Jätteknölkalla
| Jätteknölkalla | |
 Crius på Bergianska trädgården i Stockholm i blomning 2013. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
| Ordning | Alismatales |
| Familj | Kallaväxter Araceae |
| Underfamilj | Aroideae |
| Släkte | Amorphophallus |
| Art | Jätteknölkalla A. titanum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Amorphophallus titanum | |
| Auktor | (Becc.) Becc. ex Arcang. |
Jätteknölkalla, Amorphophallus titanum, är en blomväxt i knölkallasläktet, är den växt som har den största blomställningen. Arten är känd för sin starka lukt, som påminner om ett ruttnande djur. Den blommar högst oregelbundet, och hos svenska växthusodlade exemplar har detta endast skett fyra gånger.
Upptäckt och spridning
[redigera | redigera wikitext]Vetenskaplig upptäckt
[redigera | redigera wikitext]Arten upptäcktes och beskrevs 1878 första gången av den italienske botanisten Odoardo Beccari.[1] Han sände frön till sin vän markisen av Corsi Salviati i Italien. Denne sände i sin tur några småplantor till Kew Gardens i London.[2]
Det vetenskapliga namnet Amorphophallus titanum betyder "formlös jättefallos".[1] Lokalbefolkningen i dess naturliga spridningsområde kallar den bunga bangkai, vilket betyder "kadaverblomma".
Spridning
[redigera | redigera wikitext]Jätteknölkallan växer vilt i öppningar i regnskogar på kalkrika kullar på västra delen av Sumatra i Indonesien, i ett område något större än Småland.[1] Biotopen är regnskogar på kalkrika kullar.[3]
Första gången en jätteknölkalla blommade i odling och utanför sitt naturliga utbredningsområde på Sumatra skedde 1889. Detta var ett av exemplaren i Kew Gardens.[2]
Biologi
[redigera | redigera wikitext]Växtcykel
[redigera | redigera wikitext]Arten har en speciell växtcykel, där den omväxlande syns som ett blad, i vilande tillstånd respektive med blomställning. Blomningen sker under 2–3 dagars tid.[1]
Växtens enda blad, stort som ett mindre träd à fem meters höjd,[1][4] utgår från näringen i en stor rotknöl. Rotknölen har som störst noterats väga 160 kilogram. Efter 9 till 24 månader vissnar bladet, varefter knölen några månader senare skickar upp ett nytt och ännu större blad. Samtidigt växer rotknölen till. Några cykler senare, med omväxlande blad och vila, är växten tillräckligt kraftfull för att kunna generera en blomning. Detta motsvarar mellan sju och tio års tid.[4] Efter att växten satt frukt återgår den till en period av via, varefter den skickar upp ett nytt blad och samlar näring tills det blir tid till en ny blomning.[1]
I naturen lever en planta i uppskattningsvis 40 år.[4]
Blomställning och pollinering
[redigera | redigera wikitext]Jätteknölkallans blomställning kan bli upp till tre meter hög. Ståndare och pistill växer på samma blomställning. För att undvika självpollinering blommar de med två–tre dagars mellanrum. Tillväxten av blomställningen kan ske med en daglig hastighet av mellan fem och 15 centimeter. När blomställningen nått över 1,5 till 2,5 meters höjd vecklar ett hölsterblad ut sig, ett blad som likna en purpurröd och plisserad kjol av sammet.[1]
Blomning sker i naturen vartannat eller vart tredje år, än mer sällan vid odling i växthus;[1] det tar runt 15 år från sådd till första blomning. Vid blomning blottas blommans röda färg, och en stark lukt motsvarande en kombination av kadaver, rutten fisk och bränt socker sprids.[1] Doften genereras av en kombination av dimetyltrisulfid och dimetyldisulfid, kompletterat med trimetylamin och isovaleriansyra. Den första svavelföreningen ger ut en doft av ruttnande kål eller lök, den andra en doft av vitlök, den tredje en doft av ruttnande fisk eller andra havsorganismer, den fjärde en doft av svettiga strumpor.[4]
Blomman blir samtidigt varm,[5] runt människans kroppstemperatur. Kombinationen av dessa egenskaper skapar illusionen av ett ruttnande kadaver, vilket attraherar asätande skalbaggar som lockas in i blomman och pollinerar den. Asbaggarna luras in i blomman, där de stängs in under två dagar. Första dagen fångas de in i en fälla i blomställningens botten i ett tunnelliknande utrymme med nedåtriktade hårstrån. De tvingas tillbringa natten där och pollinerar då honblommorna och lägger sina ägg. Den andra dagen öppnar hanblomman upp, och de pollenbärande skalbaggarna kan då krypa ut och därefter uppsöka andra blommande jätteknölkallor.[5]
En liknande pollineringsmetod använder Rafflesia arnoldii, en växt med världens största enskilda blomma.[4] Även denna är en stor växt med hemvist i det tropiska Sydostasien.[6] Till skillnad från knölkallan är det här själva blomman som är stor, inte blomställningen. Knölkallan saknar i själva verket kronblad.[4]
Jätteknölkallor i odling
[redigera | redigera wikitext]Jätteknölkallan är svår och tidskrävande att odla, vilket gör den eftertraktad bland avancerade odlare.
