/12670/1/de_jong_et_al_151006.pdf. Läst 20 juni 2017. 
  3. ^ Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 57. ISBN 91-46-16576-2 
  4. ^ Curry-Lindahl, Kai (1982) [1975]. Däggdjur i färg. Stockholm: Almqvist & Wiksell. sid. 152. ISBN 91-20-06724-0 
  5. ^ Carlos Ibáñez, Javier Juste, Juan L. García-Mudarra, och Pablo T. Agirre-Mendi (7 augusti 2001). ”Bat predation on nocturnally migrating birds” (på en). PNAS 98:9700-9702. PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America). http://www.pnas.org/content/98/17/9700.full. Läst 11 juni 2009. 
  6. ^ Popa-Lisseanu, Ana G.; Delgado-Huertas, Antonio; Forero, Manuela G.. ”Bats' Conquest of a Formidable Foraging Niche: The Myriads of Nocturnally Migrating Songbirds”. PLoS ONE 2 (2): sid. e205. doi:10.1371/journal.pone.0000205. http://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0000205. Läst 31 mars 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]