Botaniska trädgårdar världen över ingår i ett nätverk för att odla och bevara jätteknölkallor,[7] bland andra Bergianska trädgården i Stockholm och Göteborgs botaniska trädgård. Omkring 180 blomningar av odlade exemplar bedöms ha skett efter den första sådana blomningen i Kew Gardens 1889[8] (alternativt 1890[9]). Fyra jätteknölkallor har blommat varsin gång i Sverige. Första gången var i maj 1935 i Bergianska trädgården[1] och därefter i juli 2005 i Göteborg samt i maj 2011[1] och i juli 2013 i Stockholm.
Popularitet
[redigera | redigera wikitext]Jätteknölkallan odlas i ett fåtal exemplar av botaniska trädgårdar världen över, och dess sällsynta blomningar, totalt hittills omkring ett hundra i odling, drar stora skaror besökare. Universitet i Basel fick 25 000 besökare vid en blomning i april 2011,[10] och botaniska trädgården i Bonn registrerade fler än 16 000 besökare under en tredagarsblomning.[11] När jätteknölkallan Cronus blommade i Bergianska trädgården i Stockholm 2011 registrerades 7 000 besökare, när ett av dess syskon blommade två år senare drygt 4 600 besökare.[1]
David Attenborough populariserade jätteknölkallan i sin TV-dokumentär The Private Life of Plants, vilken premiärvisades på BBC i Storbritannien i januari-februari 1995. I den tredje delen, "Flowering", ägnas ett avsnitt åt denna växt. Filmavsnittet spelades in 1993 under en expedition till västra Sumatra, vilken organiserades av James R Symon och vid vilken Symon också samlade in frön från en planta. Dessa frön har senare spridits till olika botaniska trädgårdar och är ursprunget till bland andra Bergianska trädgårdens jätteknölkallor.
Bilder
[redigera | redigera wikitext]
Blommande jätteknölkalla (till höger) på ett fotografi från Sumatra 1900-1940.
En jätteknölkalla i Kew Gardens i London strax före blomning.
Kollapsad blomställning efter blomning.
Blad av jätteknölkalla.
Knöl.
_-_reuzenaronskelk_Nationale_Plantentuin_Meise_10-01-2010_14-37-22.JPG)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Bergianska trädgården (2 december 2025). ”Jätteknölkalla - ett av växtvärldens underverk - Stockholms universitet”. www.su.se. https://www.su.se/enheter/bergianska-tradgarden/besok-oss/att-gora/jatteknolkalla---ett-av-vaxtvarldens-underverk. Läst 13 februari 2026.
- 1 2 Bergianska trädgårdens informationstavla "Jätteknölkallan upptäcktes 1878". läst 2013-07-11
- ↑ Amorphophallus titanum på University of Connecticuts webbplats Arkiverad 2 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine., läst 2013-07-12
- 1 2 3 4 5 6 ”Frequently Asked Questions About the Titan Arum or Corpse Plant” (på amerikansk engelska). Arnold Arboretum. https://arboretum.harvard.edu/frequently-asked-questions-about-the-titan-arum-or-corpse-flower/. Läst 13 februari 2026.
- 1 2 The return of the Titan Arum, United States Botanic Garden, National Museum of Natural History i Washington D.C. i USA Arkiverad 12 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine., läst 2013-07-12
- ↑ ”Rafflesia”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rafflesia. Läst 13 februari 2026.
- ↑ Om jätteknölkallor på Göteborgs botaniska trädgårds webbplats Arkiverad 13 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 2013-07-12
- ↑ En ofullständig lista på engelskspråkiga Wikipedia anger sammanlagt 179 blomningar, University of Wisconsins uppger på webbsidan http://www.uwrf.edu/CAFES/CorpseFlower.cfm, läst 2013-07-12, att ett hundratal blommor i odling anses ha blommat
- ↑ Stockholms universitet (9 juli 2013). ”Jätteknölkalla blommar i Bergianska”. forskning.se. https://forskning.se/2013/07/10/jatteknolkalla-blommar-i-bergianska/. Läst 13 februari 2026.
- ↑ ”Die Titanwurz blüht und kann besichigt werden på Universitets i Basel webbplats 19 november 2011”. Arkiverad från originalet den 21 november 2022. https://web.archive.org/web/20221121175641/https://www.unibas.ch/de/Aktuell/News/Uni-Campus/Die-Titanwurz-bl-ht-und-kann-besichtigt-werden.html. Läst 21 november 2022.
- ↑ National Geographics webbplats 18 juli 2003, läst 2013-07-12
Allmänna källor
[redigera | redigera wikitext]- ”Amorphophallus titanum” (på engelska). University of Connecticut. 12 juli 2013. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131013140453/http://titanarum.uconn.edu:80/199500115.html.
- Om Jätteknölkallan på University of Wisconsins webbplats, läst 2013-07-12
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Tidskriften Aroideana volym 19, utgiven av International Aroid Society (Internationella sällskapet för kallaväxter), är ägnad släktet Amorphophallus
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör jätteknölkalla.
Wikispecies har information om Amorphophallus titanum.
|